Mars 2024 har gått i snön och skidans tecken. En bedrift, två investeringar och där emellan en massa vardagsruljangs att hålla igång.
Mars blev en månad med mycket bilkörande. 320 mil åtminstone om jag bara räknar de långa resorna. Det är lika långt som till Istanbul. Det må vara bitvis segt men också ganska trevligt när det innebär sovande barn och kvalitetssnack med min man (förutom när jag sover).
Stories från mars 2024
Marsresan
Mars i resväg har i huvudsak bestått av två skidresor. En till Sälen med familjen och några dagar häng med Eriks ursprungsfamilj och en till Sorsele över påsk med min sida av släkten. Jag konstaterar att vi varit långt ifrån tursamma med vädret men ändå känt en enorm njutning och frihet över att fokusera på en enda sak: investera i att barnen ska börja gilla det här med skidor för att vi en dag ska vara fyra självständiga utförsåkare. Det kommer inte utan insats men kommer vara värt det och förhoppningsvis ge många härliga vinterupplevelser tillsammans i Sverige och i bästa fall även andra delar av världen.
Slitigt men värt detSex fjortondelar av gänget som åkte utförs i Nalovardo i Sorsele
Mars favoritinlägg
Det fick bli lite färre blogginlägg än vanligt i mars till förmån för skidåkning och annat pyssel som behöver prioriteras. Ett inlägg som jag velat skriva länge och som du finns för allmän beskådan är inlägget om hur en kan tänka kring att besöka elefanter i Thailand.
Marsminne
Mars allra största bedrift som också kommer vara det minne som finns kvar hos mig längst är mitt Vasaloppsåk. Herre jisses vad jag slet för att ta mig i mål. Stolt och nöjd över vad jag klarade av. Glad att ha upplevelsen i bagaget men där och då var det en pina under stora delar av loppet förutom milen 5-7 när jag kände mig urstark.
Känslosamt efter målgångPeppad efter målgång
Marsbild
I nio år i vått och torrt, bildligt och bokstavligt, har vi hängt ihop. Vi har firat vår årsdag som ett par och gjorde det bl.a. i en stolslift i Sälen omgiven av blötsnö. Han är glad nästan jämt, tycker att väder-appar är överskattat och skulle aldrig få för sig att klaga på snålblåst. En bra kamrat att ha vid sin sida.
Puss till oss
Mars och privatlivet
Imitten av mars insåg jag att jag kommer behöva gå in i ett nytt typ av mode för att klara/hinna allt jag vill. Det betyder att slötid blir bortprioriterat till för mån för cykelträning, storkoksmatlagning och trädgårdsfix. Detta parallellt med många roliga aktiviteter på framför allt helger och en del resdagar. Dealen med mig själv blev att släcka lampan kl 23 för att orka hålla igång så stor del av dagarna. Hittills har det gått bra och jag har hopp för att april också ska vara genomförbart med allt jag listat upp.
Mars och företaget
Mars har varit berg-o-dal-banig och tung. Det är helt enkelt ganska svårt att starta upp ett företag från grunden utan en massa kunder som står på kö och väntar. Jag har varit både förtvivlad och uppgiven men mot månadens slut började det deppiga övergå till något konstruktivt och jag känner igen mig själv och min kapacitet så som jag brukar känna den. Än finns det hopp!
Marstanke om turism
Jag ägnar mycket tid åt att tänka på hur turism kan hålla balansen. Att varken vara för liten så att ingen utveckling kan ske och heller inte vara för mycket så att platser slits av överturism. Hur turism kan bidra till inflyttning till en ort men samtidigt inte får bli så populär och intressant att bopriserna drar iväg så ”vanligt folk” inte har råd att bo kvar. I det gränslandet och i den balansen befinner sig mina tankar just nu.
Besök hos Gripsholms värdshus för att bl.a. prata om hållbarhetskommunikation. Historiskt staket med unika konstverk pryder hela tomten.
Mars reseplanerande
Äntligen bokade vi vår långresa och Sri Lanka blev vår destination. Det känns helt otroligt underbart att tänka på det efter den här långa vintern och ha som målbild och motivator under andra delar av året när vi behöver prioritera att jobba. Till förmån för den har vi inte så många andra resplaner i kikaren och sommaren väntas bli ungefär som de senaste somrarna med kort sommarlov för barnen, besök hos mina föräldrar, familjesommarläger som vi var på förra året och ridläger. Det som ska adderas i år är två klassikerlopp och träning inför det fjärde och sista i september.
Här finns alla månadslistor med stories från respektive månad
Besöka elefanter i Thailand, är det rätt och finns det djurvänliga reservat för elefanter? Jag delar några ”bra att veta” och tips inför att du bestämmer dig.
Det korta svarat på frågan om det är ”rätt eller fel” att besöka elefanter i Thailand är att det beror på. Det beror på dina värderingar och det beror på vilken typ av elefantpark du besöker. Det finns fortfarande elefanter som står fastkedjade om dagarna för att sedan gå en tur med turister på ryggen för att sedan återvända till betongplattan och plåttaket. Men det finns också många så kallade elefantreservat som ger eller mindre sken av att vara ”elefantvänliga” när verkligheten nog snarare är sådan att ytterst få på riktigt kan räknas som att verksamheten finns på elefantens villkor. Men det behöver inte bli etiskt fel att besöka dessa elefanter. Allt beror på vilket sammanhang du sätter det i och vad du tycker är rätt enligt dig.
Som vanligt så finns det få tydliga rätt och fel. Det här handlar om ens egna värderingar och att göra informerade och medvetna beslut. Det är ditt ansvar som resenär, med den makt du har, att göra kunskapsbaserade val utifrån din inre kompass.
Elephant Nature Park där många av elefanternas naturliga behov försöker mötasHela familjens stora upplevelse
Besöka elefanter i Thailand – bra att veta innan du bestämmer dig
Innan vi åkte till Thailand var jag inställd på att vi inte skulle besöka någon elefantpark. Jag tänkte att det aldrig skulle gå att försvara etiskt utifrån mina värderingar. Även om jag inte skulle rida på dem vill jag inte stödja verksamheter där det erbjuds. Detta var som sagt innan, väl på plats blev situationen en annan. När min man uttryckte att besöka är elefanter var det han helst av allt ville göra på sin födelsedag började vi kolla runt vilka möjligheter som skulle kännas bra även med samma etiska kompass.
Det här är saker vi lärde oss på vägen innan vi till slut stod på en platå och matade en elefantsnabel med en majskolv.
På säkert avstånd kan min treåring mata en av elefanterna på marken nedanför
Historien om de thailändska elefanterna
Elefanter har varit en del av den thailändska traditionen i hundratals år. De har varit under mänsklig underkastelse och användes under många år i skogsbruket. Elefanter är stora djur men även de har svaga punkter där de inte har smärttröskel att stå emot. Att genom våld göra djur undergivna är en del av processen att göra dem ”tama” och hanterbara, med andra ord säkra för människor att vara kring.
Många elefanter har slitits ut av deras arbete i skogsbruket och skogsbruket i sig har också skövlat den skog som varit deras habitat. När elefanter inom skogsbruket förbjöds 1989 var det många thailändare som förlorade ekonomiskt. Vad skulle de göra med sin värdefulla resurs som nu var värdelös? De söktes efter nya inkomstkällor och istället för skogen som arbetsplats blev turisterna elefantägarnas nya levebröd.
Den här donnan har slitit ut sin kropp och hasar sig fram men ser ändå ut att vara vid ganska gott mod, särskilt när grönsakstårta väntas
Vilda djur under mänsklig kontroll
En sak som förvånade mig när vi gick längst gatorna i Chiang Mai var alla turistbås av aktivitetsarrangörer med bilder på elefanter där det stod ”no riding”. Thailand är tydligen längre fram än jag väntat mig. Att erbjuda ridning är inte längre det som skyltas med, snarare det motsatta. Med det sagt, flera erbjuder att få klappa och bada dem och jag vet inte om det är så mycket bättre.
