Blogg

Se och göra längs kusten i Västerbotten – sommarutflykter med bil och båt

Kusten i Västerbotten bjuder på mycket att se och göra, särskilt om sommaren då det finns en mängd utflykter att välja mellan. Allt från färsk fisk och tvålmakeri till svenskt kulturarv och en sjöjungfru.
I Västerbotten är jag van att ta mig fram med bil men det fina med saker att göra längs kusten är att de går att ta sig till med båt. Om en har tillgång till en båt vill säga. Det var den lilla detaljen.
Gästhamnen i Täfteå
Kusten i Västerbotten – tips på utflykter om sommaren
Det finns massor att se och göra längs kuste i Västerbotten och jag vill tipsa om några ställen som jag besökt senaste åren. Från söder till norr är mina fyra tips Norrbyskär, Täfteå, Ratan och Bjuröklubb. Jag har besökt dem med bil men till alla dessa ställen går det självklart att ta sig med båt och alla har gästhamnar med olika mycket service.
Norrbyskär – Svenskt kulturarv och ett givet utflyktsmål
Norrbyskär är några sammanlänkade öar som en gång i tiden varit jobb och hem åt tusentals personer som arbetade på sågverket. Idag är Norrbyskär ett kärt utflyktsmål och för några deras permanenta sommarbostad. KFUM driver lägergård och det finns höghöjdsbana, badplatser, museum och många olika aktiviteter för barn.
Praktiskt om Norrbyskär: Ta färjan från Norrbyn som ligger dryga 30 minuters bilfärd söder om Umeå. Färjan går från slutet av april till början av oktober och oftare under sommarmånaderna.
⇒ Läs mer: Tio aktiviteter på Norrbyskär – Umeå skärgård och en resa tillbaka i tiden
Norrbyskärs klippor
En av många aktiviteter, miniatyrhus som är stora lekstugor för barn
Täfteå – Närfångad fisk på utsökt fiskrestaurang
Täfteå är lite av en primespot för den som vill bo nära Umeå men ändå inte centralt. Längst ut finns Kvarkenfisk som är en välrenommerad fisk restaurang. Vid hamne säljs färsk fisk och det finns ställplatser och några fina bodar för uthyrning. Täfteå är väl värt ett besök en sommarafton.
Praktiskt om Täfteå: Täfteå ligger längst ut på en landtunga, ca 30 minuter körning väster om Umeå. Kvarkenfisk har främst öppet under sommaren men även under vissa helger.
⇒ Läs mer: Kvarkenfisk i Täfteå – bra fiskrestaurang i Umeå med gästhamn & ställplats
Stugor att äga eller hyra
En bit färsk fisk fångad i närvattnet
Ratan – Svensk krigshistoria och genuina hantverk
1809 utspelar sig det sista kriget på svensk mark i Ratan mellan Umeå och Robertsfors. Sverige förlorar Finland mot ryssarna och idag finns minnesmärken och ett museum till minne av detta och livet som levdes. I den lilla by finns flera små hantverksbutiker, en av de mest lokalt kända är Malin i ratan som gör egen tvål och mycket mer till hud och hem.
Praktiskt om Ratan: Ratan finns knappa 50 minuter med bil norr om Umeå
⇒ Läs mer: Ratan.se
Ratan och dess gästhamn. Den som har en båt kan även åka ut till ön
Här inne finns café och utställning/museum om livet i Ratan
En del av utställningen
Malins tvålar i Ratan
Bjuröklubb – En fyr och en sjöjungfru
Bjuröklubb som Laleh sjunger om är fint naturområde. Här finns en fyr högt upp på en klippa, vandringsleder, gästhamn och badmöjligheter. Lokalt mathantverk säljs och det finns fika och lunch till försäljning. Vi var där en halvdan sommardag så något dopp blev det inte för vår del. Kvar på min lista över saker att göra vid Bjuröklubb är att leta reda på skulpturen med en Sjöjungfru som sitter och spanar ut över havet. Otroligt vacker verkar hon vara.
Praktiskt om Bjuröklubb: Billedes hittas Bjuröklubb 50 minuter söder om Skellefteå längst ut på en udde.
⇒ Läs mer: 4000mil som gjort en utmärkt guide om Bjuröklubb
Fyren är inte så mäktig men dess placering på en klippa ger en fin utsikt
Anpassat för barnvagn och rullstol upp till toppen
Matverket
Utöver dessa fyra utflykter som passar fint för sommaren finns Byske havsbad norr om Skellefteå, Holmön utanför Umeå och Järnäsklubb utanför Nordmaling. Dessa ställen har jag personligen inte besökt men ser fram emot för framtida upplevelser längs kusten i Västerbotten.
Här finns alla mina inlägg om Västerbotten

16 mars, 2022
Tack och hej Sundbyberg – Sveriges minsta kommun har gjort stort intryck

