Blogg

Hur många turismspaningar besannades och förändrades allt av pandemin? Fragment av hur turismen utvecklats de senaste fyra åren.

När jag försöker sammanfatta de reflektioner som gjorts så är det många som menar att det finns bevis för att det dom spanat om också inträffade på ett eller annat sätt. Kanske inte jätteunderligt eftersom det går att finna bevis för nästan allt men jag tycker ändå det säger något, att de har örat mot marken. Förutom den där pandemin som ingen förutsåg så blev mycket i linje med vad de hade i kikaren.

Det i sig tycker jag är sjukt intressant. Att trots att pandemin omkullkastade allt kan vi ändå se att utvecklingen fortsatt i den riktning som många hade förväntat sig.

2019 – 2023: Så har turism och resande förändrats

Så hur har resandet och turismen bland annat förändrats under de här fyra åren? Jo, t.ex. så här:

1. Förstärkt intressen för Sverige

Det blev ett större intresse och fokus på Sverige konstaterar flera. Pandemin är självklart en skjuts i det men även politisk oro, lågkonjunktur och att Sverige som resmål snackats upp av många. Plus att det i grunden finns massa outnyttjad potential i Sverige.

2. Omvärldens oro och söket efter det genuina men trygghet snarare än äventyr

Sanningslängtan som Sanna Rosell pratar om tycker jag är otroligt intressant. Och hur det som händer i omvärlden påverkat även detta. Att vi söker det äkta men oron också tar oss till det trygga snarare än äventyrliga. Towe Ahlin som jobbar på TUI har bl.a. sett detta att vi återvänder till det vi kan snarare än ut i det okända. Daniela Nateska Olson ser det samma, både kopplat till resandet i Sverige och utomlands. Samtidigt skriver några att det där äkta blir allt svårare att få tag på i takt med turismens framfart på många platser.

3. Protester och konsekvenser av en oreglerad turism

Vi har sett tydliga exempel om hur turismen behöver regleras och förändras för att fortsatt kunna fungera utan att orsaka för stora konsekvenser. En del skulle säga att upplevelserna blir till det sämre, men alternativet, att låta något trasas sönder eller helt manövreras ut är knappast bättre. Det här beskrivs både av Sara Rönne kring naturhållbarhet och begränsningar i turismen som Johnny Friskilä beskrev.

4. Utvecklingen går allt för långsamt

Hanna Anfelter, Johnny Friskilä och Jenny Engström tar alla upp att utvecklingen går åt rätt håll men alldeles för långsamt. Det gäller både transportmedel främst kring tåg och utvecklingen av hållbart flygbränsle men också kring hur vi styr upp turismen när den är ohållbar.

5. Flygskammens uppgång och fall

Jag bad alla då, 2019, att spana om vilken frågan som skulle komma efter flygskam och alla hade lite olika teorier om vad som skulle bli nästa område att granska. En del menade att den stora frågan för resandet fortsatt skulle vara flygets roll och påverkan (men med mindre skam och mer fokus på ansvar) och det håller jag med om att det var så det blev. Hur frågan om flygskammen skulle utvecklas fick vi aldrig veta eftersom det kom en pandemi som abrupt gjorde frågan om flyget irrelevant. Efter pandemipausen kan vi konstatera att människor tycks kunna flyga både hit och dit trots att i tongångarna 2018 lät som att många aldrig mer skulle sätta sin fot på ett flygplan. Möjligen kan jag se att debatten om hållbart resande har breddats något från att enbart handla om flygfrågan men den står fortsatt i centrum på många sätt, ofta med rätta, ibland som en stor elefant i vägen för att prata om annat.

Stort tack till de som spanat och reflekterat! Tack för era perspektiv och era synvinklar som ni generöst delat med er av. <3!

Nå hur blev det med tågåkandet? Ökade det, blev det smidigare och har vi sett fler skrytbilder de senaste fyra åren? Jenny reflekterar över tåg och svemestrandet.

Jenny Engström är presschef på Svenska Turistföreningen och är en som verkligen har koll på Sverige och den svenska turismen.

Spaningen 2019: Svemester är här för att stanna

Jag frågade: Hur tror du att resande och turism kommer utvecklas framöver på kort och lång sikt?