Vilda djur som interagerar med främmande människor är ALLTID satt i mänsklig kontroll och därmed inte fria. Även om de inte är kedjade, protesterar och till och med verkar njuta av att få vatten på sig är de under ständig bevakning av skötarna. Varje elefant har en så kallad ”mahuot” som de lyder under. Ofta har de en pinne i handen, ibland har pinnarna en vass metallände som används för att korrigera elefanten på huvudet när mahouten rider.
Ingen ridning men att bada med dem anses inte mycket bättre för elefanten, de måste ändå vara under hård mänsklig kontroll för att verksamheten ska kunna genomföras säkertAtt elefanter ska kunna vara bland främmande människor och ändå kunna erbjuda en säker upplevelse bygger på att elefanterna är under mänsklig kontroll
Livsuppgift vara en kassako
Det går på alla sätt att känna tvivel inför att elefanter hålls fångna och inbringar inkomster. Det är möjligt att vissa skulle säga att erbjuda interaktion med elefanterna är nödvändigt för att hålla dem vid liv, alltså att de går att tjäna pengar på dem, annars skulle ingen ha råd att förse dem med några hundra kilo vegetation om dagen. För mig handlar det om vilka ansträngningar ägaren gör för att djuret ska få ett bättre liv i mer frihet.
Liksom all annan turism under pandemin i princip lamslogs uteblev också inkomsterna för elefantägarna. Eländigt för de som lever på turismen men också för elefanterna som istället kostade istället för att ge intäkt. Hur många som avlivades, svalt eller lämnades under pandemin har jag inga siffror på men att det skedde var en av saker jag fick lära mig tack vare den elefantpark vi besökte.
Några bananerPå Elephant Nature Park finns några före- och efterbilder för elefanter som fått rehaba hos dem. Magra, misshandlade, spruckna hovar och kuvade
Etiskt och djurvänligt elefantreservat i Thailand – Vi valde Elephant Nature Park
Vi gjorde en hel del research innan vi bestämde oss om vi skulle besöka elefanter i Thailand och valde till slut att besöka Elephant Nature Park norr om Chiang Mai. Jag är så glad att vi åkte dit. Både för upplevelsen i sig som var stor och ett djupt bestående minne för alla i familjen och för allt jag lärde mig och min fördjupade förståelse för ”elefantfrågan” i Thailand. Här har jag skrivit mer om den parken och vårt besökt.
Innan vi åkte dit kollade vi på en väldigt gripande dokumentär om hon som driver Elephant Nature Park. Den fanns då på SVT (men inte längre) och heter Elephant Mother från 2022. Kvinnan bakom parken heter Lek Chailert och är en pionjär vad gäller elefanters välfärd och står längst fram i kampen för djurens rättigheter och hälsa. Hon tar emot mordhot för den opinionsbildning och verksamhet hon bedriver. Frågan är stor och komplex och jag rekommenderar alla att se den.
Stjärnan och hjärnan bakom all kärlek och all go you own wayFin målning av Lek och en av hennes kära elefanter
En elefantpark som skiljer sig från mängden
Elephant Nature Park (ENP) skiljer sig från många andra reservat. För Lek på ENP är målet glasklart. Inga av deras elefanter ska behöva interagera med människor om de inte själva vill. Besökare och elefanter ska ha så lite som möjligt med varandra att göra samtidigt som en stor upplevelse ska skapas för besökarna.
Vi valde att besöka deras ”hands off-projekt” som är den modell de önskar att alla elefanter ska leva efter. Det skulle innebär att elefanterna inte måste vara säkra nog att ha bland turister utan de räcker med att de fungerar i sin egen flock. Många elefanter som ENP tar hand om har farit väldigt illa av människor så ska de byggas upp för att inte vara en livshotande fara för besökarna måste de genomgå ännu en process de allra bäst skulle slippa.
Men att bygga hands-off till alla kostar pengar, intäkter som besök dit just nu bidrar till samtidigt som de inspirerar andra aktörer hur de kan tänka och se på sina djur och hur de kan vara intäktsbringande utan att behöva tumma på deras egna frihetliga rättigheter. Förutom den att de är beroende av människan resten av deras liv eftersom de faktiskt inte skulle klara sig i det vilda efter så många år i fångenskap, några av dem hela deras liv.
Beskrivning av Hands Off som ger besökaren möjlighet att se elefanterna i ett mer naturligt tillståndDen uppbyggda ställningen vi fick gå på Bygge i bakgrunden, kanske ett till hands off som är på gång
Finns det djurvänliga elefantreservat i Thailand?
Jag borde lämna svaret på den frågan till en zoolog men jag ger det ett försök. Mitt svar är ja och nej. Ja, det finns reservat likt det vi besökte som sätter djurets hälsa så långt fram de bara kan. Alternativet för dem är att avliva djuren och om det är mer djurvänligt är på alla sätt en etisk/filosofisk fråga jag inte tycker att det finns något generellt svar på. Nej, inget vilt djur i fångenskap lever ett djurvänligt liv. Däremot kan deras liv möjliggöra för andra djur att få ett mer djurvänligt liv i framtiden och vad det är värt är en lika etisk/filosofisk fråga som beror på situationen.
Några av sakerna som ENP berättar att de gör för att förbättra för de många elefanterna i Thailand
Hur ska du veta om det är en etiskt elefantreservat?
Det är svårt att veta om du på ett etiskt sätt kan besöka elefanter i Thailand. De som jobbar på parkerna kan marknadsföring, att presentera verksamheten så bra som möjligt och att lita på folks omdömen på tripadvisor eller liknande skulle jag inte göra. Folk kan generellt väldigt lite om djurvälfärd och det räcker med att det ser bra ut för att många turister ska vara ”nöjda”. Som besökare kan det vara svårt att sätta sig in i om det är tillräckligt på djurens villkor. En tumregel är att ju mer de kommunicerar om djurens behov och rättigheter och ju mindre interaktion besökare erbjuds ha med djuren desto bättre.
Du får känna själv hur viktigt det är att möta elefanterna och vad du kan göra för att försäkra dig om att de har det bra.
Skiddagar i Sälen 2024 blev en utmärkt introduktion av slalom för våra barn. Hundfjället, trollskogen, Valle och en dag med strålande sol – lycka!
Vi är nyss hemkomna från fyra skiddagar i Sälen. Eller ska jag säga två dagar, ankomsten blev en halvdag och en dag snöade det ett par decimeter med omfattande blåst. Sista dagar var det optimala förhållande och den dagen kan jag leva på länge.
Skiddagar i Sälen – Hundfjället, trollskogen och Skistars Valle
Både jag och Erik kommer från familjer där det har åkts utförs mer eller mindre varje år och jag är så glad för det. Han älskar det snäppet mer än mig men jag vill på alla sätt ge skidglädje till mina barn och efter de här dagarna har vi lagt en bra grund för det. Jag och Erik har också konstaterat att det är några slitiga år nu när de är små och sedan har vi flera år framför oss med mindre kånkande och godismutor.
Två barn på axlarna med pjäxor och skidor plus bära ens egna utrustning i snöigt underlag, jo vi var uppvärmda när vi kom fram till backenEgentid på vår nioårsdag. Blött och ”härligt”En stund var vi ute hela gänget på den snöiga dagen. Mest för att kolla på Valle och mindre för att åka skidor
Lära barn och åka skidor
Vi körde hårt på idén om att håla humöret uppe med högt och jämt blodsocker och godis som muta, belöning och motivering. Eftersom undertecknad åker snowboard så fanns vissa utmaningar med att få med sig två barn upp i backen, varken knapp eller bygellift är en hit för snowboard+barn. Det är fascinerande hur snabbt barn kan lära sig saker och otroligt fint att få göra fysiska saker tillsammans. Jason lärde sig stå på benen själv mellan Eriks ben och jag hade Elton i sele framför mig. Glad att snowboardtakterna sitter i. Nästa år hoppas jag vi kunna sätta dem i skidskola. Det kommer vara en värd investering där de både kommer lära sig av proffs, inte ha föräldrarna som lärare och ge mig och Erik egen åktid i backen på våra villkor. Minst Win-win-win på det.
