Ett klokt citat sagt av en ännu klokare person som kokar ned bloggens filosofi i en kort mening. Vi behöver lära känna mer!
Det här citatet ”Det man lärt känna bryr man sig om” sa miljöjournalisten Henrik Ekman i sitt sommarprat 2021 och på många sätt är det en av Resa medvetets utgångspunkter.
Lära känna = bryr oss mer
Att lära känna innebär att något går från okänt till bekant, från främmande och läskigt till begripligt och intressant. När något är bekant, begripligt och intressant väcks ofta en nyfikenhet som leder till ökade kunskaper och förståelse och som i sin tur ofta leder till empati. Och empati, det tänker jag är en av de viktigaste känslorna vi kan ha för att bygga en värld av tillit och gemenskap. Bristen på tillit och gemenskap leder till allt från mobbing och fördomar till våld och krig.
Så kort sammanfattat, lär vi känna många personer och mycket olika saker så kommer vi också vara mer empatiska och bidra till tillit och gemenskap genom att vi tycker om ännu mer.
Free walking tour i Belgrad, försöker förstå serber och Serbiens ledare och historia.
Ökad empati för en bättre värld
Empati kan skaps för människor i stort men också utvalda grupper, t.ex. de som lever att annorlunda liv jämfört med oss själva. Vi kan också skapa empati för djur och natur. Empati kan växa och därmed även påverka vårt beteende. Både i hur vi lever vårt liv, vilka beslut vi tar och vad vi väljer att rösta på och engagera oss i. Och självklart även när och hur vi reser.
Som en del i att lära känna ingår att öka sin kunskap. Det kan vara kunskap om ett urfolk, om en djurart, historiska händelser som påverkar människor, ett naturområde eller nästan vad som helst. När kunskapen sätts i relation till en själv kan vi reflektera över oss själva, vårt sätt att vara och agera. Utifrån kunskap och reflektion kan vi sedan ta aktiva beslut och agera medvetet – viola – Resa medvetet-filosofin i dess mest koncentrerade form. Kunskap, reflektion, aktiva beslut.
Reflektera, superviktigt för att utveckla får empati
Att lära känna är så viktigt är också en av anledningarna till att jag är så skeptisk till att resa all inclusive. Eller till att jag inte är så kategoriskt emot djurparker som fenomen. Det är också därför jag föredrar att resa till nya ställen eftersom jag förflyttar min kunskap och förståelse lite grann på många ställen. Hur ”Det vi lär känna tycker vi om” går att applicera på många olika rese-aspekter, detta är bara några exempel.
Naturligtvis finns det undantag, att lära känna är inte per automatik att börja tycka om. Häromdagen såg jag en dokumentär om Afghanistan och en person som forskat på talibanrörelsen. Hon kände den både brett och djupt men jag tror inte hon tycker om dem mer nu än när hon började forska. Däremot är jag övertygad om att hon förstår dem, känner viss empati för hur de ser på världen och vad de vill åstadkomma.
Omöjligt att inte få empati för en sån här gullig rackare.
Vad vill du lära känna?
Vad du vill lära känna mer av är en bra fråga att ställa dig, kanske årligen, en gång i kvartalet eller inför en resa. Vad vill du helt enkelt få bättre förståelse för, känna mer empati för och bygga lite mer gemenskap med? Kort och gott, vad vill du tycka om?
För egen del finns samerna och biologisk mångfald på listan över människor/fenomen som jag vill lära känna för att i sin tur tycka om ännu mer. Om jag tycker om mer tror jag också att jag kommer agera och se på dem/det ur nya perspektiv.
Påbörjad kunskapsresa om samer hos Nutti Sami Siida i JokkmokkNaturbetesmark, en del av den biologiska mångfaldens utveckling. Västerbotten.
Topplistan för de bästa sommarpraten 2021 ser enligt mig ut så här. En lista med alla 58 sommarvärdar i P1 från sommaren 2021. Många genialiska sommarpratare.
För mig är Sommar i P1 Kulturell skatteåterbäring och folkbildning i bästa format och hela sommaren har kantats av sommarprat som underhåller, inspirerar, ger perspektiv och lär mig nya saker. Som vanligt är det hög kvalité men inte den bästa sommarprats-sommaren genom tiderna.
Numer är det tradition att jag lyssnar jag på alla sommarprat, oftast i kronologisk ordning. Jag lyssnar på alla sommarvärdar oavsett om personen eller ämnet känns lockande och oavsett om det är en lysande eller halvtrist start. Genom att lyssna på alla kan jag göra min lista över de bästa sommarpraten 2021. Det här är fjärde året i rad som jag rangordnar samtliga sommarprat.
Min topplista över de bästa sommarpraten 2021
Bra och dåliga sommarprat?
Smaken är ju som bekant delad och en ”Bästa sommarpraten-lista” är ju högst subjektivt. Det här gillar/ogillar jag.
Sommarprat som faller i min smak:
Samhällsintressanta frågor med tydliga budskap där personen tar ställning
Nördiga eller smala ämnen som krokas i något större eller får ett samhälls/systemperspektiv
Genomtänkt presenterade, kan vara i musikval eller kreativ höjd på berättandet
Personen överraskar med ämnen som inte känns typiska för just den personen
Sommarprat som failar enligt mig:
Ensidigt fokus på sig själv, sina gärningar och karriär
Pratar om ett ämne utan att lyfta det till en högre, större nivå
Jobbig röst, oengagerad insats eller annat som tröttar ut mina öron
Populärt i Sommarpraten 2021
Jag tycker det är intressant att försöka se vilka trender som finns bland sommarvärdarna i P1. Det säger något om samtiden och eftersom jag gjort detta flera år börjar det synas en utveckling.
2018: Metoo-relaterade saker, män pratade/visade känslor och både män och kvinnor lyfte upp specifika kvinnor 2019: Funktionsvariation, källkritik, frånvarande män och identitet 2020: Corona, priset för framgång, misstag, människor som skiljs åt.
I 2021 års Sommar i P1 tycker jag det varit många sommarprat är tagna till en ny nivå med olika ljudeffekter för att förflytta mig som lyssnare i tid och rum och förstärka min upplevelse. Det är också ett gäng sommarprat som känns lite tveksamma när det kommer till ”reklam för egen verksamhet”. Det är klart att det är en enorm PR-möjlighet att som företagsledare få prata men tidigare år tycker jag inte det varit lika mycket ”jag är bäst, anlita mig och min verksamhet”.