Sundbyberg, älskade hem. Nu är det dags att säga Tack och hej för en kolossalt bra tid. Det är mycket jag kommer sakna och jag hoppas att jag kommer tillbaka!
Jag lämnar Sundbyberg efter nästan fem år. Efter två år av pandemi har också Sundbyberg blivit lite mer än ett hem. Det har blivit nästan hela min tillvaro. Det är inte lätt att flytta från denna plats som jag trivs så bra på.
Små gatuoaser. En av många skäl att trivas i Sundbybergs centrum
Tack för allt Sundbyberg
Jag älskar Sundbyberg. Det är nära till ungefär allt. Jag når kollektivtrafik, matbutiker, förskola, BVC, badhus, bibliotek, bio, promenadområden och flera restauranger inom 10 minuters promenad. Det är verkligen fördelen med att bo i en liten kommun till ytan. Det finns mycket att göra i Sundbyberg och ändå har jag inte tagit vara på allt som finns. Det var superroligt att skriva ihop mitt långa inlägg Att göra i Sundbyberg: Mina tips för att se, smaka, strosa och sporta. Framför allt var det roligt att uppleva min egen kommun. Sundbyberg är rikt på så mycket!
Det finns mycket med Sundbyberg jag kommer att sakna och som jag verkligen våndas över att lämna. Jag kommer sakna promenaderna runt Råsta- och Lötsjön. Att fika på caféerna Savoy och Volta (de är bland de bästa i Storstockholm vill jag påstå). Att kunna köpa godis när jag vill på dygnet. Gå förbi Winston&Elle och se om de sytt några nya mästerverk att pryda kroppen med. De nära avstånden och praktiska smidigheten är en del, men framför allt är det människor.
En stad är absolut en fysisk plats men det är desto mer människor och relationer som byggts upp och förstärkts. Även om jag älskar gamla gränder, häftiga hus, smakfull mat så är det ofta möten med människor som gör de största intrycken på mig när jag reser. En stad är ingenting utan dess människor. Varken i städer jag besöker eller städer jag bor i.
Råstasjön <3
Winston&Elle
Människor jag kommer sakna
Dessa kommer jag saknas alldeles extra mycket och har behövt sörja på olika sätt att jag inte kommer ha i min omedelbara närvaro på samma sätt. Utan inbördes ordning.
Isabelle och Nino – Friskisledarna som förgyllt så många kvällar i min vardag. Det är med stor besvikelse jag inte kommer kunna bygga upp min postgravidkropp genom jympapass hos dem nu när pandemin äntligen sjunger på sista versen.
Lisa och Sara – Min syster och äldsta barndomsvän som jag bott några hundra meter ifrån, precis som när vi var små. Det är ovärderligt att veta att det finns vänner som finns nära till hands om det behövs. Det bästa med dessa två är att jag vet att relationerna finns kvar oavsett avstånd, men visst är det skillnad på 100 meter och 100 kilometer.
Sofia – Vår BVC-sköterska. Jag kunde aldrig tro att jag skulle kunna få sånna band till en vårdproffession. Sofia är i en klass för sig och har fått mig att känna mig som en unik förälder med ett fantastiskt barn. Som hon boostat mig.
Martina – Min enastående naprapat som är så mycket mer än en naprapat. Till henne kan jag komma i både min bästa och sämsta form och jag blir aldrig dömd, bara uppmuntrad och väl omhändertagen. Här hittar du Sveriges bästa naprapat.
Sara och Calle – Våra grannar som jag gått otaliga promenader med och haft minst lika många lekstunder i lekparker. Jag förstod inte vitsen eller det fina med grannar förrän jag fick dessa dörr i dörr. Så tacksam!
Ett av mina sista pass med Nino som gravid med Elton
Sundbyberg –> Strängnäs – en ny fas i livet
Var sak har sin tid. Nu är det dags för Strängnäs, en annan kommun som jag är övertygad om att jag kommer trivas utmärkt i. Nu passar det med hus och trädgård i mitt liv. Under mina år i Sundbyberg har jag närt en dröm om att en gång bo i ett hus i Duvbo. Jag vet inte om jag verkligen vill det, även om jag hade ekonomin, men jag låter det vara en dröm. Jag tror att sannolikheten att jag flyttar tillbaka till Sundbybergs kommun är ganska stor så får vi se om jag bosätter mig i en skokartong eller slott.
Tack för allt Sundbyberg, hej Strängnäs!
Duvbos finaste hus, i en klass för sig på fler än ett sätt

13 mars, 2022
Hemma igen efter USAresan: Rubbad sömn och packa ihop Sundbyberg

Vi är hemma! Efter 12 timmars körning, en natt på ett flygplatshotell och sedan en 18 timmars flight (gick smidigt) är vi till slut hemma igen. Hemma för att snart lämna detta hem för gott.
Tänk att vi kom iväg på vår efterlängtade resa till USA. Tänk att höll oss friska innan och efter, tänk att vår resa inte var beroende av ryskt luftrum eller någon annan skit där Ryssland är inblandat. Tänk att vi klarade oss utan missöden (förutom förseningar på ditvägen) och tänk att vi alla är hemma välbehållna. Det är inget att ta för givet, det har väl pandemin och numer ett krig lärt oss.
Mitt eget dygn verkar ha gått ganska bra att styra om, tvååringens är det värre med. Här sitter jag halv fyra på natten och tar pass nr två med en omänskligt pigg unge som varit vaken sedan 00.30 då han tyckte att natten var klar. Lilla J verkar anpassa sig okej än så länge. Peppar peppar. Det är fasiken är pers när det inte räcker med att få ordning på sin egen sömn utan fyra stycken som inte ska störa och väcka varandra i sina anpassningsprocesser. Tips mottages för framtida resor.
E däckad under em. Vi tvingade upp honom men det hjälpte tydligen inte för att få ihop en hel natt.
Vi var borta perfekt lagom länge. Började längta hem någon dag innan avresa. Vi har haft det så himla bra. Små äventyr, massor med fin tid tillsammans. E har gett oss många skratt när han delat ut high five till allt och alla, och antalet ”He is so cute” (om båda barnen) är oräkneliga. Även om inte jag är ett fan av objektifiering är det roligt att det finns så mycket mer interagerande i den amerikanska kulturen än i den svenska.
Nu väntar några hektiska dagar där lägenheten ska packas ihop och vi för första gången ska besöka vårt hus sedan alla renoveringar drog igång. Så spänd inför detta!