Eriks bror tog Elton första dagen i backen när vi alla var lite mer nya i skornaFick användning av mina skills att rida och svänga med tyglar från hästryggenMinsta ungen kämpar påStolt som åker själv första gångenSolen, snön, livet
Skistars Valle – en motiverande snögubbe med sunda budskap
I Sälen, och på vissa andra ställen där Skistar har verksamhet) finns en maskot som heter Valle och han gjorde underverk för våra barns dagar. Vi introducerade honom några dagar innan avgärd med roliga sånger och dans på youtube och de blev sålda direkt. I Hundfjällen i Sälen där vi var kör Valle sho två-tre gånger om dagen vilket blev ett perfekt avbrott på skiddagarna. Vår minsting blev som tokig i honom och vi kunde använda ”spana på Valle” som en drivkraft att åka skidor flera gånger. Jag skulle säga att Valle gjorde halva skillnaden för våra barns första upplevelse av att åka skidor.
Så här taggad på minValleHittade en till att säga hej tillValleshow och taggade barnNästan hela vår skidklan i Sälen denna gångTre åk med sittliften och i Trollskogen i Hundfjället. Alla glada!
Skistar har jag mest bara gott att säga om, det finns såklart utmaningar med att vara en så stor aktör med dess maktposition i ett skidområde som Sälen. Samtidigt vet jag att de gör stora investeringar för att bli en mer miljömässigt hållbar aktör och bli en året-runt-destination vilket möjliggör en levande bygd hela året och inte bara under högsäsong.
Det är minst fem år sedan jag åkte snowboard senast och redan till påsk blir det dags för nästa omgång. Då i Sorsele med min ursprungs-storfamilj i Sorsele. Elva timmar enkel väg med bil. Man kan säga att tåg eller flyg ekonomiskt sätt inte var ett alternativt.
Resa i Thailand med små barn är enligt mig både underbart och utmanande. Det finns saker att förbereda sig på och en hel del att ta på volley.
Att resa med barn i ett land en själv aldrig varit i innebär att ställas inför många situationer som blir nytt för alla inblandade. Tack vare thailands-veteranerna Towe/Come fly with me och Annika/Resfredag fick jag med mig massa bra info, tankar och tips men det ändå svårt att föreställa sig fullt ut vad som väntar.
Två bilder som jag tycker symboliserar vår Thailandsresa väldigt bra. Grävsmaskin på stranden och delade glassar med mamma på huk som försöker balansera så båda kan se mobilen och samtidigt inte glasskladda.
Resa i Thailand med små barn
Det här är några saker som jag noterade under vår resa. Med detta inlägg vill jag ge dig som är sugen på att resa med barn i Thailand en möjlighet att få lite bättre koll på vilka förutsättningar som kan vänta.
Omhändertagandet
Thailändarna är så himla fina mot barn. De interagerar och uppmärksammar. De delar ut frukt och kakor, det hände regelbundet så inga engångsföreteelser. Barn är med på ett helt annat sätt än jag upplever det i Sverige. Det kändes aldrig som att de var i vägen, de var bara självklara på sitt sätt. Våra barn fann sig oftast i alla dessa situationer när thailändarna vill prata med dem, men kan tänka mig att det för en del barn skulle kunna vara väldigt påfrestande.
En av de helt fantastiska servitriserna på vårt första hotell på Koh Chang
Värmen i Thailand och små barn
Jag tycker det var ganska ojämnt hur mycket barnen påverkades av värmen. Ibland blev de nästan utslagna, ibland ganska oberörda. Svalkade pool och hav var ofta mycket uppskattat. Vi trivdes bra i Chiang Mai där det var lite svalare. Bangkok var på gränsen till för varmt. Vi var där i nov/dec. Värme kan vara en källa till oro om det är svårt att få i barnen vatten men isglass brukar alltid gå ner. Vattenmelon åt de mycket av.
Lek en förmiddag utan solskydd. Varmt och så vidare. Tager vad man haver.
Maten
Mat var sällan ett problem i Thailand. Jag tycker det var relativt lätt att hitta mat till barnen. Nattmarknader bjuder på mycket olika att välja emellan och en kopp nudlar som kan värmas på finns i var och varannat hörn, åtminstone där det finns 7/11 eller en matbutik. Ibland blev det kanske lite enformigt och inte den mest näringsrika maten vilket stressade mig en del eftersom vår minsta inte riktigt höll sin växtkurva som han borde. Vissa dagar blev helt enkelt bara nudlar och mera vattenmelon. Allergier kan vara en utmaning om det är kritiskt. Vi undvek ägg till vårt ena barn men hur väl stekpannorna diskas mellan varven är svårt att säga. Han reagerade aldrig men å andra sidan vet jag heller inte hur allergisk han var.
Måltid på plaststolar, inte så lätt med små barnVarm majs i glassbägare på nattmarknad fastspända i vagnen – jättemycket lättare för alla
Välling och blöjor
Det finns blöjor med olika märken. Några kinesiska, några västerländska som Pampers och några från Thailand eller andra länder. De funkade helt okej men jag tycker nog Pampers eller motsvarande är ett snäpp bättre. Dessa var det svindyrt. Som jämförelse kostade att gå in på lekland 30-50 kr men ett paket Pampersblöjor 200 kr. Olika typer av barngröt fanns ofta risbaserade. Det köptes i de större matbutikerna med stor barnavdelning med många olika asiatiska och internationella varumärken. Dyrt i thailändska mått. Välling hittade vi inte alls trots flera försök så det fick folk som besökte oss köpa med sig.
Transport och säkerhet
Det tog mig lång tid inför resan att landa i att vi alltså skulle utsätta barnen för trafikfaror vi aldrig skulle göra i Sverige. Vi reste med portabla bilbarnstolar när vi åkte längre sträckor och i knät med oss med delat bilbälte när vi åkte taxi. I Thailands taxis, songothew, satt barnen i knät och där åkte alla utan bälte. Det kändes sådär måste jag säga men om det inte hade känts okej hade vi heller inte kunnat åka till ett land som Thailand. Jag har skrivit det här inlägget om säkerhet och barn under resa ur många olika aspekter.
Taxi på egen hand med dessa nyfikna själar.
Barnvagn i Thailand
Vi reste med barnvagn och hade den med oss nästan överallt. Som avlastning av alla saker, för att hålla barnen på en säker plats, för att slippa bära på dem när de inte orkar gå. Och för dagssömn eller om kvällarna när vi ville äta ute efter läggdags. Men å andra sidan, den skulle då vikas ihop och släpas in i taxi, alla gator är inte jättebreda eller vägar platta. Jag har ägnat att resa med dubbelvagn i Thailand och Vietnam ett eget inlägg. Så mycket finns att säga.
Vanlig situation. En trottoar som inte är gjord för dubbelvagn. Bara att ge sig ut i gatan.
Sjukvård
Vi behövde aldrig uppsöka sjukvård och i varje ny stad sa vi att vi borde kolla upp nummer och adress till de internationella sjukhus som skulle vara aktuella för oss att besöka vid behov. Men vi kom aldrig så långt men det är ändå en rekommendation jag vill ge. Förlängd reseförsäkring är en självklarhet om du är borta längre än vad som ingår i hemförsäkringen. Generellt kan sägas att i de större städerna finns bra sjukhus, det som kan vara trixigt är om en är på en ö där en är beroende av reguljär färjetrafik som bara går några gånger om dagen för att sedan ta sig till närmsta stora stad. Det är något att fundera på vid resor med små barn utifrån var i Thailand vistelsen planeras.
