Blogg

Med Vagabondform upp till 2679 meter – att bestiga Mangart i Slovenien

Mangart i Slovenien är landets tredje högsta berg och tack vara min vagabondform knatade vi till toppen. Utsikten är bland det vackraste jag sett.
Jag hade fått tips om att Mangart skulle vara en av de bästa upplevelserna i Slovenien och så här i efterhand kan jag bara bekräfta det. En tidig morgon förflyttade vi oss 1500 höjdmeter med bil för att komma upp till Mangart Sedlo (Mangart-sadeln). Därifrån utgick vår vandring upp till Sloveniens tredje högsta berg.
Mangart Sadel där vi parkerade. Här har inte solen gått upp över alla bergs än
Dit ska vi, upp till höger på toppen bland molnen
Bestiga Mangart i Slovenien
Kort sammanfattat kan jag beskriva det som en tuff men långt ifrån omöjlig halvdagsvandring. Pulsen begränsade mig på uppvägen och knäna kändes på nedvägen. Precis som det ska vara när en går från dryga 2000 meter till 2700 på två timmar enkel väg.
Vägen upp växlade mellan kantigt rullgrus, snö, branta partier som krävde att en höll i en vajer och diverse ojämna bergsunderlag som påminner om vad vår jordskorpa en gång varit med om. Ständigt omgiven av bergsmassiv ibland klädda med gräs, ibland i alla nyanser av grått.
Högst upp på toppen var vi i höjd med molnen och kunde se både Österrike, Italien och Slovenien. Kände mig lite som Jack i Titanic och sa I am the king of the world med näven i luften.
Vi hittade Mario från Tyskland som hängde med hela vägen upp, här är han och Erik mycket taggade, precis i början av vandringen.
Så här kunde det se ut, inte alltid det lättaste underlaget.
Eller så här, lite snö som inte smält än
Vilopaus
Utsikter som dessa. Sjöar som är så klara att det går att se botten från den här höjden
Filosofin med vagabondform
Jag bugar inför min kropps prestationer och skrattar mig lycklig över att den tar mig på sådana här äventyr med de mäktigaste av omgivningarna som kan tänkas finna
Det bästa med vagabondformsfilosofin är att den är två-vägs. Jag tränar för att kunna uppleva världen och jag upplever världen medan jag tränar. Det motiverar mig både att vara aktiv på hemmaplan för att ge mig förutsättningar att orka och det är en fantastisk känsla att få kombinera fysisk ansträngning och prestationer med att ta del av moder jord.
Uppe i höjd med molnen, mäktigt!
Vagabondformen – i love you!
Peppande vandringssällskap
Obligatorisk bild!
När jag kommer hem ska jag skriva ett längre inlägg om att bestiga Mangart i Slovenien, det finns en hel del saker som är bra att veta innan en ger sig upp mot toppen.
Alla inlägg från denna resa finns i taggen Bröllopsresa och här finns mer att läsa om vagabondform

16 juli, 2019
Hej från naturens skönhet – bland berg och sjöar i Italien

Italiens sjöar och berg går i alla nyanser av blått och grönt, från spegelblankt och glasklart till murrigt och suddigt.
Vad kan en behöva mer än berg och sjöar tänkte jag för mig själv. Lite så känns det just nu. De italienska bergen och tillhörande sjöar och vattendrag i dalarna är som balsam för själen. Så rofyllt och samtidigt fyllt av liv och möjlighet till äventyr. En väljer själv vilket nivå av aktivitet som en önskar för dagen.
Berg och sjöar i Italien
Vi är klara med Italien för denna gång och kan konstatera att det blev besök hos fem sjöar. Den ena vackrare än den andra och en sak har de alla gemensamt, det klara vattnet. Inget grumligt sjövatten fyllt med alger eller bös från botten. Stenstränderna möjliggör att en ser ens fötter och även om det bitvis smärtar lite att gå i vattnet är vinsten att en känner sig frisk och fräsch efter ett dopp.
Maggiore
Vårt första stopp blev en sen kväll vid sjön Maggiore där vi fick bästa platsen av indiern som drev campingen. Ett kvällsdopp efter en svettig dag i bilen, ljuvligt tyckte till och med jag att det var trots att jag är en riktig badkruka när det kommer till att ta sig i vattnet.
Kvällsbad i den här stillsamma sjön Maggiore
Comosjön
Comosjön var ett av våra delmål och vi gick en sväng längs kanten i både Como och Lecco. Det blir väldigt mysig stämning med småbåtarna, bergen som kuliss och ”strandpromenaderna” som byggts upp.
Gardasjön
Vår tredje sjö blev den berömda Gardasjön som är Italiens största sjö och en riktig turistmagnet. Här finns massor med saker att göra och den ena mysiga byn efter den andra, om än i stort uppbyggda för den omfattande turismen. Om Garda finns mycket att säga men jag kan konstatera att jag förstår varför Gardasjön är populärt.
Hur vacker Gardasjön är beror mycket på vädret, det är först då kontrasterna kommer fram.
Lago di Ledro
En morgon hade jag siktet inställt på Lago di Ledro som var så där smaragdgrön och vacker i solskenet. Molnen hindrade den från att bli riktigt lysande men jag hade en euforisk springtur runt hela sjön så sjön Ledro kommer alltid vara lite speciell för mig av den anledningen.
Grönt är skönt!
Tennosjön
Sist ut bland våra sjöar blev Tenno som på bilderna är knalligt turkos. En dag med strålande sol och lite extra kontraster i redigeringen så blir den säkert så färgstark. Jag blev dock inte ett dugg besviken, de naturliga färgerna är vackrast och Tennosjö är och för blir den vackraste av de italienska sjöarna vi besökte. Om än liten, men ack så vacker.
En morgon vid Tennosjön
Nu väntar Slovenien och där finns det så mycket att välja på att jag är helt snurrig över alla beslut och val som måste göras. Vilket lyxproblem!
Alla inlägg från denna resa finns i taggen Bröllopsresa