10 mars, 2022
Antaganden som sätter förväntningar ur spel. Del 2: Bilden av ett land
Vad skapar bilden av ett land och de förväntningar som vi därmed möter resmålet med? Nyheter, filmer och reklam är några exempel som både inspirerar och sätter våra förväntningar ur spel.
Jag skriver en miniserie om antagande och hur det påverkar våra förväntningar inför en resa eller ett resmål. I den första delen skrev jag om att utgå från det som varit. I det inlägget är de tre antagandena:
1. Att fortsätta på en redan upptrampad stig
2. Att utgå från upplevda närliggande kontexter
3. Att ge slentrianmässiga svar på frågan om hur du haft det
Antaganden om bilden av ett land
Nu har det kommit till antagande 4-6 som handlar om bilden av ett land. Det finns många saker som formar vår bild av ett land, frågan är om vi är medvetna om vad? Vi tar in olika intryck från olika åldrar och olika situationer. En del föreställningar skapas redan när vi är barn, andra växer successivt fram under åren vi lever. Bilden av ett land är utslagsgivande för vilka resor vi väljer att göra och det ger oss de förutsättningar som vi har med oss till destinationen.
4. Att lita på att nyhetsrapporteringen är representativ
Vi matas dagligen med konflikter eller katastrofer runt om i världen. Det påverkar givetvis vår uppfattning av både enskilda länder och världen i stort. Varje generation har sina krig som fyllt nyhetssändningar. 90-talets folkmord i Rwanda och konflikten på Balkan. 00-talets USA och mellanösternkrig och 10-talets krig i Syrien. Det tar många år, till och med decennier, för ett land att återhämta sig från krig, både rent ekonomiskt och fysiskt men även bilden av det landet. 20 år efter krigen på Balkan ligger Kroatien på topplistan över svenskars resmål. Hur lång tid tar det innan vi längtar efter att resa till Irak och Syrien?
Även om länder inte är drabbade av krig i den bemärkelsen färgas givetvis vår uppfattning av ett land, dess ledare och folket av nyhetsrapporteringen. USA, Nordkorea och Kina är tre länder som i allra högsta grad påverkar rapporteringen om sina länder bland annat genom sina ledares agerande i världspolitiken.
Vad gör du i stället?
Du söker aktivt upp information om negativt beskrivna områden men fokusera på det positiva. Det kan vara musik, litteratur och annan kultur som frodas eller ideellt engagerade som kämpar för att skapa en bättre värld. Du kan också leta reda på reportage om unga människor som drömmer om en annan framtid. Se till att skapa din egen nyanserade bild av olika länder. Börja med de du spontant tänker på som eländiga.
Free walking tour i Zagreb om hur kriget på Balkan satt sina spår i samhället och vardagen
5. Att bli förlorad i filmens förtrollade värld
Vi ser filmer från Indiens slumområden, från Latinamerikas droghandel och Australiens outback. Dessa bilder behöver inte vara osanna, men det är inte hela sanningen. Det är en bild av många.
Från att vi är väldigt små får vi bilder av hur det kan se ut i ett visst område eller land. Aladdin ger oss en bild av Arabvärlden och Lejonkungen av savannen i Afrika. Hur väl stämmer Disneys bild överens med verkligheten och vad gör deras förenklade och stereotypiserade bilder av land och folk med ett barns föreställningar om världen? Samtidigt, Disney väcker en nyfikenhet och en förståelse för att världen ser olika ut. Pocahontas må vara full av imperialistiska avskyvärda beteenden men den ger också en historieskrivning som om den sätts i ett sammanhang kan göra barn nyfikna på världen. Här behövs pålästa föräldrar som för samtal om det barnen ser.
Vad gör du i stället?
Du funderar över om filmen du just såg gör dina redan befintliga stigar bredare eller om du uppmuntrades att välja en ny okänd väg. Är det en film för barn läser du på och för samtal om de filmer som barnen ser. Ställer frågor, breddar bilden, utmanar deras antaganden.
Sen jag såg Aladdin har jag velat köpa dadlar på en marknad.
6. Att bli förvillad av destinationsmarknadsföring
Destinationsmarknadsföring handlar om hur en destination, ett land, en stad eller en mindre ort väljer att beskriva sig själv samt hur andra beskriver den destinationen. Oftast ligger fokus på det säregna och unika vilket medför en överhängande risk att generalisera. Om Västerbotten beskrivs som en tyst plats med oändliga vidder, klara älvar och renar längs vägarna kommer föreställningarna om Västerbotten bli väldigt snedvridna. Om Västerbotten beskrivs som ett område med gågator, badplatser och bondgårdar kommer ingen förstå varför de ska åka till Västerbotten, det går ju att se nästan överallt i Sverige.
Det är en fin balansgång att i destinationsmarknadsföring både lyfta fram det unika som är värt att åka dit för, och samtidigt inte förvilla besökaren med att detta är det enda som destinationen består av. Det kan tyckas självklart och kanske tillhör det var och ens sunda förnuft att förstå att så som en destination beskrivs bara är en bråkdel av sanningen. Om du bara visar upp hjortron, ljusa nätter och stillhet kommer folk glömma att Västerbotten också har av en levande städer som Umeå och Skellefteå.
Vad gör du i stället?
Du tar till dig av marknadsföringen med klarsynt blick och lägger på ett realistiskt filter över all reklam du möter. Du påminner dig om att destinationsmarknadsföring går ut på att lyfta fram det unika som lockar allra mest. Du kommer också ihåg att med omsorg välja vilka bilder du delar med dig av och funderar på hur din beskrivning är med och breddar bilden av den plats du befinner dig på.
När du tänker västerbotten, vilken bild får du då upp i huvudet? Denna…?
eller denna?
Det var några förväntningar om bilden av ett land som kan påverka hur vi filtrerar det vi sedan möter i verkligheten. Har du fler exempel på hur vi påverkas av bilden av ett land?
6 mars, 2022
En glimt av vår USA-resa i Kalifornien