Tacksam för att dessa höll sig friska
Lekland
I alla städer vi var i (Bangkok, Chiang Mai och Hua Hin) fanns det olika typer av lekland. Prismässigt billigt i relation till svenska pengar men lokalt ganska dyrt och något som ganska liten del av befolkningen skulle prioritera eller har råd med. Jag har skrivit om några av de ställen med fokus leka för barn som finns i Bangkok.
Lekhus i Bangkok med leksaker enbart i träLjuvligt ställe!
Resa var i Thailand med små barn?
Thailand får nog ändå beskrivas som en av de mer rese-barnvänliga destinationerna i Sydostasien men ändå var det många gånger jag förbarmade mig hur oanpassat för barn det var. Och därmed hur bra vi har det i Sverige. Det är inte standard med barnstol på restauranger och offentliga toaletter med skötbord vet jag inte om jag såg nån gång.
Phuket ska tydligen vara väldigt barnvänligt sa en som rest runt. Bangkok också på sina håll men det är stort, jättestort. På Koh Chang var det inte det i någon större utsträckning. Chiang Mai var ganska ojämnt, ibland helt och hållet, ibland inte alls. I Hua Hin där vi bodde sista månaden var absolut barnvänligt.
Varför vi valde Chiang Mai och var nöjda med det
Vi var en månad i Chiang Mai och gillade den staden mycket. Det är visserligen ingen kuststad men den har en behaglig temperatur stora delar av året. Det fanns en av de bättre utomhuslekparkerna och flera under tak eller inomhus. Här finns 13 tips på saker att göra med barn i Chiang Mai.
Lekland i shoppingcenter i Chiang MaiPark med utomhusträning i Chiang MaiPublic park i Chiang Mai med denna stora lekställning
Packning till små barn i Thailand
På det är temat har jag inget övrigt att tillägga förutom det Resfredag redan skrivit i denna packlista för barn som ska resa till Thailand.
Det var några tankar och erfarenheter från att resa i Thailand med små barn. Att resa med barn är alltid förenat med viss stress men jag är glad att Thailand var ett av de första länderna på lite längre distans som vi reste till när de var så små som ett och tre år.
Spikat, bokat, hurra! I höst blir vår andra långresa med familjen Vismer verklighet. Det blir varmt, miljöombyte och massa tid tillsammans.
Känslan av att ha en efterlängtad resa bokad är nästan oslagbar. Även om det var länge sedan vi ”bestämde” att vi vill göra en långresa till och ett par månader sedan vi landade i resmål tycker jag att allt känns mer på riktigt när transporten är bokad. Och nu har det skett! Headerbilden ovan är från när jag var där 2016, kan du gissa var vi ska?
Svårt att välja resmål – vilken ynnest ändå
I oktober (hjälp va tiden går snabbt) skrev jag det här inlägget med hur vi tänkte kring vår långresa och fick jättefina och perspektivgivande kommentarer från er som läser. Tack! Det gav oss fler uppslag på möjliga destinationer och gjorde det om möjligt ännu svårare att bestämma oss när alternativen blev fler. Då gick vi i tankar om USA eller Nya Zeeland eller möjligen Costa Rica.
Vår plan har hela tiden varit att vara borta november – januari men då Eriks bror planerade bröllop på nyårsafton fick vi tänka om. Vi landade ganska snabbt i att åka fram och tillbaka är ohållbart. Både ekonomiskt, med tanke på utsläppen samt tidsomställningen och långa flygresor för barnen. Jag är inte den bästa på att ställa om snabbt men när jag deppat som jag behöver så är jag på banan igen. Vi bestämde oss för att åka två månader istället och vara glada för att två månader också är lång tid och kommer bli hur underbart som helst.
Elton i Nha Trang, Vietnam på förra resan
Jag tyckte inte att något av det vi pratade om kändes helt rätt. Listan över krav/önskemål började bli allt för lång och jag insåg att vi skulle behöva kompromissa. Jag tycker nästan alla resmål känns spännande på sitt sätt, så att åka dit vi är ”mest sugna” hjälper oss inte i valet. Jag är sugen på allt! Vi landade i att vi vill bo på ett och samma ställe men ha möjligheter att utforska och göra utflykter så platsen behöver ha tillräckligt med utbud för att inte ”vara gjord” på två veckor. Vi blev taggade på många ställen men ångrade oss när vi djupdök mera.
USA och Costa Rica föll på att vara för dyrt och i fel tidszon om en vill kunna jobbat mot Sverige. Malaysia och Indonesien har sina värsta regnperioder under den tiden vi hade tänkt resa. Kanarieöarna och Sydafrika var vi inne på ett tag, särskilt Sydafrika, men för mig lockar det inte när temperaturen i havet är för kall. Jag vill inte bara ha ett svalkande hav, jag vill ligga i ett vattenbryn. Thailand och Vietnam är inte aktuellt för min del pga vill ej göra en ”favorit i repris” med förväntningar som det skulle innebära. Australien och Nya Zeeland valdes bort framför allt för att prisläget ligger rätt högt, resan är lång och för att som några kloka personer kommenterade, de destinationerna gör sig bättre med äldre barn. Kenya var jag sugen på men tror även det landet inkl att göra safaris, är bättre om några år.
Sydafrikas södraste punkt. Häftigt och vackert men inte varmt i vattnet
Så en dag bestämde vi oss för…
Till slut bestämde vi oss för att åka till ett land som har allt våra barn älskar: Tåg, elefanter, mango (140 sorter faktiskt!) och stränder att leka grävmaskin på. Vi ska till Sri Lanka!
Vi har siktat in oss på de södra delarna som inte kommer vara regnfritt men inte heller värsta regnperioden. Det är 4,5 timmars tidsskillnad under vintertid. Enligt Forex semesterindex ligger Sri Lanka på 23 (om Sverige är 100) och är alltså ett av de länder där en får mest för sin semesterkassa. Sisådär 27 grader i både luften och havet. Vi tummar på engelskspråkigheten och barnomsorg känns för mig inte som ett måste. Det är lättare att vara själv med båda nu jämfört med förra gången vi reste men nog vore det skönt med barnverksamhet eller en barnskötare som vill ta hand om dem några timmar i veckan. Vi får se hur det blir med och som sagt, det gick inte att få allt och nu är jag bara så himla glad över att Sri Lanka är spikat!
Det tropiska, så skönt det ska bli!Temple of Tooth (Buddhas tand sägs det) i Kandy i Sri Lanka. Fint att få lära känna mer om Sri Lankas religion under vår resaÅka tåg från Colombo, lite skräckblandad förtjusning
Boka en resa till Sri Lanka – tacka vet jag 2 för 1!
Vi har haft American Express i många år för att kunna spara ihop till 2-för-1 biljetter med Star Alliance. Det är alltid lite av en chansning för man vet aldrig om det finns biljetter som passar eller om det passar att nyttja rabatterna när en inte reser allt för ofta. Biljetter Stockholm – Colombo hade bara ett alternativ i veckan och hem till Stockholm hittade vi inga biljetter strax före nyår. Efter några kreativa förslag, några om och men, tid i telefonkö hos först SAS (för att boka 2-för-1-resan), sen Air India (för att boka resan till de andra två i familjen) och sedan SAS igen (för att koppla ihop biljetterna) lyckades Erik boka vår resa från Kastrup till Colombo tur och retur för oss fyra för 19 000. Alltså dra mig baklänges så bra pris!