Jenny spanade:

I somras kunde vi se att svemester var det stora. Folk stannade i Sverige och använde med stolthet #svemester i sociala medier. Många av våra boenden slog besöksrekord. Vi har sett Sverigetrenden komma. Redan för fem år sedan gjorde vi en undersökning om folks reseanledningar 2020 och då kom “Se Sverige” på tredje plats efter att “besöka släkt och vänner” samt “vandring”. Svemester är här för att stanna både på kort och lång sikt. 

Att turista hållbart är stort och kommer att bli ännu större när ännu fler blir medvetna. Just nu är bokningsläget inför vintern på våra fjällstationer bättre än förra året vid samma tid. Familjefjällsveckor, toppturer och nybörjarkurser är det som bokas mest. Folk vill lära sig saker och friluftsliv står i fokus, men det behöver inte vara långt bort eller många dagar det kan till exempel att helgvandra i en närbelägen skog, att se sin stad från en kajak eller att bestiga närmaste topp. 

Jennys reflektion 2023:

Vi ser att många fortsatt prioriterar resande trots ett ekonomiskt osäkert läge med inflation, höga räntor etc. Skakig omvärld och svag kronkurs bidrar till att fler väljer att upptäcka på hemmaplan, Sverigetrenden är fortsatt stark. Stort intresse för aktiva resor med vandring, skidåkning och naturupplevelser. Ser ökad potential för cykling, kombinationsturer och matupplevelser framåt. Intresset för autentiska upplevelser och småskaliga boenden högt, allt fler är måna om att bidra positivt till lokalsamhället när man reser. Ökat intresse för att testa på nya saker och lära sig något under sin semester, mycket nybörjarturer / kurser. 

Spaning 2019: Fler bra nattåg och mer tågskryt

Jag frågade: Vilken fråga inom turism/resande tror du kan få motsvarande fokus som flygdebatten och flygskammen fått?

Jenny spanade:

Den är svår och jag tror inte flygdebatten är slut förrän vi ser bra hållbara lösningar. Och i stället för att prata om skam hoppas jag att tågskrytet tar än mer fart, och med detta kommer det ställas än mer krav på lättillgängliga och bra nattåg runt om i världen. Där måste verkligen politiken hjälpa till. Sedan hoppas jag att innovativa hållbara lösningar tar fart. Att det händer nu och inte om 20 år. 

Jennys reflektion 2023:

Ja, här börjar det ju glädjande nog hända saker, fast jag hade önskat att det hade gått lite snabbare ändå och framför allt varit enklare att boka hela sin tågresa om man ska till flera destintationer. De senaste åren har vi sett en nattågsrenässans i Europa. Jag har själv tagit Snälltågets direkttåg till Zell am See och varit i både Berlin och Hamburg under året. Så smidigt. Flera nya linjer har startat upp och i dagarna började Berlin-Paris att rulla. De tågoperatörer som varit framsynta köpte upp gamla nattåg och renoverade upp när andra la ner för några år sedan. I Sverige har vi fortfarande en gammal nattågsflotta men intresset är större än innan och SJ lanserar snart nyrenoverade vagnar på Jämtlandsnattågen och Trafikverket ska nu köpa in nya nattåg för Abisko-linjen. Att posta tågskrytbilder på sociala medier har verkligen ökat. Sveriges kommande NATO-medlemskap gör också att gamla tågrälsar kommer väckas till liv igen. Det här kan bli riktigt intressant för turister som vill resa klimatsmart, snart får vi se tåg rulla till Älvdalen igen.

Mina tankar om svemestrandet och tågåkandet

Jag blev glad av det Jenny såg i sin kikare då, och ännu gladare av att hon ser tecken på att spaningarna också föll ut i den riktningen. Att människor vill bidra lokalt är helt avgörande för hållbar turism. Vad gäller tågen så är det bara att hoppas att utvecklingen kommer öka i takt hela tiden och drömmen om att kunna boka smidigt från punkt a till b över hela Europa får vi se till att hålla liv i.

Här finns alla turismspaningar

Vilka resetrender såg Daniela då och ser nu och vad borde vi fokusera på för att minska vårt klimatavtryck? Om det reflekterar Daniel.

Daniela Nateska Olson är reseskribent och en veteran när det kommer till resebloggande. Hon har hållit igång resebloggen Discovering the planet sedan 2008. Imponerande! 2019 spanade hon om resetrender och delade med sig om vad hon tycker borde få mer fokus när det kommer till miljöfrågor. Varsågod!

Spaningen 2019: Ekoturism kommer ta större plats

Jag frågade: Hur tror du att resande och turism kommer utvecklas framöver på kort och lång sikt?