Kalifornien levererar föga förvånande. Det är ljuvligt att resa med min familj och vi har samlat på oss många fina minnen tillsammans. Här är några glimtar.
Vi har det fint här i USA, minst sagt. Samtidigt som Europa är i krig. Det är konstiga kontraster och många dubbla känslor. En av de givna är tacksamhet. Hade jag varit i Sverige hade jag följt nyhetsrapporteringen slaviskt, nu får jag bara doser ibland när jag får tillgång internet. Kanske skönt, men för mig som älskar politik mest frustrerande.
Demonstration om att Putin måste lämna Ukraina ifred.
Glimtar av Kalifornien
Anyway, vi är vår sista morgon i Kalifornien nu och åker senare under dagen till Arizona för att bo hos våra vänner. Det slår mig ofta när jag är i Kalifornien att jag förstår att många ser det här som den optimala platsen på jorden. Varför vara någon annanstans när Cali finns? Beachen, åka längs kusten, de stora, men också de små, städerna. Kullar och berg, trevligt väder nästan jämt. Det är underbart!
Jag tänker mycket på vilken bild jag ger av vår resa, bilderna är garanterat inte representativa utan får ses som ett axplock av vad vi gör och hur vi har det. .
Delar en Acaibowl tillsammans. E älskar jordgubbar och tror att kokoset är ris. Som han älskar ännu mer.
Älskar kreativiteten längs en vanlig gata i ett bostadskvarter. Detaljrikedomen skulle kunna studeras i timmar.
Det är också otroligt fint att resa tillsammans med min man. Här vid Japanese Friendship Garden i Balboa park i San Diego.
Den här guldklimpen sitter mest och spanar i vagnen. Jag dricker kokosvatten och äter kokosköttet. Starka Tanzaniavibbar på det.
Ibland hänger vi bara längst bak i bilen och så länge E får jordgubbar är han i princip nöjd.
En far och en son delar på minitortillas
Där vi bor finns det gott om street art, det gör mig lika glad varje gång jag ser dessa olika konstverk.
Min hunk till man äter popcorn vid Sunset Cliffs i San Diego
Jag och E ska åka tåget norrut och vinkar hejdå till pappa
Den här killen älskar vågorna. Hittills har vi alltid tröttnat före honom och tvingat avbryta.
Vi kör österut och upplever en del av Kaliforniens böljande landskap och odlingar
Sov en natt i en Airstream och hade familjemys framför brasan.
Om nån timme åker vi mot Prescott i Arizona och om en knapp vecka åker vi hem. Tack livet!
Här finns alla inlägg om San Diego