Jag är så glad och tacksam för detta just nu. Att få se fram emot en till långresa med familjen. Att två av Sveriges mörkaste månader kommer gå mig blankt förbi. Att få fördjupa mig i ännu ett land. Att jag har en partner som också vill resa med mig, som mig. Att våra barn är taggade och att vi ska få uppleva kontrasterna och ombytet i vardagen genom deras ögon är fantastiskt.
Vasaloppet 2024 går till historien som nr 100 i ordningen men också som ett av de med tuffast förhållanden. För mig var det a perfect storm.
Att göra Vasaloppet 2024 var för mig i paritet med att föda barn. Herrejävlar vad min kropp, och knopp, slet för mig. Jag sitter och kollar på sändningen i efterhand och en intervjuad som åkt 30 lopp sa just att detta var ett av de absolut tyngsta åren.
Den korta sammanfattningen av Vasaloppet 2024
Det var lerkaos på parkeringen så bilar kom inte fram i tid, missade starten och våra seedingsled var sen länge passerade.
Första backen var en fröjd och tankarna KBK
Fram till strax efter Evertsberg (lite drygt halvvägs) var min kropp i upplösningstillstånd med ett inre inbördeskrig
Andra halvan av loppet var kroppen och jag i enad front mot reptider, den slet som en oxe och krigade på varenda meter. Inget kunde stoppa mig från att göra del ett av en klassiker.
Sista milen var slitsam men skön på sitt sätt.
Målgången var känslosam.
En av mina gladaste stunder i den berömda backen och njöt av att vara där
Vasaloppet 2024 – race report och min upplevelse
De ofiltrerade detaljerna om min dag i spåret
Ta sig till start – och missa den
Vi sov lite norr om Lima, 16 minuters bilfärd till Vasaloppsstarten vanligtvis. Vi visste att det skulle vara kö, men att det skulle ta 1,45 minuter var långt ifrån vår föreställning. Utanför fönstret började folk jogga mot starten när det var 5 km kvar. Vi satt lugnt kvar. Trafikkaoset berodde på leråkrarna till parkeringar och bilar som inte kom därifrån.
Sitter i bilen och passerar den är skylten
Första backen – kul att vara igång
Till start kom vi till slut och jag och bror passerade startlinjen 8.30 och kunde således ansluta oss till slutet av led 10 som börjat knata upp för backen. Det rörde sakta på sig och 9.40 var vi uppe på loppets högsta topp. Det var därifrån jag hade min målbild om att det skulle ta 9 timmar. Det rullade på i början men ganska snart började jag känna att kroppen inte svarade.
Till slut framme vid startlinjen i tron om att vår tidtagning börjar då, men icke, den började 30 min tidigare kl åtta som för alla andra. Gänget jag delar den här upplevelsen medFin bild, då på den delen av loppet då jag hade tid att ta av handskar och fram mobilen för att fota
De flacka myrarna – halvtrist och motigt
Över myrarna var sikten 100 meter. Det var mycket folk, många som inte hade vett att respektera att kliva till höger när plats finns så att det skulle gå att åka om. Spår var inte att tala om. Sockerblött men inte trögt. Det som skulle vara lättstakat var snarare någon typ av gå-diagonalåkning.
Mångsbodarna – break down nr 1
I Mångsbodarna (24 km) mötte jag upp Erik och barnen och då brast det för mig. Förbluffad över min reaktion och insikt om att jag slitit jävligt hårt och samtidigt har 75 procent kvar. Krama barnen var fantastiskt och hemskt på samma gång.
Fångad på bild när jag åker ut från Mångsbodarna. Fokuserad på att fortsätta.
Kilometer 24 till 48 – inbördeskrig, svimfärdig och tårar
Mångsbodarna till Evertsberg var loppets absolut värsta del. Blött, sladdriga spår. Pickelpist i nedförsbackarna som snarare sliter än vilar. Huvudet, magen och kroppen satt inte ihop. Svartnar, svimfärdig, törstig, magknip. Veckans magsjuka, morgonens ändtömning, mensvärkens närvaro och så att utsätta kroppen för den värsta prövningen den upplevt med urusla förutsättningar blev för mycket. Jag var känsligare än en tonåring. Grät när jag såg 100årsjubileumsinstallationen av nordsvensk häst och spelmän. Grät när jag såg en skylt ”Idag är du stark”. Grät när jag såg pistmaskinen komma emot oss och gav oss nya spår. Grät när jag tänkte på familjen. Fy fan så hemskt det var. Drack mycket, fick i mig geler, åt en macka. Lika tungt. Försökte lyssna på musik men för trångt i internet så ingen kontakt.
Hittade till slut en offlinelista som heter You are the light. Så skönt. I med Alvedon och Ipren, kanske lite bättre men fortfarande jättetungt att göra Vasaloppet 2024.
Halvvägs och Evertsberg – jag orkar inte. Men har inget val, jag måste.
Passerar skylt 45 och känner ”om det här är första halva, hur fan ska jag orka lika mycket till, det var ju nu jag skulle känna mig stark”. Kommer till Evertsberg, bryter ihop igen av att få krama om familjen. Byter strumpor, lite ompysslad av Eriks bror och tjej som är sjukvårdspersonal där. Äter en till alvedon. Går på toa och kissar lite, kommer inget mer. Tar en tugga av en macka till men spottar ut. Kan inte äta. Blåbärssoppa och buljong. Alltså buljongen, vilken räddning. Det enda salta att inmundiga på hela dagen. Så jävla gott. Lämnar Evertsberg med några minuter tillgodo innan repet. Hulkgråter och biter ihop.
Gullungarna som förstorar alla känslorMackan jag inte pallade att äta, muggarna jag fick i mig och Jessica som pysslar omBussen för de som valde att bryta i Evertsberg. Jag var inte en av dem!!!
Plötsligt släpper det – kroppen fungerar igen
Sen vet jag inte vad som händer men det är som att kroppsdelarna hittar varandra igen i nedförsbackarna. Plötsligt känner jag igen mig. Jag är som en oxe, en autopilot och bara skidar, skidar, skidar. Orkar staka när det är flakt trots att de enda spår som finns att tillgå är de som de framför just skapade. Går om person efter person i varje backe. Det är helt sjukt så stark jag känner mig. Ingen koll på klockan och jävligt rädd för att missa reptiden så jag bara kliver på allt vad som går. Hinner reptiden med hyfsad marginal i Oxberg och ännu bättre i Hökberg och tänker att det här kanske ändå går.
Mörkret faller, några har pannlampor och vi lägger kilometer efter kilometer efter oss. Upp för Lundbergsbackarna och de känns som de aldrig ska ta slut men jag orkar ändå. Ljumskarna värker, ena axeln vill ge upp. Kämpar på.
Framme i Eldris – smärtsamt och slitigt sista milen
Väl framme i Eldris, sista kontrollen med 9 km till mål kurrar magen men jag kan ändå inte förmå mig att äta. Matar på med vätska. Går på toa och magen är i uppror men inget händer. Gråter en skvätt till och njuter av känslan av att när man kommit till Eldris då får man åka i mål och jag känner där och då att jag kommer klara det här. När jag åker ut från Eldris hittar jag ett sällskap och vi har mycket gemensamt. Uppvuxna några mil i från varandra och hon känner bror och hans tjej. Vi åker parallellt sista milen, peppar och pratar. Så otroligt fint att dela sista biten av Vasaloppet 2024 med någon annan.
Målgång – det värsta är tydligen inte över
I mål hejjar Erik och barnen. Faller i tårar igen när jag ser dem. Gråter från att jag passerar mål tills jag får min medalj och när jag kramar om Erik, barnen och bror. Under Vasaloppet grät jag mer än jag gjorde under ett bröllop och två förlossningar. Det sammanfattar dagens kamp ganska väl.