Daniela spanade:

På kort sikt tror jag att ännu fler kommer välja hemester och svemester. Det vill säga resa runt i närområdet. Skandinavien kommer nog bli ännu populärare kommande år. Likaså att resa med tåg, buss och bil. På lång sikt, tror jag att ekoturismen kommer ta större plats. Hotell som är miljömedvetna kommer efterfrågas mer. Likaså tror jag att destinationer som inte är så välbesökta kommer bli populärare. Som Sydkorea och Nordkorea, Kambodja och Vietnam, Makedonien och före detta Sovjetstaterna. Och Kuba tror jag kommer trenda ännu mer.

Danielas reflektion 2023: Trygghet före äventyr

I Sverige och Skandinavien har vi länge varit stolta över vår vackra och rena natur och över Allemansrätten. Våra traditioner att spendera stora delar av vår semester hemma i Sverige, blev under coronaåren än större. Och trenden har inte minskat. Med alla konflikter i våra närområden och klimatförändringar, tror jag att den svenska, nordiska, turismen kommer öka ännu mer. Trygghet framför äventyr kommer nog vara vägen för många. Miljövänligare ekoturism kommer troligtvis också efterfrågas mer. Men just nu, tror jag att större och viktigare frågor tar utrymmet. Jag tror också att resor i hälsans och lugnets tecken kommer öka. Typ slow travel med lite egofokus.

Spaning 2019: Granska konsumtion och plastavfall

Jag frågade: Vilken fråga inom turism/resande tror du kan få motsvarande fokus som flygdebatten och flygskammen fått?

Daniela spanade:

På ett personligt plan, hoppas jag att diskusioner kring konsumtionen ska få ta större plats. Den utgör faktiskt dubbelt så mycket av klimatpåverkan som flyget gör. Också frågan kring plasten som hamnar i vår natur och våra hav hoppas jag ska få ta mycket större plats. Den frågan känns oerhört mycket viktigare än flygdebatten för mig.

Den ökande mängden plastavfall i våra hav hotar att förstöra enorma naturvärden. Nya kunskaper om mikroplastens miljöpåverkan visar hur små plastpartiklar från exempelvis textilier lagras i både växter och djur, vilket också påverkar oss människor genom vår det vi stoppar i oss. Länder som Sverige, som är så oerhört duktiga på på återvinning och sophantering, skulle kanske kunna exportera sin kunskap till länder som behöver det riktigt mycket, så som Thailand och Malaysia.

Danielas reflektion 2023: Det behövs mer fokus på konsumtion

När vi lever i tider med sociala media som i allt större utsträckning handlar om fysisk konsumtion, är det fortfarande en viktig fråga för mig. En som får alldeles för lite utrymme och som går på helt fel håll. Aka, ”Kim Kardashian, köp en bh med bröstvårtor och bidra till klimatet”. 40 % av konsumtionen utgörs av klimatpåverkan mot flygets 4 %. 92 miljoner ton kläder hamnar på soptippar varje år. Jag hoppas att detta blir den nya skammen faktiskt. Jag är så klart en del av detta problemet, men försöker vara medveten när jag handlar. Stanna upp och fundera över ”behöver eller vill ha”.

Mina tankar om resetrender och konsumtion

Mycket av det som Daniela spanade om 2019 blev precis så och en pandemi hjälpte verkligen till att ge en skjuts åt semestrandet i närheten och norden. Jag vet inte riktigt om ekoturismen som sådan växer men att fler hotell arbetar med och skyltar med sin miljövänlighet det är tydligt.

Jag håller helt med Daniela om att det vi konsumerar verkligen behöver granskas och minskas. Det är så tydligt att vi svenskar kan spara, snåla och minska om vi vill. Det såg vi inte minst kring el-förbrukningen förra vintern. Sånt som vi slarvar med för det kostar ändå inte så mycket blev något annat när det blev dyrt. Tänk om vi skulle få till en liknade känsla inför att konsumera saker och ting.

Här kan du läsa alla tidigare turismspaningar och tillhörande reflektioner

Johnny reflekterar om värden som går förlorade när massturism trasar sönder och den långsamma utveckling för hållbara transportmedel.