2 mars, 2022
Stories från februari 2022

Februari 2022 kommer för alltid överskuggas av att den avslutades med att Putin tågar in i Ukraina. Men förutom det mörkret har det varit en betydligt ljusare månad för min del.
Stories från februari 2022
En månad med stora kontrasterna. Den omöjliga kombinationen av glad för att äntligen resa långt och länge och samtidigt är det krig i Europa. Får öva på att hålla två tankar och känslor i huvudet samtidigt på riktigt. Uppgiven och samtidigt så enormt glad.
Februariresan
USA, närmare bestämt Kalifornien under slutet av februari. Jag har så många känslor för detta land. Det är fantastiskt och fruktansvärt på samma gång. Så mycket trevliga människor som småpratar, så många vilsna och utslagna människor. Vi har lekt och umgåtts med våra barn, gått på farmers market och hängt vid stranden. Tittat på solnedgångar och njutit av väder utan jacka.
Tre av fyra blad i fyrklövern njuter av Kalifornalife vid stranden. Den fjärde sover i vagnen och njuter lika mycket.
Februaris favoritinlägg
Det är kul att samla ihop alla tips för ett resmål, den här gången var det dags för vad som finns att göra i Tarragona. Det är då jag får uppleva hela resan igen. Men på ett rent personligt plan gillar jag också att skriva ned vad jag tror om framtiden, mer specifikt mina tankar om åren 2022-2026.
Februaris investering, skörd och omfamnande
Jag börjar syna skörden! Jag har skickat mina sista korrekturer till formgivaren, snart är min bok här! Antalet beslut kring huset blir färre och färre, om två veckor flyttar vi in. Den största skörden av dem alla är vår resa när familjen kan umgås tillsammans. Det är helt fantastiskt att resa med Elton och se hur totalt överlycklig han blir av vågor och att springa fritt på stranden.
Jag vet inte om jag kan omfamna europas säkerhetsläge. Två år av pandemin övergår i krig, kanske med hela europa om våren urartar sig. Fy fan.
Skörden. Varsin kopp varmt gott och två barn som sover.
Februariminne
Antalet He’s so cute är fler än vad jag kunnat hålla koll på. De syftar på Elton alltså. Det är tanterna, men det är också unga killar. Han ger high five, vinkar, skickar slängpussar och får göra social interaktion med främlingar som Sveriger aldrig erbjuder. Där får han max ett hej och ett leende tillbaka när han charmar totalt. Även om jag själv är oerhört dålig på small talk och oftast stänger in mig i min egna värld när jag är ute och rör mig så blir jag tokig på det Sverige totala frånvaro småsnack med folk.
En av gångerna då han charmar, dansande till en gatumusikant
Februaris lärdom
Det är nyhetspoddarna som är mina källor till ny kunskap. Afrikapodden berättade att Kenya haft nationellt el-avbrott. Hela landet utan el. Kan du tänka dig? Sjukhusen klarar sig, men de som driver en liten affär förlorar värdet i alla sina kyl- och frysvaror. I Afrika är det också mindre en promille som äger 40 procent av tillgångarna. Svårt att ta in. Radiokorrespondenterna berättar hur Putin tänker och Ryssland fungerar.
Februaribild
Barn är inspirerande på det sättet, att det är det lilla som skapar lyckan. I det här fallet en jordgubbe och friheten att röra sig som en själv vill. Helt seriöst, inte givet för alla människor i världen.
Happy life!
Februari och privatlivet
Hela februari har varit betydligt lugnare än januari. Det värsta är gjort nu även om det varit tre ganska intensiva veckor för en mer ljuvlig i USA. Det börjar finnas utrymme i huvudet för att visualisera saker jag tidigare inte haft plats för. Hur jag ska komma igång med träningen igen. Vad jag ska göra med mitt nystartade företag kopplat till bok och blogg. Hur jag ska skapa Strängnäs till mitt hem. Det är så skönt att det finns lite mer andrum efter fyra månader av noll marginaler.
Februari har också varit en månad då jag byggt en snögubbe lika stor som mig själv, myst med min minsta, firat min födelsedag med datenight och barnvakt (tack!) och badat med mina barn. I vår podd Relationssamtal by Vismer har vi spelat in ett avsnitt om tacksamhet, det var väldigt fint!
Familjen i solnedgången och de sista röda minutrarna.
Februarikänslan
Pannben, upplopp, fighting spirit. Parallellt med de svenska OS-stjärnorna har jag motiverat mig att göra lite till för att snart få belöningen. Jag blir blödig varje gång någon tar medalj, så himla fint att få betalt för hårt slit.
Februaris reseplanerande
Erik stod för alla bokningar för hela USA-resan och det mesta av researchen. Tacksamheten för det. Vi har planerat dagarna dag till dag men också hunnit fundera lite på hur vi tänker kring vår långresa nästa höst. Om det inte är ett tredje världskrig då vill säga. 🙁
Här finns alla månadslistor med stories från respektive månad

27 februari, 2022
I natt jag drömde… Om en futtig flygresa när Ryssland invaderar