Hejjarklacken!Målgång med känslorna utanpå kroppen
Jag är hungrig och har magknip. Om jag trodde att det värsta var gjort så hade jag fel. Tar oss till bilen, andas häftigt. Har fruktansvärt ont i magen. Stannar bilen och löser problemet. Ska spara på detaljerna, förlåt Moras parkförvaltning. Tar oss till bagageutlämningen. Förlåt Parkförvaltningen en gång till. Får i mig ett äpple. Fruktansvärd smärta. Lämnar Mora knappt två timmar efter målgång. Somnar i bilen. Får i mig en korv i Rättvik. Sover hela vägen hem i bilen. Erik kör in på uppfarten 01.30. Då har han peppat tre åkare under dagen, hållit två barn på humör i 12 timmar och själv varit vaken i 17,5 timmar. Hjälten alltså.
Med lite distans till distansen
Så här två dagar senare bleknar smärtan och andra minnen blir starkare. Jag gjorde det!! Kroppen är stel och öm men i bättre skick än jag väntat mig.
Skidorna var svingrymma, jag hade bättre glid än de flesta. Precis lagom varmt klädd förutom fötterna som blev blöta klumpar. Min rädsla om att frysa blev snarare motsatt. Häftigt att dela upplevelsen med så många andra. Alla slet på sitt sätt. Även om jag inte riktigt hade hjärnkapacitet till att ta in omgivningarna så var det ändå väldigt fint att få göra Vasaloppet i dess kulturlandskap och korta stunder njuta av fäbodar och vackert landskap.
Ett annat sätt att sammanfatta loppet är detta. Kilometer 90-87 pepp och glädje 86-48 kraftlös och pannben som tog mig framåt 47-9 stark och kraftfull, tackar vinterns träning för det 8-0 sliten och återigen pannben som tog mig i mål
Segerbilden, bästa bror väntade in mig!Beviset för att det hundrade vasaloppet är genomfört!
Varför motiverad till 12 timmar i spåret i Vasaloppet 2024?
Jag har funderat på vad som fick mig att fullfölja och svaret är att det stod så jävla mycket på spel. Skulle jag bryta innebar det också att jag också avbryter hela mitt enda livsförsök att göra En Svensk Klassiker. Jag slutar på 12 timmar och 20 minuter. Även om jag inte missat starten och förlorat en halvtimme + att hamna i led 10 istället för 8 som jag seedat mig till så hade jag ändå inte nått mitt mål om 9 timmar efter första backen. Men det gör absolut ingenting. Jag vet att jag gjorde mitt allra, allra bästa och lite till. Då var jag uppgiven och hade svårt att hålla tankarna helt positiva, idag är jag bara så extremt tacksam för att kroppen ändå bar mig igenom detta.
Tack alla som hejat på plats, digitalt, i telefon. Det är många fler än jag väntat mig. Det glädjer mig otroligt mycket. Tack, tack, tack!
Äta i Chiang Mai – möjligheterna till underbar mat är stora i Thailand. Här är tips på nattmarknader, caféer och restauranger.
Vi åt så otroligt mycket god mat i Thailand, det är väl egentligen ingen förvåning. En stor del av vår mat, oavsett var vi var har intagits på olika typer av marknader, framför allt kvällsmålet. Älskar Thailand för det.
I Chiang Mai bodde vi i området Nimmanhaemin så det finns en tyngdpunkt bland tipsen i den delen av staden men åkte också mycket kors och tvärs. Nimman är ett urbant, ungdomligt och lite chickt område så det finns en hel del spännande ställen med modern känsla, vad det nu betyder. Bildvis kommer två givna favoriter i Thailand och tre bilder på hur ställen kring Nimman kan se ut. Därefter 17 tips på ställen att äta och fika på. Enjoy Chiang Mai!
Pad Thai, klassikern tillagad på en nattmarkand. Sticky Rice med mango. Klibbigt kokosmjölksötat ris med frisk mango och en salt kokossås till. Ljuvnligt!Så här kan ett hippt ställe se ut i Chiang MaiEller så härEller så här
Äta i Chiang Mai – Tips på caféer i Thailand
Med en svensk cafékultur och svenska bakverk i smakminnet tycker jag ofta det är svårt att imponera på mig med gottis. Det känns sällan bastant och äkta som det gör på många av de svenska ställena men nog finns det ställen som inte gör en besviken även om det inte riktigt klår the swedish fika. Däremot finns det många caféer i Chiang Maj som sticker ut vad gäller inredning, känsla och tematisk inramning.
Light up cafe – bästa bubble tea
Jag är mycket förtjust i bubbel tea. Det må va sött och sliskigt men för mig är det lyxigt att unna mig och jag har druckit både halvtaskiga till helt underbara. På Light up café i Nimman drack jag en av livets bästa på ett litet ställe med få sittplatser. Rofyllt och bra ställe att jobba på var ett plus.
Den bästa bubble tean i mitt liv
Coco Corner – med kokos som signum
I närheten av Light up finns Coco Corner. Viben var trendigt och ungdomligt och utbudet roligt. Jag tog någon sorts koksmangomellanmål som inte blev en fullträff men jag skulle lätt ge stället en chans till.
Kokos i lite för stor mängdKul inredning på Coco CornerTrevligt på Coco Corner
Charin home made pie – influencerpoppis och välbakat
Populärt ställe, inte minst bland asiatiska influencers som staylade tog bilder framför det lilla huset. God paj helt klart och ovanligt för att vara Chiang Mai, men ändå inte paj i svensk klass.
Framför den lilla stugan poserade folk gärna för att få en bild på att de varit där
Pakamon factory – bakverk i en klass för sig
Ett annat ställe känt för sina bakverk är Pakamon factory som gör mastiga och vällagade deserter. De köper per tårtbit eller som hel tårta och avhämtningen var mycket populärt. Ligger lite utanför stan. Jättetrevligt trädgård och ett ställe som jag gärna varit stammis på om jag bott i närheten.
Så nära en riktig bakelse en kommer
Ristr8to Original – prisbelönt kaffe och given selfie
Hypen kring detta gick inte att undvika. Här tog alla en selfie. Mycket prisbelönt för sin kaffe men för mig som inte ens dricker kaffe fanns inte mycket till utbud. Knappt varm choklad eller te. Det här skulle många kalla ett måste att besöka men i sann medveten anda finns inga måste när vi reser.
Kaffeproffs på Risto8to
Bonnom cafe & space – billigt ungdomscafe som kändes lokalt
Ett av våra bättre cafébesök var när vi spontant gick in på Bonnom cafe & space. Det var ungdomligt, otroligt prisvärt och väldigt gott. Ett pangställe som finns på några olika ställen i Chiang Mai och där många unga satt och pluggade och umgicks. Varm rekommendation på detta.
Spontant besök som blev ovätat braSå mycket vi kunde lyxa med pga extremt bra priser
Free bird cafe – Chiang Mais vackraste verksamhet
En udda fågel i café/restaurangsvägen i Chiang Mai är Free Bird Cafe. Jag såg skylten av en slump och det visade sig vara en social verksamhet som driver stället. Veganskt, second hand, typ ”alternativ medicin”-försäljning och en plats för arbetsträning för unga eller migranter. Vilket underbart ställe. VI gick dit flera gånger och lyssnade bland annat på en ljuvlig spelning som slutade u spontandans och allsång.
Person påväg in i arbetslivetDel av second hand utbudetHarmonisk live-konsert
Äta i Chiang Mai – Restauranger och nattmarknader
Jag ska inte skryta med att jag testat särskilt stor del av Chiang Mais restaurangutbud. Dels för att jag var där med små barn och då försvinner en del av tjusningen att äta på rastaurang enligt mig och dels för att de thailändska nattmarknaderna ofta ger mig allt vad matupplevelse jag söker. Några ställen/företeelser vill jag ändå lyfta fram.