Detta är några teman jag sett bland sommarvärdarna 2021:
Möta olika kulturer
Det här är några av de sommarprat som jag som globalt intresserad och resetörstande person tycker har gett mig allra mest att lyssna på. En lyssnande resa till andra kulturer och möjlighet att ytterligare bredda mina referensramar något. De har inte pratat om kulturen i sig men skildrat en verklighet i en annan vardag. Kristina ”Keyyo” Petrushina om Ryssland, Elin Anna Labba om samisk kultur, Lap See Lam om Kina och Gizem Kling Erdogan om Turkiet.
Integration
Ständigt närvarande och alltid aktuellt ämne. Tänk att det här ska vara så svårt att få till och lyckas med. Alla pratar om hur vi kan bidra och konsekvenserna av segregation. Nadim Ghazale, Hanna Wallensteen och Nicolas Lunabba är några som pratar om integration.
Klimat och miljö
Henrik Ekman, Alexandre Antonelli och Gunhild ”Ninis” Rosqvist pratar om klimatförändringar och vår relation till natur och miljö. Oundvikligt ämne som det kändes som att många fler pratade om men när jag gick igenom listan hittade jag bara tre som fokuserar på det uteslutande i sitt sommarprat.
Manliga känslor och psykisk ohälsa
Det här ämnena är inte första gången de trendar men jag skulle säga att behovet av män som pratar om känslor och vara sårbar är skriande. Tack för att ni visar vägen och breddar synen på män/manlighet. Några män som fokuserar på lite mer mjuka frågor är Niklas Strömstedt, Benjamin Ingrosso, Peter Jöback och Anders ”Ankan” Johansson.
Män som pratar om känslor och psykisk ohälsa
Bästa sommarpraten 2021 i Sommar i P1
Nedan finns min lista över de bästa sommarpraten 2021. I år har Sveriges Radio förbättrat sina textpresentationer av respektive person så att det snabbare går att få en överblick av vem personen är och vad hen ska prata om. Alla sommarprat finns också som texter vilket jag inte sett tidigare år – bra där! Jag har skrivit lite kort om innehållet och varför jag gillade/inte gillade det. Det är lättast att sätta ord på de sämsta och bästa sommarpraten, svårare är det med de mittemellan.
Genialiska sommarprat 2021
De bästa sommarpraten 2021 enligt mig består av en starka berättelser, stora insatser och viktiga ämnen. De ger mig ofta aha-upplevelser och jag tänker på deras innehåll flera veckor senare.
1. Nadim Ghazale, polis – Om de som krattat för att möjliggöra integration. Starkt, träffande och om allas vår roll i det lilla som leder till det stora. 2. Amie Bramme Sey, journalist, programledare – Tidskapsel av att vara kvinna. Kul och annorlunda upplägg på ett sommarprat. Igenkänning för egen del på flera punkter. 3. Lina Watz, simmare – Våra begränsningar sitter i huvudet. Inspirerande och perspektivgivande. Mycket klokskap finns att hämta. 4. Niklas Strömstedt, sångare, musiker, låtskrivare – Normbrytande sommarprat om sårbarhet och svaghet hos män. Angeläget och fängslande ämne, tänk om fler visade vägen som han. 5. Denise Rudberg, författare – Mor-dotter-relationer. Gripande och väl berättat, det märks att hon är författare. 6. Mats Jonsson, serietecknare, författare, redaktör – Revansch för Norrland och avvägningar i hans yrke. Slår an många tankar hos mig om att vända hemhem och synen på sin uppväxtort. Annorlunda och bra musik. 7. Goran Kapetanović, filmregissör, manusförfattare – Upplevelsen av krig och flykt. Starkt berättat om det som en del i Sverige inte alls kan relatera till och andra verkligen kan det. 8. Sara Bruun, språklärare – Livet som lärare och yrkesstolthet. Ett brandtal med tydliga politiska budskap. 9. Anders ”Ankan” Johansson, komiker – Historier från hans liv och relationen till psykisk ohälsa. Underhållande och utelämnande men ändå med distans. 10. Nils van der Poel, skridskoåkare – Tankar, inställningen och besluten som gjorde honom bäst i världen. Provocerande och normbrytande på många sätt. Starkt avslut.
Bästa sommarpratet 2021 – Nadim GhazaleEtt annat bästa sommarpratet 2021 – Amie Bramme Sey
Briljanta sommarprat 2021
De briljanta sommarvärdarna har likt de genialiska haft ett riktigt medryckande innehåll i en salig blandning av ämnen. De tillhör alla de bästa sommarpraten 2021.
11. Hanna Wallensteen, leg.psykolog, föreläsare – Konkret vad minoritetsstress innebär. Intressant om brännande frågor som får mig att fundera på vad jag gör för omedvetna rasistiska saker. 12. Peter Jöback, sångare, skådespelare – Utmaningar och tuffa tider i hans liv. Naket och vidgade perspektiv. Insikter och budskap om att ta ansvar utan att vara offer. 13. Claudia Olsson, entreprenör, vd Stellar Capacity – Digitalisering med människan i centrum. Om att träna vår förändringsmuskel. Hoppingivande och samtidigt pragmatiskt. 14. Nicolas Lunabba, verksamhetsansvarig Helamalmö – utsatta människors förutsättningar och samhällets ansvar. Starkt och smärtsamt berättat, förmänskliga människor – alla som lever förtjänar väl alltid en andra chans? 15. Fredrik Steen, hundcoach – Likheter mellan ADHD och problemhundar och den tillgång dessa är. Betydelsefulla budskap som är extra tänkvärda för hundintresserade men gör också frågan till något större 16. Peter Sjölund, släktforskare – Släktforskning och dess möjligheter för att läsa brott och vara en tillgång i samhället. Spännande och intressant, ganska kul upplägg men inte storslaget. 17. Amelia Adamo, journalist, författare, f.d chefredaktör – Om identitet, ålderdom, försaka sina barn, gå i terapi. Delvis tabubelagda ämnen så väldigt modigt gjort av henne. 18. Mathilda Hofling, Lyssnarnas Sommarvärd, medicinsk sekreterare, fotograf – Vara utsatt för grooming och andra övergrepp. Smärtsamt att lyssna på, så mycket vidrigheter som sker, starkt berättat. 19. Jacob Hård, journalist – Bakom kulisserna som sportkommentator. Engagerat berättat om det hårda jobb inför och under tävlingar. Charmigt och skönt att lyssna på. 20. Peter Carlsson, vd Northvolt – Resan för att etablera Northvolt. Sommarpratet visar vilken genomtänkt företagsledare han är. Extra intressant utifrån allt som händer i norra Norrland på temat teknisk utveckling för att få ned stora utsläpp.