Inställda flyg och ryska invasioner. Det allra minsta personliga problemet och de allra största mänskliga problemen. Vilket jävla mörker.
Medan jag tryggt sov i min säng vaknar jag av att den minsta knorrar och vill ha mat. Kollar telefonen och ser fem notiser från Omni. Alla om Rysslands invasion av Ukraina. Va, fan är det som händer?
Ett krig, två berättelser och tre flygresor
Idag skulle jag skriva ett blogginlägg om vår flygresa. Om hur vårt första flyg blev försenat pga snöstorm och sedan inställt pga tekniska varningar som vi inte fick flyga med. Om hur vi därmed missade vår anslutning till Los Angeles och blev ombokade via Chicago. Och hur flyget från Chicago också blev sent av flera skäl, bland annat en incheckad powerbank som tydligen inte fick resa med amerikanska flyg, som i sin tur ledde till att vi missade vår anslutning från Chicago till Los Angeles. Efter diverse kö genom passkontroll, tull och servicedeskar fick vi hotell och reste med första morgonflyget till Los Angeles. Vi hämtade ut vår bil och kom till slut fram till San Diego.
Och sen skulle jag skriva om hur fantastiska barnen varit, hur tålmodigt de väntat, hur lätt det ändå gick att vända dygnet, delvis tack vare alla ombokningar, hur snälla människor vi mött varit osv. Om att allt handlar om med vilka ögon vi vill ta oss an våra upplevelser. Att allt kan berättas ur olika perspektiv. Och om hur det inte är rimligt att beklaga sig över försenade flyg när det är självvalt att resa även om det såklart kan vara drygt där och då. Kanske särskilt med barn.
Hjälte nr 1. I svensk snöstorm kl 06.30 sitter han tålmodigt och väntar på bagagevagnen.
Här var det fridfullt. Det är inte representativt för resten av resan.
Invasionen är ett faktum
Men allt det där känns så futtigt. Jag kan inte skriva ett sånt inlägg när Ryssland invaderar Ukraina. Jag vill inte ens kalla att det är Ryssland som gör en invasion. Det låter som att folket står bakom framfarten när det i själva verket är en person, en diktator, som är den med all makt.
Men det finns ändå en parallell till vår flygresa som handlar om perspektiv. Med vilka ögon ser vi vår verklighet? Jag utgår från att Vladimir Putin är övertygad om att han gör gott. I hela den här upptrappningen har jag tyckt att det varit intressant att försöka förstå hur han tänker, vad hans syften och drivkrafter är. Radiokorrespondenterna har varit en nyckel till att förstå honom. Han har garanterat sina skäl och han har kommunicerat sitt missnöje hur världen utvecklats under lång tid och när han inte blir lyssnad på så agerar han för att få uppmärksamhet och för att förändra.
Igår passerade vi en militära gravar. Så sjukt många människor som fått offra sina liv i krig.
Samma sol skiner på oss alla
Jag sitter i en park med The Califorina sun i ögonen som värmer. Samma sol som just gått ned över Europa. Just precis här är det noll och ingen skillnad nu och igår. I Ukraina har det krig de levt med sedan 2014 precis blivit något helt annat. Europeisk fred är krossad.
Vi har levt med en pandemi i två år, nu ska vi, mänskligheten, leva med krig, konflikter och/eller oro för detta. Samtidigt som det i flera länder har varit pandemi och konflikter samtidigt. Myanmar, Afrikas horn, Israel och Palestina.
Solnedgång i Kalifornien
Vi ska fortsätta vår resa i USA, i vår priviligierade bubbla. Vara tacksamma. Jag tänker på USA, räddaren i nöden. De som skulle kunna ha kraften att slå tillbaka på Ryssland. Geopolitik är komplext och det kan inte vara lätt att vara någon av världens politiska ledare just nu som ska ta beslut om miljontals människors framtid.
En dag kommer vi sjunga I natt jag drömde något som, jag aldrig drömt förut. Jag drömde att det var fred på vår jord och alla krig var slut.

24 februari, 2022
Coming up: Nu flyger vi till USA för att besöka San diego och Prescott

Imorgon lyfter planet mot USA och en efterlängtad resa väntas bli av. Håller tummarna! En familj, två boenden, en bil och delstaterna Kalifornien och Arizona.
Före jul bokade vi en resa till USA men jag vågade knappt säga det högt. Inte för att bli dömd som totalt oansvarig i pandemitider utanför att jag inte riktigt vågade hoppas och tro att det skulle bli av. Vår långresa till Vietnam blev som bekant inställd och när vi sedan blev gravida hamnade den resan ännu längre in framtiden. Sedan dess har jag hoppats på en halvlång resa till USA. Pandemin mattades av under sommaren och under början av hösten såg det ljust ut. Sen drog pandemin överraskande nog (varför fortsätter jag förvånas över detta virus grepp om världen och livet) igång igen och för att försvåra för oss ytterligare köpte vi ett hus i Strängnäs. Men jag har hela tiden sagt att jag köper inget hus om det innebär att USA ställs in så med fullskalig målmedvetenhet har vi nu försökt få till allt vi önskar.
Två veckor i USA väntar
Det blir inte fyra veckor men det blir två. Det blir inte så länge och så stort som jag önskat mig men det finns i alla fall en resa bokad och en plan för vad vi ska göra. Coronatest är tagna på tre av fyra och det är grönt ljus. Nu finns det väl inget kvar som kan stoppa oss, eller?! Säkert massor så det blir ingen målgest eller skål förrän vi kommit på planet och landat på andra sidan Atlanten.
Vi flyger dagsflyg till Los Angeles (hey, det blir kul med småbarn), sover en natt på flygplatshotell och hämtar sedan ut en hyrbil och drar direkt till San Diego som ligger två timmar söder om LA. Där spenderar vi en dryg vecka för att sedan ta oss österut mot Arizona där vi ska hälsa på några vänner som vi träffade när vi vandrade Inkaleden tillsammans.
Jag känner oerhört lite sug efter Los Angeles. Inte för att jag varit där hela 24 timmar utan för att det känns som en oöverstiglig stad där jag kommer få spendera all tid i en bil. Sedan jag besökte Tarragona som är ett uppenbart lillasyskon till Barcelona har det här med secondary cities växt ännu mer i mina ögon. Så skönt att resa till något greppbart snarare än oändligt.
Spontanstopp för att köpa blåbärspaj och färskpressad äppeljuice en höst i Kalifornien.
Våra huvudsakliga resmål: San Diego och Prescott
San Diego ligger precis vid den mexikanska gränsen och jag ser fram emot att frossa i tacos, burritos och quesedillas. Och en och annan sötpotatispommes också om jag får önska. Det ska bli mysigt att upptäcka en stad med de två små barnen och att få ett rejält miljöombyte till vardagen.
Utöver detta har vi hittills inte så mycket planer. Jag ser fram emot att ta dagarna som de kommer och låta dagsformen avgöra vad vi hittar på. Det enda jag hunnit skriva upp på min lista är att det i San Diego finns något som heter House of Sweden i Balboa park. Balboa park verkar för övrigt vara stor nog för att spendera varenda dag i.
Våra vänner som bor i Prescott norr om Phoenix är ett pensionerat par som lever barnbarnsliv. Vi ska bo hemma hos dem och det känns oerhört lyxigt att få husrum och lokala guider samtidigt som vi får träffa dem igen. Får jag drömma gör vi en utflykt till Grand Canyon.
Vara i en amerikansk vardag, mitt bland fotbollsträning och parkhäng i kvällssolen. Det ser jag fram emot. San Francisco 2018.
Det här är en av mina absoluta favoritbilder alla kategorier. I en skog vid någon väg, någonstans i Kalifornien 2018.
Hur känns det inför resan?
Jag har tidigare varit i USA 1996, 2013, 2015 och 2018. Det blir femte gången alltså och alla resor har varit fantastiska på sitt sätt. Jag har varit där med min ursprungsfamilj, med Erik två gånger och nu väntar en resa med mina barn. De senaste åren följer jag USA-podden vilket gett mig en helt ny inblick i detta komplexa land.
Inför resan känner jag mig peppad och lite spänd, absolut inte orolig eller stressad. Det blir ingen picknick eller semester med två småttingar men det blir familjetid. Det blir också ett välbehövligt avbrott i en ganska hektisk vardag med bokproduktion och flyttpackning. Det ska bli roligt att få utlopp för lite reslust och förhoppningsvis massa idéer på vad jag kan skriva om framöver.