Nattmarknader – det enda som behövs i matväg enligt mig
Som sagt, ljuvligt! De finns stationära som öppnar mer eller mindre varje kväll och så finns det temporära i samband med festivaler eller andra happenings. Där det händer grejer i Thailand, där serveras det också street food att småäta av eller köpa en portion och slå sig ned på de plaststolar som finns för evenemanget. Vårt stammishak var More Space mitt emot Princess Mothers Health Garden i Nimman och det fanns under flera tillfällen mat vid One Nimman när det pågick festival eller musik på torget. Självklart finns även mat i mängder på Chiang Mai Sunday market alla söndagar från isch 18 till sent.
Väldigt mycket folk och trångt men så mycket god mat att välja mellan. Sunday Market i Chiang MaiFestivaldagar i stan med konsert med popigt band. Där fanns mat. Sushi i One NimmanPreppade grillspett i One NimmanDe starkaste och godaste papayasallad på Sunday MarketVår kvartersnattmarknad med t.ex. food trucks att beställa mat från. Exempel på nattmarknadsmat. Buffe av råvaror blandas med två ägg och blir en god omelettMore space, lite mer restaurang än nattmarknad
Dagliga matmarknader – t.ex. vid JingJai Farmers Market
Mat kan även intas på dagtid. En av de allra coolaste vi hittade var vid JingJai Farmer’s Market som både hade marknadsstånd med hantverk och prylar och ett stort område med mat. Alltså gud så mycket spännande och gott
Färggrant och smakriktFarmers Market har självklart platser som uppmuntrar till bilder för att sprida ordet ”I was here”
Burgare – veganska och köttiga
Burgare kan knappast sägas tillhöra den lokala thailändska kulturen men det är intressant att se hur nya koncept etablerar sig. Vi åt på I’m your Vegan vilket på alla sätt var en bra smakupplevelse och på Rock Me som var mer åt det köttiga hållet.
En veganburgare med massa god sås
Khao Soi – en chiang mainesisk paradrätt
Towe/Come fly with me som är en av mina bästa källor till thai-kunskap sa att om en åker till Chiang Mai så ska en Khao Soi intas. Det är äggnudlar, kyckling och kokosmjölk med kryddor och friterade äggnudlar på toppen som ger krisp och textur. Het för en mes som mig men som vanligt väldigt gott. Det här är absolut värt att äta i Chiang Mai
Khao Soi på lite snyggare tallrikEn variant som är av det enklare slaget. God den med såklart.
Aunt Aoy Kitchen – uppmärksammad av Guide Michelin
I ett hus som inte på något sätt fångar ens uppmärksamhet finns en restaurang som inte ser ut att vara mycket för världen men den har blivit uppmärksammad av Guide Michelin. Det var väntetid, det var full rulle, det var ett litet kök och det var gott. Hade jag inte vetat att det inte skulle vara något speciellt hade jag aldrig gått in. Förväntningarna på mat var skyhöga och visst var det gott men jag hade kanske hellre inte vetat om dess storhet och blivit glatt överraskad än känt att det inte stack ut som förväntat. Värt ett besök är det absolut.
En serveringssal som inte är mycket att skryta omHär lagas maten, det tycker jag är imponerande
Ton Phayom Fresh Market – thailändska råvaror
Ett annat sätt att inta mat är såklart att laga den själv. Råvaror finns det gott om på marknader, inte minst i grönsaksväg. Vi hittade en som kändes lokal och långt ifrån en turistmagnet som hette Ton Phayom Fresh Market men bor du inte i närheten finns det garanterat någon annan som du kan fråga dig fram till.
Friterat grisfett och stekta larver, någon som är sugen?Grönsakernas förträflighet på en marknad
Matlagningskurs – A lot of Thai levererar
Innan du köper dina råvaror kan du med fördel ta en cooking class hos t.ex. A lot of Thai. Vilket ställe, vilken genuin bild av thailändska matlagning som förmedlades och så spännande att få lära sig om smakkurvor. En av de bästa sakerna vi gjorde i Chiang Mai var detta.
Lagar mat hos A lot of ThaiCurrygryta thai-styleMin försök till Pad Thai
Februari har varit full av rutinfylld vardag och flera toppenkvällar med vänner. Jag har fyllt år och firat fint men det finns samtidigt ett grått filter som tynger mig lite.
När jag tittar tillbaka på februari 2024 tror jag att jag kommer se att det var en månad av stor personlig utveckling, här och nu känns det mest som att jag befinner mig i obekväma situationer.
Stories från februari 2024
Februariresan
Februari har varit en hemmamånad med undantag för min dagsutflykt till Norberg i Västmanland och Engelbrektsloppet. Det känns ganska skönt för den har varit långt ifrån händelselös.
45 ”lättåkta” kilometer senare
Februaris favoritinlägg
Jag har skrivit tre matiga guide-liknande inlägg och de tar alltid väldigt lång tid att producera så efteråt blir det en klapp på axeln och bara att hoppas att många hittar till dem och har nytta av dem.
Jag älskar ju att rida och under en av februaris ridtorsdagar hade jag ett pass jag sent ska glömma. Jag red en häst jag aldrig tidigare suttit på, som jag sett andra rida och tänkt att han måste vara urtråkig. Men! Så fel jag hade. Vi hittade varandra snabbt, mitt sätt att rida fick honom att röra sig som han sällan gör annars. Åh så fin känsla detta är!
Februaribild
Jag och min vän Lina hade en helkväll då vi besökte Melt i Stockholm. En burlesk bar och restaurang där kvällen förgylls av sång, dans och show-nummer vid flera tillfällen. Min syrra sjunger som alltid like a star och det var väldigt fint att vara där bland så mycket talangfulla, jobbälskande personer.
Syster yster Lisa Wermelin tar ton!
Februari och privatlivet
Kroppen håller och jag har fått många mil skidor i benen. Engelbrektsloppet gick över all förväntan. Jag har träffat alla mina närmaste vänner som bor inom en timme och ätit god mat, hur lyxigt är inte det på en och samma månad? Men jag har känt mig lite nedtyngd, eller inte mitt vanliga spralliga jag. Det känns som att omvärldens all skit håller på att komma ikapp mig. Jag hade behövt läsa en uppdaterad bok av Hans Rosling för att bli mer jämvikt om hur världen utvecklas.
En annan kär Lisa hälsar på och firar min födelsedag med oss
Februari och företaget
Februari har känts rätt tuff och således mycket personlig utveckling, inte minst i relation till att förhålla mig till upp-och-ner-gångarna som det innebär med att vara företagare. Själv. Jag har befunnit mig utan för min bekvämlighetszon, flyttar fram målen istället för att vara nöjd med dets om uppnås. Jag behöver hitta mer nätverk att bolla med. Jag behöver vara uthållig och hålla mig till den strategi jag valt och inte låta tvivlet ta för stor plats. Februari har också varit många bra möten, några ja till föreläsningar så det känns inte på långa vägar lönlöst eller ovärt.
Februaritanke om turism
Jag har skrivit ett inlägg om transparens kring ägande inom turism och hur långt ifrån vi är att en som resenär lätt kan få veta vem som äger hotellet, restaurangen, aktivitetsbolaget. Om man vill gynna lokalt och det som känns lokalt är ägt av en utlänning, då blir det ju svårt att göra ett medvetet val när fakta saknas.
Februaris reseplanerande
Sommaren börjar klarna, vi har ganska många saker som styr oss. Två Klassiker-lopp, ett familjeläger och ett ridläger. Det blir en väldigt klassisk Vismersommar i Västerbotten och lite hemmavid. Vi har också bestämt oss för vår långresa i höst/vinter men vi har inte bokat något än så jag håller att ropa hej tills det är klar.
Här finns alla månadslistor med stories från respektive månad
Vad kostar det att vara i Vietnam? Är prisläget så lågt som jag förväntade mig? De frågorna hoppas jag besvara i det här inlägget.