Ett briljant sommarprat från 2021 av Hanna Wallensteen
Utmärkta sommarprat 2021
Som vanligt bjöd Sommar i P1 2021 på väldigt många utmärkta lyssningar.
21. Zara Larsson, artist, låtskrivare – Hur hon förändrats senaste fem åren och det hon kämpar med. Naket och modigt, en annan bild av henne som jag tror överraskar många. 22. Benjamin Ingrosso, artist, låtskrivare – Identitet, mellanförskap och skam som känsla. Lite överraskande men jag visste att han det i sig. 23. Tareq Taylor, kock, krögare – Göra upp med relationer, känslor, mobbing och förebilder. Ett fint sommarprat som tar oss med på en mat- och känslomässig bergodalbana. 24. Henrik Ekman, biolog, miljöjournalist – Hur natur och människor ska samsa på denna planet. Nyanserat, balanserat och entusiastiskt över de möjligheter som finns för miljö och klimat. Skön röst att lyssna på. 25. Karin Bodin, vd Polarbrödsgruppen – Bygga upp ett företag som brunnit ned. Klassiskt sommarprat som ändå var givande att lyssna på. Bra musik. 26. Lap-See Lam, konstnär – Kinakrogars historia och framväxt och det i relation till henne. Konstnärligt, nördig, mysigt och bra berättat. 27. Jens Stoltenberg, Natos:s generalsekreterare – Krig och fred. Nyanserat men ändå med en tydlig ställning. 28. Olga Persson, förbundsordförande Unizon – Om den never ending storyn om mäns våld mot kvinnor. Trängande och engagerande frågor men vet inte om det gjorde så mycket avtryck hos mig. 29. Parisa Amiri, frilansjournalist, författare – Livet i medie- och kulturvärlden. Kul ämne och bra ihopknutet. Politiskt och träffsäkert som alltid med Amiri, men i efterhand frågar jag mig vad det egentligen handlade om? 30. Tomas J. Philipson, ekonom – Ekonomisk rådgivare till Trump. Berikande att få ett helt annat perspektiv än gängse mediala rapporteringar. Dock ganska trist upplägg och jag saknar faktiskt någon typ av nyans eller kritik av Trump även ur hans perspektiv.
Bra sommarprat 2021
Trots att dessa hamnar på den undre halvan av bästa sommarpraten 2021 så är de alla värda att lyssna på. Lägsta nivån är som alltid hög.
31. Mikael Dolsten, forskningschef Pfizer – Hur coronavaccinet kunde skapas. Han har ett gäng poänger, inte minst om världspolitik som var intressant. Kändes inte som ett så välgjort program och överraskade inte. Saknar något om konkurrensfrågor kopplat till coronavaccinets framtagandet. 32. Tousin ”Tusse” Chiza, sångare – Göra och skapa sin egen berättelse om sig själv. Gripande livsöde som gör upp med många antaganden och ”sanningar” om honom. Att få berätta sin story är en av de fina sakerna med sommarpratsformatet. 33. Alexandre Antonelli, biolog, professor i biologisk mångfald – Varför biologisk mångfald är viktigt och hur vi kan bidra. 34. Gizem Kling Erdogan, skådespelare – Identitet, befinna sig i flera kulturer och hitta sin väg till skådespeleriet. Ger fin inblick, antar att det är igenkänning för många. 35. Anna-Lena Laurén, journalist – Inblick i livet som rysslandskorrespondent och personer som inte ger sig. Bra perspektiv på folket i förtryckande stater. Personliga människoöden, välja att leva eller död. 36. Ingmar Skoog, överläkare, professor i psykiatri – Kunskapen om äldre och hur fel det blir när vi bygger den på felaktigheter. Tydliga budskap, nyanserar den gängse bilden av äldre, särskilt i relation till coronaåret 37. Lisen Bratt Fredricson, ryttare, entreprenör – Arbetet med att ta fram riktigt bra tävlingshästar. Kul att höra om insidan för mig som hästintresserad. Visar en mer komplex och skicklig bild. Men lyfter inte riktigt till något större perspektiv än att hästen är viktig 38. Selam Fessahaye, designer, stylist – Vart inspirationen att skapa kommer från, identitet och representation. Snyggt ihopbundet, bildligt berättat och spännande historia. 39. Elin Anna Labba, författare, journalist – Identitet och sökandet. Fint berättat och mysigt att lyssna på. 40. Hans Rosenfeldt, författare, programledare – Hur skapa och berätta en bra historia. Skönt att lyssna på, intressant för mig som är Bron-frälst.
Fyra riktigt bra sommarprat som stillar min reselängtan lite
Helt okej sommarprat 2021
För egen del är jag väldigt nöjd med att jag lyssnar på alla sommarprat men för den som vill prioritera faller dessa bort om jag ska göra en rekommendation. Det är inget fel på dem men heller ingen blown away-känsla.