20 februari, 2022
Minigolf i Sundbyberg: Pizza, prat och putt på SIGNAL by Golfbaren

Minigolf i Sundbyberg där det går att kombinera käk och spel året runt, finns det? Svar ja! På SIGNAL by Golfbaren finns allt.
Minigolf är ju ett himla trevligt sätt att umgås om jag får säga det själv. Bowling och biljard ger mig prestationsångest men minigolf ger mig bra vibrationer. Trots att jag inte kan säga att jag är någon vidare stjärna på det.
Minigolf i Sundbyberg
Inne i Signalfabriken i Sundbyberg har det under pandemin öppnat ett nytt place to be, SIGNAL by Golfbaren. En systerrestaurang till SWING by Golfbaren vid Odenplan. Den som designat lokalerna har ett sinne för detaljer och ta vara på det som lokalerna en gång varit, en fabrik där kabel och telefondelar producerats. Det finns ett tydligt genomgående tema i hela inredningen.
Pizzalucka och känsla för inredning
Minigolfens historia
SIGNAL by Golfbaren
På vårt besök på SIGNAL by Golfbaren firade vi min födelsedag med barnvakt till den äldre och åt pizza och spelade ett parti minigolf. De serverar Flatbreadpizza och diverse smårätter samt en mängd olika drycker. Jag gick såklart loss på tonicarna som stod uppställda på baren. Finns inget bättre i dryckesväg enligt mina smaklökar just nu. Bonus för riktigt snygga glas som kändes lyxiga att dricka ur.
Innan maten kom tuggade vi på några ovanligt goda chips. Extra knapriga och perfekt att småäta på snarare än att moffa i sig en hel påse. Ö-chips från Gotland för den som vill prova. Pizzorna var precis lagom stora och både Queen Burrata och Magic mushroom smakade mumma. Fräscht med grönsallad på och gott med massor med ost.
Tonic står uppradat
Ö chips signerat Gotland
Tryffel+svamp+pizza=magi!
Burratapizza i slice
Sen var det då alltså dags för spel. I princip hela ytan i lokalen räknas som spelbar så det gäller att hålla sig på banan eller slå ut från baren. På SIGNAL by Golfbaren finns 12 banor och när vi var i mål kändes det nästan lite snopet för det gick så snabbt. Jag hade velat spela mer. Deras ambitionerna om att kombinera lite minigolfbanor utomhus med uteservering under sommaren låter toppen.
Här börjar banan
Fokus!
Putta!
Efter min förlust, trots min mans handikapp/”medhjälpare” på magen, satte vi oss en stund i baren samtalade om viktiga ämnen i livet. Vi tackade för oss och gick hem. Vi blev superväl mottagna och när pandemikänslan släpper tror jag det här kommer bli ett givet häng i Sundbyberg.
Snyggt på baren!
Trevlig och exklusiv känsla i baren.
Minigolf i Sundbyberg utomhus finns nere mellan Råstasjön och Lötsjön för den som inte kan få nog av de 12 banorna i Signalfabriken. Utöver detta kan jag tipsa om min stora guide på saker som finns att göra i Sundbyberg.
SIGNAL by Golfbaren bjöd på mat och minigolf eftersom jag i skrivande stund är stolt Sundbybergsbo och tidigare skrivit om Sundbyberg.

16 februari, 2022
Min skrivprocess för en fackbok – insikter, tvivel och att kämpa på