Vad som är billigt och prisvärt är subjektivt. Det handlar om ens egna levnadsstandard hemma, hur stor ens resebudget är och vad en väljer att göra på själva resan. Det här är ingen heltäckande bild men det ärögonblicksbild från två månader i Da Nang, Hoi An, Nha Trang och Dalat i Vietnam vintern 2022/2023.
Enligt Forex semesterindex ligger Thailand och Vietnam relativt lika. Vietnam något billigare. Det stämmer dock inte överens med min upplevelse. Jag tycker Vietnam var dyrare, särskilt Da Nang där vi spenderade vår första månad. Det ska väl dock påpekas är dyrt det är det inte oavsett.
Grab-and-go lunch för 4 kronor
Vad kostar saker i Vietnam? Prisläget och kostnader
Tidigt under vår långresa bestämde jag att jag skulle skriva upp vad olika saker kostar i Vietnam. Det gör att jag nu kan ge en ganska djup inblick i hur prisbilden i Vietnam ser ut. Åtminstone baserat på så som vi valde att resa, vad vi valde att lägga pengar på och i de områden och gator som vi befunnit oss på. Pris och kostnader beror såklart på ens egna preferenser men också var i landet en befinner sig.
En del saker sticker ut markant. T.ex. kostade ett paket pampers ca 40 st 500 000 VND alltså ca 250 SEK. Det är nästan dubbla priset jämfört med Sverige och en helt sjuk siffra i relation till andra lokala kostnader.
Prisläget mellan länder förändras ständigt så läser du det här inlägget långt efter att det publicerats kan givetvis siffrorna i SEK vara inaktuella. Det kan iofs priser överlag eftersom de förändras även på lokala och nationella marknaden utifrån hur världen förändra. För att enkelt omvandla vietnamesiska dong till svenska kronan brukar jag tänkta bort med tre 000 och dela med två och då vet jag att priset snarare är lägre än högre. Vid dags dato är 1 miljon dong 430 kronor.
Hur kostar saker i ett land, hur långt är ett snöre, hur snabbt går en cykel? Det beror på.
Vad kostar aktiviteter i Vietnam?
Många aktivitet har en prisnivå som riktar sig till turister snarare än lokala men i svenska mått mätt blir ändå prisbilden mycket förmånlig. Jag tror känslan inför priset skiljer sig åt om en åker med en “svensk semesterkassa” eller som oss levde där en längre tid med en mer ”vardaglig ambition om kostnader” än ”semestermode all in”.
Sy upp blus och skjortklänning 1 200 000 VND (600 SEK)
Inträde I-resort i Nha Trang, mineralbad, lerbad och äventrysbad 500 000 VND/vuxen (250 SEK)
Massage 60 min med låg eller okej standard. (Dyrare på spa-ställen) 200 000 – 400 000 VND (100-200 SEK)
Basket boat för en familj i Hoi an 150 000-200 000 VND (75-100 SEK)
Hyra cyklar i Nha Trang 120 000 VND/dag (60 SEK)
Solstol för två med parasoll 80 000-100 000 VND (40-50 SEK)
Inträde lekland 30 000 till 100 000 VND/h och barn (15-50 SEK)
Inträde historisk plats (Cham i Nha Trang) 30 000 VND/pers + 2000 VND i parkering/cykel (15+1 SEK)
Inträde cocount Village i Hoi an 15 000 (7,5 SEK)
LerbadCykelhyra under en dagCykeltaxi är uppskattat hos turister i Hue och Hoi An
Vad kostar mat i Vietnam?
Det finns mat för den lilla och mellanstora plånboken i Vietnam och i vissa områden går det att äta hela måltider för 20 kronor. På en del ställen kostar maten som i Sverige men då är de oftast ansett som väldigt lyxigt/dyrt i vietnamesiska ögon och ett ställe som ytterst få lokala besöker. Jag skulle säga att de flesta måltider vi åt låg på 30-90 dong/15-45 sek + dryck.
Mocktail på det heta utestället Sailing club i Nha Trang: 160 000 VND (80 SEK)
Middag på lite trevligare restaurang ca 150 000-200 000 VND/person (75-100 SEK)
Street food på omtalat ställe (Banh can) 90 000 VND (45 SEK)
Vi behöver mer transparens! Hur ska vi kunna göra medvetna beslut i val av aktör vi vill gynna när vi inte vet vem som äger turismföretaget?
Vem äger de senaste hotellet du bodde på? Vem gynnas av din senaste utflykt och hos vem hamnar pengarna från din senaste utlandsresa? Känns frågorna anklagande, som att du borde veta? Det absolut inte min mening. Jag har nästan aldrig någon aning om vem som gynnas när jag reser. Hur skulle jag kunna veta, var finns informationen?
Här om dagen surfade jag runt bland PR-byrårer och klickade in på Westanders Om-sida. Jag hamnade på något så ovanligt som en sida som heter ”Westanders ägande”. Där radar de upp namnen över alla ägare. Det intressanta är inte vem som äger hur mycket utan att jag som konsument och medborgare enkelt får det presenterat för mig. Det här ligger helt i linje med Westanders idé om öppenhet. De är också en av få byråer som är öppna med alla de lobby-uppdrag de har för olika kunder och hur deras ekonomiska resultat ser ut år efter år.
Transparens hos turismföretag – finns det?
När vi reser så är en av de mest betydelsefulla besluten i vilken ficka våra pengar hamnar. Alltså vem våra pengar som vi spenderar på transport, boende, mat och upplevelser gynnar. Det här tror jag är något väldigt få tänker på och ännu mindre agerar på. Det är många parameter som styr när vi ska ta alla beslut inför och under en resa, att vi då också ska tänka på det här blir övermäktigt. Om vi skulle vilja är det dessutom jättesvårt att ta reda på, särskilt utomlands.
Men tänk om det var så enkelt att det gick att göra några klick och vips finns informationen framför oss. Är det ett lokalt butiquehotell eller finns det en kedja med utländska ägare i bakgrunden? Är det samer som äger den samiska kulturella upplevelsen som erbjuds eller är det någon annan som kammar hem vinsten? Jag ska inte säga att utländskt kapital eller en komplicerad ägarstruktur alltid är dåligt, så länge det kan motiveras på ett trovärdigt sätt så kan det finnas skäl. Det viktiga är att konsumenten ska ha möjlighet att göra sina aktiva val. Ingen orkar googla upp och förstå hur ägandet är upplagt. Det behöver vara sanningsenligt, transparent, enkelt och tillgängligt.
Klockargården i Öregrund. Mycket trevlig upplevelse, men vem äger? Jag vet inte.
Hur blir det mer lätt att göra rätt?
Transaprent ägande behövs för att möjliggöra en mer hållbar värld med mer medvetna beslut. Jag tror det är långt bort innan vem som äger en turismverksamhet kommer vara vår ledstjärna eller högsta prio, jag tror också det är långt bort innan en majoritet kommer läsa dessa ”om-ägande-sidor” även om de finns. Men den del skulle och en del kommer låta det vara vägledande. Framför allt handlar det om en princip att makt måste vara öppet. Vi måste veta vem som bestämmer, vem som gynnas, vem som har makt över platserna vi besöker.
Det här kommer aldrig komma till stånd om det inte blir lagkrav att redovisa detta. Även om frågor om transparens pågår i EU ur lite olika perspektiv och på olika nivåer så har jag inte jättemycket hopp om att det här kommer införas.
Men, precis som Westander helt frivilligt väljer att redovisa sina siffror, gör det till sin grej och ser det som en affärsfördel i relation till sina konkurrenter så finns det garanterat de inom besöksnäringen i Sverige och övriga världen som kanske redan gör det och fler kommer följa efter. Särskilt om vi som konsumenter vågar be om informationen, det får vi göra så länge.
Har du några tankar om detta så ser jag fram emot att läsa dom!