41. Ullakarin Nyberg, överläkare, psykiater, suicidforskare – Livsglädje som försvunnit och hur vi kan hjälpa i det lilla. Värdigt och fint om svårt ämne. 42. Agneta Sjödin, programledare, poddare, författare – Själsliga resor. Skönt med ett innehåll som är oväntat och inte bara om hennes liv och karriär. 43. Kristina ”Keyyo” Petrushina, komiker, programledare – Situationer från hennes liv och kulturer som möts. Lite underhållande men inte häpnadsväckande. 44. Jonas Karlsson, skådespelare, författare – Vara 50 år och kunna ändra sig. Roligt innehåll att lyssna på men lite oklar röd tråd. Jag minns det som bra men kan inte säga varför eller hur så här i efterhand. 45. Michael Lindgren, skådespelare, regissör, producent – Om den undre överklassen och politik och humor. Intressant med ett sådant uttalat perspektiv på klassfrågor när klassen är överklass och inte arbetarklass Lite oklart vad han pratade om 46. Anna Kinberg Batra, f.d partiledare rådgivare, föreläsare – Livet som politiker, partiledare och kvinna. Bjussigt om politikens insida. Givande och ärligt för den ”oinsatta”, jag som läst hennes bok fick inte med mig mycket nytt. 47. Sven-Göran Eriksson, fotbollstränare – Hans karriär, liv och gärningar. Avslappnat uppläst, kändes som en berättelse men lite oklar röd tråd. Många anekdoter och inblick om fotboll jag själv inte haft. 48. Inger Nilsson, skådespelare – Bakom kulisserna som barnskådespelare och en del baksidor med det. Underfundigt och underhållande men inte så oväntat innehåll. 49. Gunhild ”Ninis” Rosqvist, professor i geografi, glaciolog – Hennes forskning och säkerhet i arktisk miljö. Kunskapshöjade att lyssna på men inte så stort intryck eller överraskande. 50. Jessica Meir, astronaut marinbiolog – Rymden som arena för personlig utveckling och varför upptäckarglädje är vässentlig. Häftig person och resa, intressant och lärorikt men inget superbra prat.> 51. Rahel Belatchew, arkitekt, entreprenör – Arkitektur och dess roll i samhället. Kul med ovanligt ämne i ett sommarprat. Lite för mycket reklam för sig själv och hennes verksamhet för min smak.
Ovärda sommarprat 2021
Det smärtar alltid lite att skriva ut vilka sommarprat som jag tycker är sämst, jag hoppas att de uppskattas av några andra. De som ingår i de här gruppen är egentligen de enda sommarpraten som jag tycker att folk kan hoppa över. De tillför inte så mycket och stora delar av deras innehåll minns jag knappt. De gjorde alltså inget intryck på mig vilket räknas som ett dåligt betyg. Gemensamt är att de flesta bara pratade om sitt liv utan att lyfta upp det till något större.
52. Malin Broman, violinist, konsertmästare – Relation mellan musiker och publik. Kommer knappt ihåg vad det handlar om men minns det som halvtrist. Det tar sig på slutet då det lyfter till det större perspektivet. 53. Janne Schaffer, musiker, kompositör – Hans liv. Trist med en massa händelser och anekdoter. En del namedropping. Berättar om några tuffa saker han varit med om men det lyfter ändå inte. 54. Ingrid Carlberg, författare, journalist – Skrivandet och researchen bakom viktiga böcker. Pratar om guarden som vi behöver hålla uppe. Jag tappade fokus när jag lyssnade på henne. 55. Nina Burton, poet, författare, essäist – Hur stort och litet hänger ihop. Helt ointressant förutom enskilda passager. Svårt att hålla fokus. Höjde hastigheten vilket inte är ett bra tecken. 56. Sten Ljunggren, skådespelare – Anekdoter från hans liv. Trist och inga större perspektiv eller överraskningar. 57. Pia Cramling, schackspelare – Schackspel och inget annat. Trist och tråkigt. Är nog även lite färgad av att jag blev provocerad av hennes innehåll och hennes syn på hennes barn 58. Merit Hemmingson, musiker, kompositör, sångare – Folkmusik och hur den spelat roll i henne liv. Helt ointressant för mitt tycke och smak förutom en stund på slutet när hon kvinnors förutsättningar och agerande.
Vilka är de bästa sommarpraten enligt dig?
Det här var min lista över de bästa sommarpraten 2021. Här finns hela listan hos Sommar i P1. Vilka är de bästa sommarvärdarna i Sommar i P1 2021 enligt dig? Är det några jag missat poängen med som jag borde lyssna på igen? Hur ser din topp tre ut?
Samtliga bilder är hämtade från Sveriges radio (utom den på mig). Här finns mina tidigare rangordnar av de bästa sommarpraten från 2018-2020.
Jag pendlar mellan det lilla och det stora. Trivs i det lilla men längtar efter det stora och ser inte meningen med allt däremellan.
Den lilla och stora världen
Mitt liv kretsar just nu till 50 procent på att ge föda åt ett barn. Öva vid bröstet, pumpa och flaskmata. Räkna milliliter och hoppas att vågen tickar uppåt. Han matas varannan timme dygnet runt. Samtidigt tittar jag på Dokument utifrån om Afghanistan och ser undernärda barn på en klinik. Min värld kretsar kring något så litet som ett liv. För miljoner andra kretsar livet kring ett annat litet liv men på liv och död. Mammor som inte kan föda sitt barn för de kan inte föda sig själva.
Den allra minsta världen
Den starka längtan efter det större
Samtidigt och ständigt närvarande, jag längtar kopiöst mycket efter att resa. Ge mig ett äventyr, en utmaning. Nya smaker, nya dofter. Låt mig höra språk jag inte förstår, gissa vad skyltar betyder, lära känna nya gator. Det har gått förvånansvärt bra att hantera att jag på snart två år inte satt min fot utanför Sveriges gränser när det är en av de sakerna jag älskar mest här i världen. Men längtan och saknaden värker i mig. Min kropp behöver stå på ny mark och min hjärna stimuleras.
Häromdagen var vi på utomhuskonsert, eller vi picknickade utanför eftersom barn under 13 inte fick komma in. Vi packade ihop vår lilla familj, sövde båda barnen i vagnen och kalasade på ost, kex och Jason Diaketes ljuvliga musik och mellansnack. Det var ett litet äventyr som tog två timmar att förbereda men det var värt för det var omväxling och en känsla av att världen är större än att bara mata ett barn. Kombinationen att mata ett barn i en större värld är en av de allra mest upplyftande känslorna jag kan få just nu.
Ett litet äventyr i vardagenFestligt med dessa
Meningen i det stora och lilla
I det lilla och det stora försöker jag hitta mening i allt jag gör. Det är lätt att hitta mening i det allra minsta, i matandet. Att bokstavligt talat bygga vår familj. När allt kommer omkring är det familj och vänner, nära relationer, som är det enda som spelar någon roll. I det stora, att följa världens utveckling och känna ett enormt medlidande med de som flyr sin lilla vardag i Afghanistan är det också lätt att känna mening med. Men allt däremellan tycker jag är svårare. Bloggandet ligger däremellan, vad är meningen med det frågar jag mig? Det är svårt att hitta motivation till att skriva om ännu ett svenskt resmål eller ett nytt medvetet perspektiv när vi inte ens kan resa. Jag behöver inspireras av mer än flaskmatning och talibaner.