14 juli, 2019
Coming up: En annan sorts resa – vi ska ha barn!

Jo, jag vill berätta en sak. Jag är halvvägs gravid och i höst kommer det ett nytt liv att visa världen för. Det har varit och är en resa i sig, minst sagt.
För några veckor sedan skrev jag så här på Facebook.
Vi väntar barn! Det har varit en krokig väg som gett många insikter. Utmaningar med bli gravid är något jag ska prata vitt och brett om. Det gör vi alldeles för lite i denna värld.
Ungefär samtidigt som den här resan ägde rum 2017 hade jag stora ambitioner om att bli gravid snabbt och enkelt. Så blev det inte. Här känner sig Sofia en bråkdel av så uppgiven som jag gjort bitvis sedan dess. Bild från Albanien och den nästan omöjliga vägen till Theth.
En resebloggare som är gravid
Det här barnet har kommit till tack vare IVF/provrörsbefruktning och det har varit en resa så att säga. Förutom att bli och vara gravid ger upphov till en hel drös med tankar har jag också funderat en del på hur jag ska förhålla mig till det och den här bloggen. Min mardröm är att ni som läser uppfattar att jag ”gått och blivit en mamma-bloggare” så det ska jag för allt i världen hålla mig ifrån. Samtidigt, att inte låta en av de mest omvälvande processerna i livet få ta plats på den plattform som jag trivs så bra med (alltså bloggformatet) skulle kännas konstigt.
Jag utgår från att det blir några inlägg på temat graviditet så småningom men hittills är/har det varit så mycket annat som hägrat i livet. Först fullt fokus på bröllop, sen de där jobbveckorna med kongress och sedan kloss-i-kloss en tre veckors bröllopssemester. Jag väntar mig att mina tankar, och behov och vilja att skriva om det, blir större med tiden. Då ska jag försöka författa ihop något inlägg om själva IVF-resan, om att försöka bli gravid och samtidigt älska att resa (och planera) och hur jag förhållit mig till det och om hur jag tänker kring att resa medvetet med barn. Vi får se vad det blir av med detta.
Albanien och en lång och slingrig väg mot toppen, bra symbolik i det.
Men till slut verkar ändå alla ansträngningar ger belöning. Här i form av Blue Eye i Theth, Albanien.
Pop the news – vi ska ha barn!
I just det här inlägget ville jag nog mest droppa nyheten för de som inte är vän med mig på Facebook och ännu inte nåtts av djungeltrumman.
Vi ska ha barn i slutet av november någon gång och jag förhåller mig mycket ödmjuk inför exakt när. För om det är något jag smärtsamt varit tvungen att lära mig under denna bli-gravid-resa så är det att jag har noll och inget makt. Mycket ovanlig känsla för mig men i slutändan blir jag nog en liten bättre människa av den insikten.

12 juli, 2019
Franska fält – bland solrosor, druvor, majs och vete

Vi har kört genom franska fält och många gånger förundrats över hur vackert det är. Solrosfält i kvällssol – en drömvy att lägga på minnet.
Vi har det väldigt bra. Det är den korta sammanfattningen. Bilen går fint, AC:n går på högvarv, vyerna är vackra och vi stannar och slumrar i gräset så fort vi känner för det.
Fina samtal bland franska fält
Vi har plöjt många mil i bilen, haft samtal om sexiga ämnen som vår privatekonomi och badrumsrenoveringar men också om hur vi vill leva vårt liv och hur vi vill utvecklas som individer och par. Det är en ynnest att ha oändligt med tid för att bara prata med varandra.
Ofta stannar vi upp och bara ser oss omkring. Påminner oss om att vi är på vår bröllopsresa och hur vi ska göra den speciell. Tittar ut genom fönstret och förundras. När vi i kvällssol passerar det ena solrosfältet efter det andra så höjs stämningen lite till. Här vill jag bo!
Längs de franska vägarna
Vi har tagit oss genom norra Frankrike nästan till Paris. Därefter åkt österut till Champagne-området, passerat genom en nationalpark och hittat en av Europas största skapade sjöar där det badades så det stod härliga till. Vi har fortsatt söder ut, kört in i Schweiz för att vara där en dag och sedan landat i Chamonix där vi befinner oss i skrivande stund.
Vi väljer oftast de nationella vägarna före motorvägarna för att slippa tullar och få uppleva fler byar och omgivningar. Ibland äter vi baguetter och morötter till lunch, ibland hamnar vi i en lyxig trädgård och vällagad fisk. Vi mixar charmiga airbnb-boenden med lite trevligare hotell och några nätter i bilen. Kontrasterna som vi söker blir en naturlig del av resan.
Alla inlägg från denna resa finns i taggen Bröllopsresa