Johnny är den femte stjärnan att reflektera över sina spaning. I mina ögon lyckas Johnny ofta ha ett globalt och realistiskt perspektiv på de större frågorna samtidigt som det blandas med personliga anekdoter som talande exempel. Johnny har jobbat som reseledare i många år och omskolat sig till lärare under pandemin. Han har en blogg som ofta är tankeväckande som heter johnnybajdzjan.

Det är blev en lite längre spaning och reflektion än de andra men Johnny skriver mycket intressant så det är värt att läsa!

Spaningen 2019: Satsningar på infrastruktur och renare transportmedel

Jag frågade: Hur tror du att resande och turism kommer utvecklas framöver på kort och lång sikt?

Johnny spanade:

Ut ett svenskt perspektiv hoppas jag på kort sikt att fenomen som flygskam utvecklas till fokus på både alternativa transportmedel som tåg och att vi ställer oss frågan, varför reser vi? På lång sikt kan det förhoppningsvis innebära infrastruktursatsningar som riktiga snabbtåg, samt nattåg i hela Europa. När det gäller varför vi reser, hoppas jag att vi inte åker iväg bara för att åka utan att vi har ett mål med resan. Vad målet är spelar kanske inte världens största roll. Men att där finns ett mål, det är viktigt.

Ur ett globalt perspektiv vet jag inte hur många nya flygplatser som byggs i Kina just nu. Och Indien är också på banan. Om jag ska gissa, så kanske det finns 10 gånger fler kinesiska turister i världen om 10 år än det finns nu. Minst. Flygskammen hos oss tror jag är en droppe i havet. Jag tror Sverige och Europa måste vara förberedda på det. Att vi har tillräckligt med hotell, infrastruktur, språk- och kulturkunskap. Och att världens flygplansproducenter tillsammans med stater och överstatliga organisationer tar fram mer miljövänliga flyg.

Johnnys reflektion 2023: Lösningarna kommer allt för långsamt

Nu har fyra år gått och likt andra spanare, tänkte jag varken på pandemi eller krig i Europa och dess närhet som faktorer som skulle påverka turismen. Priset på bränsle har gått upp, vilket gjort att bland annat priset på flygbiljetter har ökat markant. Flera destinationer är heller inte åtkomliga på det sätt de var tidigare.

Jag tycker det är bra att debatten om flygskam har lagt sig. Skam tror jag generellt är ett dåligt utgångsläge, inte bara för en konstruktiv debatt men även för praktiska lösningar på vilken som helst fråga.

När det gäller lösningar ser jag att fler nattåg har kommit. Och det är bra. Men, för egen del försökte jag under hösten två gånger få tågbiljetter till lämpligt dagtåg från Stockholm till Köpenhamn utan byten. Det var omöjligt. Resultatet blev båda gångerna att jag flög i stället. Så länge flyg ur ett praktiskt perspektiv är det bästa alternativ kommer vi fortsätta välja det. Och då är faktiskt inte flyg korta distanser, med allt väntande och kontroller det innebär, särskilt praktiskt. Jag hoppas fortfarande på bättre resmöjligheter med tåg. Min förhoppning om en mer miljövänlig flygbransch finns också kvar, men det är tråkigt att se att utvecklingen inte går snabbare. Fast att jag trodde den skulle gå fort är nog ändå att ta i.

Jag använde inte orden då, men turismen måste ses inte bara i ett eurocentriskt perspektiv. Det vill säga, många fler människor från länder i till exempel Asien vill ut och upptäcka till exempel Europa. Det måste vi i Europa vara förberedda på. Om jag tror vi kommer vara förberedda är en helt annan sak, men turism, kommer inte längre i huvudsak innebära lagom rika européer på resa.

Spaning 2019: Är vi redo för massturism?

Jag frågade: Vilken fråga inom turism/resande tror du kan få motsvarande fokus som flygdebatten och flygskammen fått?

Johnny spanade:

Överturismen. Den ser vi redan i städer som Barcelona och Venedig. Men vi ligger bara i startgropen just nu. Överturismen har inte ens börjat. Och tar vi inte nu itu med infrastruktur, miljöfrågorna, regleringar och kanske även begränsningar (t ex maxantal besökare per dag för olika städer, museer osv), tror jag turistframtiden ser mörk ut.

Överturismen, eller massturismen som är ett bättre ord, kommer också leda till slitage på allt från museer till vandringsleder, arkeologiska utgrävningar också vidare. Hur bevarar vi våra historiska artefakter och gamla städer på bästa sätt? Tål alla gamla stenlagda gator att hundratusen människor i moderna skor går där varje dag?