Jag förstår att det inte är ett dugg konstigt att bli innesluten i den lilla världen när ett nytt liv som är 100 procent beroende av mig ska växa. Det är lätt att slukas upp. Men jag vill något mer och jag längtar efter det här ”mer” samtidigt som orken och fokuset för att skapa det inte finns. Det är inte beklagande, det är krasst konstaterande ihop med en enorm tacksamhet över att jag just nu behöver lägga all kraft på den lilla världen. Det är ändå det jag längtat efter.
Skapa egna små äventyr i form av en enkel promenad
Hoppet om framtiden
Jag har tagit min första vaccindos (ville vänta till efter förlossningen) och så småningom kommer matandet bara vara 25 procent av mitt dygn. Det kommer komma en dag då vi kan börja göra det där äventyren. Kanske ta nattåget till Berlin eller göra en Östersjökryssning. Kanske jag ska göra en kortare weekend med lille bebis själv bara för att få komma iväg och få lite mer smakbitar av den större världen. I väntan på den riktigt stora världen.
Hur ser din värld ut just nu, befinner du dig i det stora eller det lilla eller kanske det mittemellan och hur trivs du med det?
Det finns några väl utvalda guldkorn att göra i Lycksele som jag vill tipsa om efter att vi spenderade en dag i Lycksele.
Lycksele är för många framför allt förknippat med motorveckan som är en folkfest för alla fordonsälskare. Men som med de flesta ställen med en signaturaktivitet erbjuds så mycket mer. Utöver motorveckan väljer många att uppleva Lycksele för dess natur med jakt, fiske, vandringar och andra äventyr. I det här inlägget är det snarare fokus på det lite mindre äventyren som går att göra i Lycksele.
En del av torget i Lycksele centrumTrevliga husEn ”modern” och ståtlig kyraOch en kyrka från back in the days som finns på Gammplatsen
Guldkorn att göra i Lycksele
Det är en salig blandning så det finns något för alla. Den som älskar kaffe, skog, svensk historia, djur och hantverk kommer med all säkerhet finna minst en sak att göra i Lycksele som ger fina upplevelser och minnen.
Budhas Kafferosteri
Budha Kafferosteri är först ut av mina tips av en anledning, det är helt enkelt en av de sakerna som jag uppskattade mest med vårt besök i Lycksele och då dricker jag inte ens kaffe. Budha Kafferosteri drivs av Budha som kommer från Indonesien och har en stor passion för riktigt gott kaffe. Så gott att rosteriet utsågs till årets kaffebar av White Guide 2017. Det är inte illa pinkat i en liten ort som Lycksele. Rosteriet har en stark karaktär, var fullsatt när vi var där och min man lovar att kaffet var gott och jag kan intyg att Chailatten var bland de bästa jag druckit.
Det ser ut som ett rätt så vanligt husVäl inne är inte stilrent ett av ledorden, snarare all in. En supporter kan köpa en kasseSkuggläge för varma sommardagar
Gammplatsen
På en halvö längs E12 finns Gammplatsen. Under århundraden var det en samlingsplats för handel, religiös aktiviteter och utbyten. Idag finns flera mindre museer, flertalet gamla hus och kåtor som alla erbjuder en mental tidsresa från en svunnen tid. Inne på Gammplatsen finns Ruselegården som serverar enklare luncher och sötebröd.
Gammplatsens första två hus som möter en vid parkeringenSkärradren i TextilmuseetFina miljöerEn gamla handelsbod med försäljning av nostaligiska produkterT.ex. godis från förr, fast färskt alltså. Fin kyrka utanpå……men inte särskilt märkvärdig inutiSamiskt områdeRuselegårdenLite hantverk finns att köpaVästerbottensostpaj till lunch, hurra!
Skogsmuseet
På Gammplatsen finns Skogsmuseet som består av två större byggnader. En inne på Gammplatsens område med fokus på det tidiga skogsbruket och en precis utanför om det moderna och maskinella skogsbruket. Inträdet till det ena ger inträde till det andra. För den intresserade finns här stor möjligt att förkovra sig rejält, för den mer ytligt nyfikna (som jag) går det att få en bra bild av hur livet med skogsbruk har utvecklats genom åren.
Det tidiga skogsbruket och hästens ovärderliga rollHur ett år kunde se utEn an många feta maskiner i Skogsmuseet
Hantverkshuset Villa Veja
På turistbyrån blev vi tipsade om Villa Veja. På ”infarten” till Lycksele finns ett hus med ett stort utbud av hantverk. ÅH så mycket fint där fanns. Hantverk, souvenirer, design, lokala entreprenörers skapande och typiskt västerbottniska/lappländska saker. Jag hade kunnat gå loss rejält. Hög kvalité, unika ting och massor av passion.
En bråkdel av allt som fanns att handlaVarför köpte jag inte Pluppdockan, det undrar jag än idag.
Ansia Badpark
Ansia Badpark har jag själv inte prövat i vuxen ålder. Min vän med barn som var där beskrev det som ”Lagom, passade stora som små” och jag kan tänka mig att det är rätt bra betyg. Det är inte en jätteanläggning med Norrlands häftigaste rutschbanor men samtidigt så mycket mer än en motionsbassäng och plaskpool.
Lycksele Djurpark
Jag är alltid försiktig med att tipsa om djurparker som aktivitet eftersom det per definition innebär vilda djur i fångenskap. Lycksele djurpark har jag besökt som barn men inte som vuxen men som de flesta djurparker är det en upplevelse och något som uppskattas, inte minst av barn. Ett tips innan ett eventuellt besök på Lycksele djurpark är att läsa denna Djurparksguide.
Brunbjörn finns på Lycksele djurpark, här är en björn i Albanien.
Bonustips om Lycksele
Här är några ytterligare tips om Lycksele. Några ligger på längre avstånd, andra är just bonus snarare än besöksmål i sig.
Ruth och Randigt – inredningsbutik i centrala Lycksele som för den inredningsintresserade är lite av en dröm att botanisera runt i.
Underjordisk kyrka – Sankt Anna underjordiska kyrka i Kristinabergsgruvan ligger en knapp timme norr om Lycksele. Jag har inte varit där men tror det kan vara häftigt.