10 juli, 2019
Svensk-fransk-engelskt bröllop på ett chateau i Frankrike

Första etappen på vår bröllopsresa var ett Fransk-svensk-engelskt bröllop på ett chateau i Frankrike norr om Paris. Drömmar slog in och kärleken manifesterades.
Med släkt och vänner utspridda över Sverige, England och Frankrike bestämde sig min äldsta barndomsvän Sara och hennes trolovade Guillaume för att gifta sig i Frankrike. I ett chateau utanför Paris samlades de allra närmaste för att på ett icke-land-specifikt och icke-traditionellt sätt fira kärleken tillsammans.
Matilda stylar Sara
Lisa, Linda, Erika, Caroline och jag själv är laddade
Gifta sig med denna utsikt är inte fy skam
Erika var vacker som en dag
Bröllop i Frankrike och kärlek över landsgränser
Att förhålla sig till tre länders bröllopsritualer och minst tre olika kulturer är inte det lättaste. Varken i planerandet eller i genomförandet. Oavsett vissa obekvämligheter tycker jag att det är fint att mixa kulturer och traditioner. De synliggörs i krockarna och när saker tas för givet. Precis som det blir uppenbart när en reser och ”allt inte är som vanligt”.
Fransosernas kindpussar från personer jag aldrig träffat går långt över min integritetsgräns men det är bara att finna sig i det. Till och med de 12-åriga barnen gjorde det utan att tveka. De svenska talen och hyllningarna till bröllopsparet fick utgå och gemenskap oavsett språk skapades över några parti kubbspel i kvällssolen. På dansgolvet suddas alla nationsgränser ut och jag tycker det är lika vackert varje gång.
Sara och Guillaume <3
Min syster sjöng känslosamt och vackert som alltid
Bruden!
Saras svenska familj och en Louie som mest tyckte att såpbubblor var roligt
Guillaumes franska 96-årige farfar, häftigt människa!
Gifta sig på ett chateau
Att gifta sig i ett chateau, som jag skulle beskriva som en blandning av ett slott och en maffig herrgård är sannerligen sagolikt. Omgivningarna sätter stämningen av sig själv och det krävs väldigt lite piffande för att det ska kännas högtidligt.
Det är en bra bit ifrån billigt att gifta sig på ett chateau men å andra sidan så står de för personal och service som en ju då slipper lägga egen energi och tid på. Jag fascineras över alla dessa chateau som vi passerat under våra dagar i Frankrike. Rikedom i överflöd hos dem som byggde dem och nu används de till varierade ändamål.
Syster Lisa och hennes man Anton redo att ta plats
Nötkräm-fras-semla – mumma!
Jag och syster yster
Vi! nygifta och glada för att få fira ännu ett bröllop
Bruden och hennes syster i vackraste kvällssolen
Kubbspel
Dance floor
Detta bröllop utanför Paris var upptakten till min och Eriks bröllopsresa och det var egentligen när det var slut som det kändes som att det började för oss på riktigt. Dagen efter tog vi bilen öster ut mot de franska fälten. Mer om det i nästa inlägg.

8 juli, 2019
Att göra i Kalmar – sommarstad med anrik historia och skön feeling

Vad finns att göra i Kalmar under en dag eller två? Som utsedd till Sveriges sommarstad flera år i rad kan Kalmar garantera riktig sommarfeeling med en mix av härliga promenadstråk, badmöjligheter och mäktig historia. (mer …)

4 juli, 2019
Stories från juni 2019

Juni har varit en månad som väldigt få andra. Tydligt uppdelad i två teman och fyra veckor. Bröllop, post-bröllop, prepp-kongress och kongress. En väldig bra månad alltså. (mer …)

1 juli, 2019
Vår (icke)planerade rutt för bröllopsresan

Det är dags för vår bröllopsresa, äntligen! Ett tiotal fantastiska länder i Europa ska vi uppleva. Så här ser vår plan ut. (mer …)

30 juni, 2019
På besök i Örnsköldsvik och några tankar

Örnsköldsvik, nästan som hemma i Västerbotten, är min residens under denna vecka för viktigt jobb. Sista arbetsveckan och sedan semester! (mer …)

27 juni, 2019
Fackens svarta lista – svenska resmål med sämst arbetsrätt

Världsfacket har gjort en svart lista av världens sämsta och bästa länder att vara arbetare i. Bra att ha koll på för den som vill resa medvetet. (mer …)

25 juni, 2019