Johnnys reflektion 2023: En tillrättalagd och begränsad turism

Turismen i världen går fortfarande på halvfart och kanske inte ens det, men överturism, om vi kommer tillbaka till någon sorts normalläge, tror jag fortfarande blir den stora frågan. Jag nämnde regleringar och begränsningar som ett sätt att arbeta med (eller mot) slitage på allt från vandringsleder till historiska monument.

Under min senaste resa som reseledare i Centralasien våren 2023 gick det inte längre att klättra upp på stadsmuren i sidenvägsstaden Khiva i Uzbekistan. Den lokala marknaden var också riven, till fördel för ett gigantiskt stenbelagt tomt torg som så tydligt markerade gränsen mellan gamla stan där turisterna promenerar i städade gator, och bostadsområdena. Här ser jag, om jag tolkar det rätt, två tendenser.

Den ena är att stänga av sådant som förut inte krävde större restriktioner. Det är knappast ett miljöproblem om några enstaka backpackers klättrar på en stadsmur, men när femtio stora turistgrupper vill göra samma sak, varje dag, blir det ohållbart. Turismen kommer alltså bli mer tillrättalagt, men även mer begränsad. Med andra ord, många fler människor kommer kunna åka till en destination, men det är mindre av destinationen de kommer få se.

Den andra tendensen jag ser är en delvis disneyfiering av destinationerna, där det inte längre bor människor i låt oss säga en stads äldsta och mest sevärda stadsdel. Gamla stan blir en förskönad kuliss för selfies, boende och restaurangmåltider. Folkdans blir inte ett resultat av ett lokalt bröllop utan en föreställning för betalande. Den lokala marknaden görs om till souveniraffärer där lokalbefolkningen inte längre sätter sin fot. Lokalbefolkningen trängs ut från de historiska men kliniskt rena stadskärnorna där affärer säljer de samma så kallade pashminasjalar som hemma. Jag beskriver nu en verklighet som på många ställen redan finns. Jag tror dock vi kommer se mer av den.

Avslutningsvis, när jag läser mina tankar från fyra år tillbaka, blir jag egentligen inte överraskad. Inte för att jag kommer ihåg exakt vad jag tänkte och tyckte då, det gör jag inte, men för att jag nog i mycket tycker samma då som nu. För att göra turismen mer hållbar krävs inte individuell skam utan praktiska lösningar på statlig och överstatlig nivå. Det gäller både när frågan handlar om utsläpp från flygen, och när den handlar om slitage på stadskärnor och historiska monument. Tyvärr innebär det också, att tiden där man kunde klättra på en stadsmur även den är förbi.

Mina tankar om förlusterna på den omfattande turismen

Jag blir lite sorgsen av att läsa Johnnys reflektioner. Jag tror det ligger otroligt mycket i det han säger och som med de flesta problem här i världen tar vi tag i dem först när det börjar bli för sent. Turismens kraft behöver verkligen kontrolleras och regleras innan den omkullkastar allt fint människor skapat och det som växer på denna planet.

Här kan du läsa alla tidigare turismspaningar och tillhörande reflektioner

Sanna formulerade 2019 de fina ordet sanningslängtan, att vi söker det äkta och vill resa till det oförstörda och oupptäckta. Blev det så?

Sanna Rosell är min fjärde spanare tillika reflekterare. Sanna jobbar till vardags på destinationsbolaget Örebrokompaniet och driver resebloggen sannarosell.se.

Spaningen 2019: Resa med en sanningslängtan

Jag frågade: Hur tror du att resande och turism kommer utvecklas framöver på kort och lång sikt?

Sanna spanade:

Hur vi reser som turister har förändrats i raketfart sedan jag lämnade turistmagasinen hemma och började resa på riktigt. Tågluffandet har blivit trendigt, flyget har blivit skämmigt och syftet med resan har nästan blivit viktigare än målet. Ord som svemester, staycation, vacaid, flashbackers och glampig har letat sig in i våra ordförråd. Trender är i grunden beteenden som reflekterar vad vi gör, tänker och tycker. De är också reaktioner på saker som sker i vår omvärld. I tider av politisk oro och fake news, tror jag att vi kommer resa med en sanningslängtan. Vi kommer vilja upptäcka det äkta och det sanna. Det oförstörda och det oupptäckta.