Restaurang Wild River – Lyxig restaurang som ligger precis utanför Lyckseles kommungräns. Riktigt gott och väl värt en egen resa.
Turistinformationen – är ofta bra att besöka tycker jag och vi hade en väldigt trevligt snack med en Lyckseleentusiast som älskade sitt jobb.
Visitlycksele.se har massor med mer information om vad som finns att göra, inte minst på temat äventyr och natur.
Vad finns att göra i Torshälla i Eskilstuna? Det är ett finfint utflyktsmål med hembygdsmuseet Bergströmska gården, skulpturpromenad, fräsch lunch och god glass.
En av mina utflykter som stod på önskelistan för sommaren 2021 var att åka till Torshälla strax norr om Eskilstuna. Med en kär vän som kan sitt närområde spenderade vi några timmar och upplevde svenskt kulturarv och diverse godheter för smaklökarna.
Torshälla är en tätort sju km norr om Eskilstuna men med tiden har den i princip vuxit ihop med Eskilstuna stad. Torshälla erkändes som stad redan i början av 1300-talet och var en handels- och hantverksstad samt senare en bruksort. Det har med andra ord varit liv i stan under många hundra år.
Torshälla Kyrka och deras landmärke Tors BockarFina Torshälla ånNågra av många vackra hus
Att göra i Torshälla i Eskilstuna
Vi parkerade vid vårt kommande lunchställe Gröna Villan och gick sedan längs Torshällaån norr ut. Strax innan gästhamnen vek vi av med sikte på kvarnen uppe på höjden och gick därefter bland de äldre kvarteren kring Bergströmska gården. Vi åt vår lunch på Gröna Villan och tog sedan lite paus för att ladda om inför dagens avslut: Slagsta glass.
Det här är några av höjdpunkterna från våra timmar som vi valde att göra i Torshälla utanför Eskilstuna.
Promenad och skulpturer längs Torshällaån
Jag tycker mig se att allt fler städer och orter satsar på skulpturer och att förgylla promenadstråk på olika sätt. Det glädjer mig och människors kreativt överraskar gång på gång. Torshällas landmärke är en skulpturen Tors Bockar av Allan Ebeling som även har ett museum i Torshälla för den konst kan skapat.
Den första skulpturen jag möteroch det andra. Vilket jobb att skapa dessa!
Lite streetart
med buskap
och två getter…
…och en brud
Vill ha mer av sånt här som pryder städer och livar upp stadsbildenTors Bockar av Allan EbelingSom sagt, fint att gå längs ånTrivas lite bland blommor och broar
Trähus och kulturarvet Bergströmska gården
Jag är ju mer än måttligt svag för små trähus i olika färger, gulliga fönster, kullerstenar och en känslan av att resa lite i tiden. Torshälla har en fin gammal kvar på en höjd, en ståtlig kyrka och så hembygdsmuseet Bergströmska gården som tyvärr var stängt just den dagen då vi var där. Bergströmska gården är ett borgarhem från 1700-talet som klarat sig undan bränder och visar på hur livet i Torshälla sätt ut genom året. I området finns också IOGT-NTO-huset som för en organiserad nykterist som mig självklart behöver tittas till samt ett fint rådhus.
Kvarnen på höjdenMed denna fina plats nedanförKlassisk gata bland de äldre delar av Torshälla. Kyrkan i bakgrunden. IOGT-NTO-huset i Torshälla har mycket verksamhetKolla så fin grind!Bergströmska gårdenRådhusetDen gamla FolkskolanHittade denna glada överraskning i muren vid kyrkanVackert och gammaltDet här huset skulle jag vilja gå in, dock privat så kanske inte så uppskattat att knacka på. Den här fasaden vill jag ha på mitt husMera gulliga fönster
Gröna Villan för lunch i Torshälla
Gröna Villan är ett omtalat ställe i Torshälla som serverar lunch, fika och glass. Vi åt varsin sallad och var båda belåtna efteråt. På grund av anledning nedan åt vi inget gottis hos dem men bakverken såg minst sagt goda ut.
Välkommen till Gröna Villan i TorshällaTrevligt att sitta såväl ute som inneVåra salladerNågra bakverk från bageriet
Slagsta glass är stor, god och galen
Slagsta glass som ligger mellan Torshälla och Eskilstuna hade jag hört talas om och den skulle därmed självklart prövas. Jag frågade min vän och Eskilstunabo vad som egentligen var så speciellt med glassen och fick svaret ”Stor, god och galen”. Förväntningarna steg. Slagsta glass specialitet är deras mjukglass och det är denna som kombineras med olika kul-glass-smaker och andra tillbehör. Det var tveklöst gott, kreativt och mycket glass, men däremot ingen gelatosmaksensation om det är ens målbild av hur all glass bör smaka.
Den berömda SlagstaglassenJag tog en nötsnäcka
Det var några exempel på vad som finns att göra i Torshälla i Eskilstuna. Hos Visit Eskilstuna finns ännu mer beskrivet om Torshälla och vilka guidningar som erbjuds.
Vi har blivit en fyrklöver! Vår kvartett är skapad efter snabb men samtidigt efterlängtad förlossning. Jag fick uppleva det jag ville och är mer än tacksam.
Idag skulle jag ha publicerat ett blogginlägg om att rida som höggravid och lite tankar om resor, risktagande och att leva livet. Ett inlägg jag ”förskrev” inför det ridläger jag skulle åkt på och som jag sedan skulle korrigera utifrån själva upplevelsen och hur mycket jag faktiskt kunde rida. Men så blev det inte.
Fyrklövern Vismer
Istället skriver jag idag ett inlägg om det underbara faktum att vi blivit kvartetten Vismer. Den lilla i magen ville helt enkelt komma ut tidigare än vad jag väntat mig. Min kropp är bra på att överraska både mig och min partner och jag tror det är lika bra. När jag börjar skriva detta inlägg hade bara tänkt dela några ord och bilder om fyrklövern Vismer men inser nu när jag sitter och skriver att det blir en sammanfattning av dygnet innan han tog sina första andetag. Det skulle kunna kallas min förlossningsberättelse.
Vår lilla fyrklöver. Storebror aningen fundersam på vad som just kommit hem, lillebror sover mest och vi är lite tilltuffsade föräldrar.