Det här är några nedslag hur min skrivprocess för en fackbok om att resa och ta medvetna beslut varit. Jag har lärt mig så mycket av detta, både om själva ämnet och att skriva en fackbok.
Det är lätt att försköna processer bakåt och jag vet redan nu att det varit värt det, men nog har jag slitit hårt för att denna bokidé skulle bli verklighet. Här är inlägget som jag skrev när jag gjorde det officiellt att jag ska ge ut en bok.
Skrivprocess för en fackbok
Jag tänkte skriva skrivdagbok men det blev bara ett inlägg. Då skrev jag bland annat så här:
Hur börjar man skriva en bok om ett ämne som kommit att ta en med storm? Jag har älskat världen så länge jag vetat om att den funnits och resor i när och fjärran har jag haft möjlighet att göra under hela mitt liv. Jag har aldrig sett skriva som min grej men bilda opinion, förändra, påverka. Göra skillnad, stå för rättvisa och alltid försöka se den lite större bilden det har varit drivkrafter i mig sedan tonåren.
Jag tycker det beskriver väldigt bra både vart jag befann mig i tanken då och på många sätt är jag på samma plats i min syn på resor och att skriva om det. Det hade varit kul att ha kvar reflektioner från mina skrivsessioner men när jag väl skrivit i flera timmar har jag aldrig varit riktigt sugen på att skriva ännu mer så att säga.
På skrivarhelg på ett hotell med fokus på disposition och att jobba igenom bokens inramning
Skriv för glatta livet
Jag visste inte mycket om att skriva böcker när jag väl satte igång. Jag gjorde nog bara det, satte gång alltså. Tänkte att jag skriver och skriver så får vi se vart det tar mig. Tänkte att om en ska skriva en bok så måste en skriva en hiskelig massa mängd text. För sen har en ju fått höra av hälften ändå ska strykas så ska det bli någon bok och inte ett häfte får jag ligga i. Det var ungefär det jag visste om min skrivprocess för den fackbok jag hade planer på att skapa.
Jag hade en klar bild framför mig av vilken typ av bok jag ville skriva när jag började. Arbetsnamnet var en Handbok i att resa medvetet. Lite av en uppslagsbok i fickformat. Tidigt i min bokprocess har jag bollat med två vänner vid namn Malin och Cecilia. De ställde alla de där jobbiga frågorna: Vem ska läsa boken? Hur ser den dramaturgiska kurvan ut? Hur mycket kan din målgrupp om ämnet? Då kom tvivlet eftersom svaret på alla frågor var ”Jag vet inte, hur ska jag kunna veta”. Jag fortsatte skriva och samma två fantastiska vänner har hjälpt mig besvara frågorna.
Flera som har läst delar av boken har önskat mer handfasta tips. Mer guiding, mer dos and don’ts. Jag ville inte skriva den boken. Både för att det inte är min grej att tala om för folk vad som är rätt och fel och eftersom många frågor är för komplexa för att kokas ned till gör si men inte så. Jag ville hålla fanan högt om att det handlar om att för varje resenär ta medvetna beslut, använda sin makt. Utgå från ens egna värderingar och agera därefter.
Cecilia stryker, skriver och kommenterar. Det blir så bra!
Ge boken ett djup och en anledning att finnas
En viktig del i min skrivprocess för en fackbok om resor som bygger på en blogg var insikten om att en bok måste vara så mycket mer än en blogg. Det måste hänga ihop, det måste finnas nya dimensioner. Det som gav boken ett extra djup var slutsatsen och formulerandet om att det behöver finnas ett maktperspektiv genomgående i hela boken. Det var också i samband med det som titeln kom till mig. Resenärens makt – turism som när och tär.
Det handlar om vilken makt en som resenär har och vilka valmöjligheter det ger men också vad en som resenär gör av sin makt. Att vi har makten över makten. När vi reser ställs vi inför tusentals val och i alla dessa val har vi makt att fatta ett beslut som kommer påverka djur, natur och människor.
Jag har fått rannsaka mig många gånger. Står jag för att uppmuntra till resande trots flygets klimatavtryck? Kan jag påstå att det går att göra världen till en bättre plats samtidigt som en reser? Använder jag min makt i linje med mina värderingar när jag reser? Frågorna har aldrig fått mig att tveka på om boken ska fullföljas men det har krävts sin självreflektion.
Maktperspektivet behövs i alla situationer när vi reser.
Den eviga frågan i en skrivprocess: Kommer boken någonsin bli klar?
Många gånger har min hjärna varit uttömd på kreativ skrivförmåga. Då när jag både höll igång en blogg och höll igång skrivandet. Det gick inte alltid och jag har fått öva mig på att vara snäll mot mig själv och inse att det faktiskt inte finns hur mycket kapacitet som helst. Det här med att vara gravid och föräldraledig x2 under en bokprocess av en fackbok ger både extra tid att skriva men också en ork som tryter.
Det är med skräckblandad nyfikenhet jag skulle vilja veta hur många timmar jag lagt. Varför klockade jag mig inte från början? Det hade varit så intressant att förstå hur mycket tid jag faktiskt lade ned. Samtidigt som jag inte riktigt vill veta. Tänk så mycket annat jag kunde gjort för den tiden? Ja, fast vad skulle jag gjort? Det har ju varit roligt och givande och kommer framför allt vara värt det i efterhand även om det inte känns så jäkla motiverande varje skrivstund där och då.
Jag är en målmedveten jäkel som är alldeles för effektivt för att när det kändes tungt lägga ned. ”Om jag nu har lagt så här många timmar, då kan jag ju inte bara lägga ned. Det är ju slöseri om något.” Den meningen har jag tänkt många gånger. Det har lönat sig att kämpa på fast det inte alltid varit så roligt alla gånger.
Post-it, färgpennor och frukt är givna ingredienser i en skrivprocess för en fackbok.
Nu längtar jag otroligt mycket inför att öppna en kartong med färska böcker från tryckeriet. Och sen längtar jag efter lansering.
Här finns alla inlägg om Boken Resenärens makt

13 februari, 2022