Sannas reflektion 2023: Sanningslängtan mer efterfrågad

Då skrev jag om bland annat om politisk oro och hur det påverkar vårt sätt att resa. En sanningslängtan, sammanfattade jag det som. Blev det som jag trodde? Ja, det vågar jag påstå. Att vi söker oss till det lugna, stabila, äkta och rena är en naturlig reaktion till det som hände – och händer – i världen. Politisk oro präglar ju minst sagt vår samtid även nu och jag tror att längtan att resa till ”det oförstörda” kvarstår. Naturen står fortfarande högt på önskelistorna när vi väljer resmål och aktiviteter på resor, vilket jag tror är en direkt reaktion på både det turbulenta i omvärlden och på de allt mer digitaliserade liv många lever.

Spaning 2019: Maten på tallriken engagerar

Jag frågade: Vilken fråga inom turism/resande tror du kan få motsvarande fokus som flygdebatten och flygskammen fått?

Sanna spanade:

Jag tror att lokal och etiskt, hållbar producerad mat kommer bli allt större anledningar att resa. Din nästa resa kanske går till Indonesien för att göra och smaka traditionellt tillverkad tempeh? Eller till Piteå för att lära dig göra äkta pitepalt? Det vi har på våra tallrikar tror jag även har stor potential att bli 2020 års motsvarighet till flygskam. Äter gör vi alla och inget annat engagerar oss så mycket politiskt, miljömässigt, religiöst, personligt, fysiskt, socialt och etiskt som mat.

Sannas reflektion 2023: Ekonomin tog över matfrågan

Blev maten – den lokala och etiskt, hållbart producerade – nästa ”grej” inom resor? Nja, tycker jag när jag kollar i backspegeln. Hur maten hamnar på våra bord har ju länge skapat debatt, men just nu pratas det mer om vad det kostar än varifrån det kommer, tycker jag.

I tider av inflation och lågkonjunktur är det såklart unna-sig-delarna i livet som man drar in på först, däribland lokalproducerad och upplevelseskapande mat på resor (som ofta är lite dyrare). Tyvärr. Men jag tror att intresset och engagemanget består – och snart finns utrymmet i reskassorna för de upplevelserna igen.

Mina tankar om sanningslängtan och mat

Jag håller helt med Sanna om hennes två reflektioner. Kanske med tillägget att vi snarare tycks resa till det trygga än oupptäkta efter den här pandemin och att önskemålet om det äkta och genuina kan vara svårare att ta till sig när mörkret och oron är så stor att den överskuggar det där ljusa. Vi söker det autentiska men frågan är om vi som turister kan veta vad det är eller om det bara är de som är arrangörer och producenter som är tillräckligt insatta i om det är autentiskt nog. En upplevd autensitet måste ju inte per definition vara det i praktiken. Angående håller jag med fullt ut. Matsvinn och hållbarhet är en stor fråga för restauranger och när ekonomin tillåter kommer vi se mer av det intresset uttryckas hos resenärer.

Här kan du läsa alla tidigare turismspaningar och tillhörande reflektioner

Towe beskriver vilka konsekvenser hon ser att omvärldsläget har på resandet och hur vi människor anpassar våra resor när när- och omvärlden är mörk.

Den tredje spaningen och reflektionen kommer från en som verkligen har tentaklerna i verkligheten och människors resemönster tack vara hennes nyfikenhet och insikter från hennes arbetsplats på Tui där hon är content marketing manager. Towe bloggar på comeflywithme och bjussar här på flera insikter och vinklar på turism och resande.

Spaningen 2019: Personligt, lokalt och fokus på upplevelsen

Jag frågade: Hur tror du att resande och turism kommer utvecklas framöver på kort och lång sikt?

Towe spanade:

Jag tror att flygpriser kommer att höjas. Det är inte rimligt att det är billigare att flyga till London en helg än att ta tåget till Göteborg från Stockholm. Vi kommer att gå mer mot upplevelser, destination blir kanske inte lika viktigt som vad du faktiskt ska uppleva/göra. Hotell blir också viktigare än destination i vissa lägen så som att folk vallfärdar inte till Västerås de vallfärdar till Steam Hotell. Vissa kommer åka mer tåg men det är långt ifrån alla. Därför behövs ett långsiktigt tänk på hur vi kan resa mer miljövänligt, klimatkompensera och vad vi faktiskt kan göra på destinationen. 