Min förlossningsberättelse
Jag var beräknad 27 augusti men eftersom mitt första barn kom 2,5 veckor tidigt var jag öppen för en tidig ankomst. Ridlägret 4-6 augusti var jag dock fullt inställd på att genomföra i någon form. En av höjdpunkterna för den här sommaren jag inte ville missa. Under tisdagen den 3:e började jag känna att sammandragningarna (som inte gjorde särskilt ont utan mest var obehagliga särskilt i kombination av att vara kissnödig) övergick till något annat. Det var inte längre en walk in the park att gå en promenad.
Gravidfotografering
Hela tisdagen hade jag hand om Elton och vi badade på eftermiddagen och hade en fantastisk stund tillsammans. Väl hemma var jag rätt sliten med fullt inställd på att fullfölja kvällens planer: Gravidfotografering. Det som jag inte hann med kiddo nr 1. Min kära barndomsvän fotade mig i solnedgången. Pausade lite mellan varven då den där nya smärtan tog över. Förvärkar kallas det och det är alltid lätt att inse i efterhand, samma sak förra gången, att det är just förvärkar. Där och då tänkte jag att om jag bara varvar ned tempot lite och sover så kommer kroppen sluta protestera och lugna sig. Det var ju inte dags än. Förvärkarna förra gången varade dessutom i flera dagar.
Så glad och tacksam för att vi fotade dessa precis i rättan tid. Min vän är en mästerfotograf och lyckades fånga det jag ville. Hyllning till kroppens naturliga styrka. På sista bilden fotar hon när jag tar en förvärk. Så fint!
Foto Sara de BaslyFoto Sara de BaslyFoto Sara de BaslyFoto Sara de BaslyFoto Sara de Basly
Förvärkar redan nu?
Hem kom jag och i säng gick jag tidigt. Förvärkarna klingade inte av utan blev snarare värre. Vid midnatt ringde vi förlossningen, då hade jag sex värkar på en halvtimme men inte så intensiva som jag minns dem natten innan första barnen föddes. Då var det olidligt, det här var ”bara” rejält smärtsamt. Fick veta att vi skulle ringa tillbaka kl 02 men 01.30 hade jag fått nog så ringde igen och fick veta att vi var välkomna. Precis som förra gången fanns ingen väska packade, ingen barnvakt planerad och varken jag eller Erik hade en tanke på att det skulle kunna vara dags redan nu. 3,5 veckor innan beräknad födsel.
Förloppet med livets gas som räddning
02.45 kommer vi in. 03.05 undersöks jag och konstateras vara åtta cm öppen. 03.15 får jag lustgas. 03.40 är han ute. Tiden mellan lustgas och när han ligger på mitt bröst är det värsta och bland det bästa jag varit med om. Under min första förlossning undersöktes jag kl 11.00 och han föddes strax före midnatt. Under den tiden fick jag epidural som gjorde att jag senare inte kände krystvärkar och inte minns slutfasen av den förlossningen som smärtsam eller som att jag visste vad jag höll på med. Den här gången fanns det inte tid för att få annan smärtlindring än lustgas och så här i efterhand var det lika bra. Lustgas kan för övrigt vara bland det bästa som uppfunnits. Jag kallar det livets gas. Jag andades in för allt vad jag var värd och skrek sedan det där urkraftsskriken jag hört ska finnas i de som föder men inte trodde att jag hade i mig.
Jag hade längtat efter att få känna hur kroppen bara löser uppgiften. Att känna hur ett barn passerar ut genom mig. Det fick jag. Huvudet som ploppade på två värkar, kroppen på den tredje. Den enorma lättnade när smärtan avtar och det faktiskt är (nästan) över. Fantastisk vårdpersonal. Pga fullbelagt fick vi äran att förlösas av barnmorskechefen som insåg att det inte fanns tid att hitta ett förlossningsrum så undersökningsrummet gjordes om och hon bestämde sig för att förlösa själv istället för att hitta en ordinarie kollega. Så jäkla proffsig, kompetent och erfaren. Världens trygghet.
Omtumlad och tacksam!
Verkligheten kom ikapp
Därefter följde två timmar där jag under stora delar av tiden var ganska borta. Det jag just varit med om kom ikapp mig. Jag kände mig som i en blandning av trans och trauma. Deppad och ledsen, rädd för det som precis skett. Rädd för den känsla/tillstånd jag befann mig i där och då. Det där släppte efter stund och någonstans där började jag inse två otroligt viktiga saker. 1. Ett barn har fötts, mitt barn och det har gått bra. 2. Jag fick den förlossning jag önskat mig (känna allt ordentligt) utan bedövning. Jag visste att jag inte skulle klara en förlossning utan bedövning om det hade varit ett val, nu gick det så snabbt att det inte var ett alternativ och jag är så glad för det. Högt pris där och då, underbart i efterhand. Och jag behövde inte ens sys trots att slutet av förloppet var extremt snabbt.
Den gulligaste Vismer den fjärde denna jord skådat!Hjärtat!
Vardag för fyrklövern
Nu, några dagar senare sitter jag hemma. Barnet är precis som det första av det mindre slaget (hur folk föder ut 4 kg bäbisar undgår mitt förstånd) och behöver tillmatas och lära sig suga på bröst, inte riktigt mogen än. Imorgon är det återkontroll och då hoppas vi att han både ätit tillräckligt och att det syns på vågen.
Jag tror mig ha hanterat några timmar av baby blues, storebror gör sitt bästa för att klappa fint och nu ska vi tillsammans hitta formerna för att tre blev fyra.
Att resa hållbart i Västerbotten förenklas tack vare Västerbotten Experience. Ett sigill som garanterar hållbara, äkta västerbottniska natur- och kulturupplevelser.
Resa hållbart med Västerbotten Experience
För att fler ska resa hållbart i Västerbotten, Sverige och världen behöver det vara lätt att göra rätt. Det är en mening jag upprepat många gånger. Jag har t.ex. jämfört hur mycket lättare det är att som konsument att tänka in miljöaspekten i val av bil (sort, märke) än i val av flyg (bolag, flygplansmodell). Konsekvensen av det är att de som vill göra mer eller mindre miljömedvetna val kan göra det i val av bil men inte vid val av flyg. Ett annat exempel jag skrivit om är Jämförelseutsläpp.