Vi kommer att leta nya platser att besöka när turismen tyvärr förstört vissa platser. Det är en svår ekvation, resenärer vill gärna ha det oupptäckta men samtidigt ha alla bekvämligheter som finns på de mer kända destinationerna. Komma närmare det lokala är en trend som vi kommer se öka, bo på homestay, äta hemma hos en familj etc

Personalisering kommer bli allt större i resebranschen, likt Netflix tror jag artificiell intelligens kommer få en större roll i detta. Och mobil, mobil, mobil. Sverige ligger långt fram i digitalisering men vi kan bli ännu bättre och vi måste börja tänka mobile first i hela resefasen, från sök till bokning och till planering.

Och i en värld med så mycket valmöjligheter tror jag resebloggar/inspiration bara ökar då vi vill ha ett social proof att vi gör det rätta valet och att någon innan oss som delar våra värderingar rekommenderar resmålet.

Towes reflektion 2023: Omvärldsläget påverkar, resandet är inte isolerat

Det här med att flygbiljetter skulle bli dyrare det får vi nog ge mig rätt i. För oj vad mycket dyrare det har blivit att flyga till vissa resmål. Detta beror ju på att alla flygbolag inte längre reser överallt med också på grund av inflation, svag krona, dyrare bränsle etc

Det har blivit dyrare att resa generell och jag tror vi 2024 kommer se påverkan av detta på riktigt. Före covid kunde i stort sett alla resa utomlands men nu med höga räntor, en krona som inte är mycket värd, dyrare levnadskostnader så blir utlandsresor en lyx. En lyx vi gärna vill ha kvar i våra liv men kanske blir på ett annat vis. Byta semesterhus med varandra, välja hotell där All Inclusive ingår, semestra på hemmaplan, lägenhetshotell där du kan laga maten själv och semestra där kronan fortfarande är relativt stark. Sen ska vi komma ihåg att alla drabbas inte lika hårt av inflation, du kommer fortfarande se Maldiverna dyka upp i ditt flöde men kanske inte lika ofta.

Min spaning om att du reser till ett hotell och inte till ett ställe är väl rätt på så sätt att vi åker till spahotell men jag tror det kanske något vi kommer unna oss mindre just nu och att man istället spar till en längre resa. Dock vet vi ju att när världen skakar är det allt viktigare att må bra i sig själv så yoga/meditaion/återhämtningsresor kan få ett uppsving.

Att vi letar nya platser kan vi inte riktigt se i min bransch istället valde många att efter pandemin återbesöka plaster de längtat till, där det kändes tryggt att vara och det är fullt rimligt.

Mobilen är fortfarande viktigt och nej vi är ännu inte där. Bara för några dagar sedan försökte jag göra en flygbokning över mobil men fick byta till laptop. AI är mer på gång än någonsin och det är nu vi verkligen kommer få jobba med källkritik och research. Finns hotell du ser på bilderna på riktigt, finns personen du ser på instagram på riktigt – vad är verkligheten och vad är AI? Jag tror att vi står inför en revolution här.

Spaning 2019: Sönderturistade resmål

Jag frågade: Vilken fråga inom turism/resande tror du kan få motsvarande fokus som flygdebatten och flygskammen fått?

Towe spanade:

När resmål blir sönderturistade. När turismen förstör naturen som på Färöarna, när den vackra vietnamesiska ön Phu Quocs ena sida förvandlas till ett Disneyland, när Thailändska öar behöver stängas på grund av att naturen på land och i hav dör. 

Towes reflektion 2023: Skam i ny form när världsläget är mörkt

Sönderturistade resmål upplever jag inte har varit i så stort fokus däremot skammandet kring världsläget. Är det ok att åka på semester när det pågår krig i världen, vilka länder är ok att besöka och vilka vill du inte berätta att du reser till.

Mina tankar om omvärld och sönderturistade resmål

Att omvärlden påverkar resandet är inte alls förvånande, det intressanta är snarare hur och att det ibland är på ett sätt som vi kanske inte kunde förutspå. Det blir än engång tydligt hur ekonomisk ojämlikhet innebär olika konsekvenser för resandet, en del kan inte resa alls, andra får tänka om medan några kan resa på precis som vanligt.

Det Towe pratar om att det blir skamligt att resa i en orolig tid. Frågan är om världen blir mindre orolig om vi reser mindre eller annorlunda och om resmål som anses vara olämpliga kommer skammas mer än andra ”rätt länder”. Vilka det nu är.

Här kan du läsa alla tidigare turismspaningar och tillhörande reflektioner