Lätt att göra rätt handlar om tillgänglighet av information, alltså hur kommunikation paketeras för att vi som konsumenter ska kunna göra aktiva val utan att behöva läsa på i femton timmar. Vi ska också kunna lita på det som skrivs och för flygens del som ibland tar ordet klimatsmart i sin mun finns det en del mer att önska. Flyg är aldrig klimatsmart.
För att underlätta dessa typer av val för att resa hållbart i Västerbotten finns Västerbotten Experience som arbetar med hållbara natur- och kulturupplevelser i Västerbotten.
Om Västerbotten Experience
Västerbotten Experience bygger på en arbetsmetod och kriterier som grundar sig i Global Sustainable Tourism Councils (GSTC), ett globalt råd som initierats av FN. Det är utifrån detta som de kan garantera att alla upplevelser innebär att besökaren reser hållbart i Västerbotten.
När jag författar detta inlägg finns drygt 70 företag som fått VX-sigillet (VX=Västerbotten Experience, notera den snygga och genomtänkta loggan!) och av dessa har jag besökt 11 stycken. Det är fler än jag trodde, men jag har också fått massor med inspiration för vad jag vill besöka på kommande besökt i Västerbotten.
Jag blev glad och stolt när jag såg vilka verksamheter som tillhör Västerbotten Experience. Stor bredd och variation och eftersom jag besökt flera av dem vet jag att kvalitén är bland de bästa Västerbotten har att erbjuda. Det är verkligen något unikt västerbottniskt med alla ställen, precis så som VX utlovar att det ska vara. Det finns boenden, hantverk, upplevelser, aktiviteter, restauranger och caféer. Läs om alla dessa här.
Alla som hittills fått sigillet, klickbart på webben.
Natur- och kulturupplevelser som jag har besökt
Från norr till söder har jag besökt dessa natur- och kulturupplevelser som alla fått sigillet Västerbotten Experience. På så sätt har det underlättat för mig att resa hållbart i Västerbotten. Jag kan rekommendera varenda en av dem!
Norrbyskär museum
Informativt och välgjort museum med bland annat en stor 3D-karta över hur öarna såg ut under storhetstiden. Ett måste när Norrbyskär besöks. Båt tas från söder om Hörnefors.
Har du koll på liknande upplägg i andra län får du gärna tipsa och om du förslag på natur- och kulturupplevelser i Västerbotten som förtjänar ett sigill så hojta, jag är intresserad av att besöka dem alla!
Juli 2021 bjöd på det där sommarvädret förra sommaren inte gav mig och tre härliga veckor i Västerbotten med efterlängtade kramar.
Då var det dags att summera juli. Sommarmånaderna är alltid lite speciella att sammanfatta, vardagen är ju en helt annan. Den korta sammanfattningen är att juli varit underbar, vilken fin månad jag haft!
Stories från juli 2021
Juliresan
Det blev nästan tre veckor i Västerbotten. I huvudsak hemma hos mina föräldrar men också med ett gäng utflykter till bland annat Umeå, Täfteå, Lycksele och Skellefteå. Mitt hemhemlän fortsätter att bjuda på många fina besöksmål.
Västerbotten levererade bland annat denna solnedgång
Jag har fått en härlig fin färgskiftning med ljusare hår och mörkare hy. Det är lätt att se pigg och fräsch ut då och det känns alltid lite glowigt. Gravidkroppen fortsätter nog att se rätt glowig ut men ärligt talat så börjar den bli rätt otymplig.
Flowet finns det gott om. Två bra och okomplicerade bilfärder upp och ned till Umeå inkl relativt nöjt barn. Bra badväder. Jordgubbssäsongen var extra tidigt hos föräldrar så ätit nästan varje dag. Känt bloggflow flera gånger då text mest runnit ur fingrarna. Haft en underbar 28-timmars Umeåhelg med min man.
Visade sig att mitt barn älskar att bada
Akrobatik på högsta nivå
Julis lärdom
Det är nog ingen lärdom (än) utan snarare en reflektion som handlar om vad/vart/hur jag vill göra avtryck här i livet. Vad jag vill ägna mina gärningar åt. Sommarpraten bidrar till att inspirera på olika sätt. Jag har genom åren pendlat mellan att det ska vara globalt (typ bistånd), till nationellt (t.ex. alkoholfrågan som jag arbetar med nu) till lokalt (t.ex. i mitt grannskap). Det sista har jag jobbat minst med och börjar bli lite sugen på men vet inte i vilken form. Det ska kluras på.
Juliminne
Jag och Erik hade ett drygt dygn i Umeå som inleddes med en smakpromenad (koncept där 6 restauranger testas i en viss ordning och små rätter serveras), en powernap på hotellet, en promenad längs älven och sedan en påse godis och tidig sömn som följde av en rejäl hotellfrukost. Vi hade fått låna pappas Mustang och jag visade Erik Gammlia, Iksu, Universitetssjukhuset och Universitetet. Sedan åkte vi hem som en bättre version av oss själva. Så tacksamma för möjligheten när mina föräldrar varit barnvakt.
Stilig bil med stilig man,.
Julibild
Min älskade familj fotad av min svägerska.
Snart är Vismers fulltaliga.
Juli och privatlivet
Jag har gjort min sista arbetsdag 2021 och avslutat med flaggan i topp när jag genomfört årets största arrangemang (kongress/årsmöte) som jag var ansvarig för. Digitalt såklart men fysiskt på plats på Essingen för oss som arrangörer. Därefter gick jag på semester och eftersom jag inte ska tillbaka har jag tänkt ungefär noll på jobbet.
Graviditeten är påtaglig och i slutet av månaden började energin tryta och kulan mest vara i vägen. Ser fram emot allt vad förlossning och bli en större familj innebär.
Det är också fantastiskt att få fylla på alla relationer som veckorna i Västerbotten innebär. Se relationen mellan mina föräldrar och mitt barn växa, träffa mina syskon, umgås med vänner osv. Ovärderligt.
Firar avslutningen av vår kongress med dans på terrassen i solnedgång. Älsk!
Julikänslan
Här och nu. Det gick snabbt och det var okomplicerat att varva ned. Med ett barn som gärna går upp senast 5.30 och då helst vill stå i trädgårdslandet och äta vinbär är det bara att omfamna nuet.
Bland grönkål en tidig morgon
Julis reseplanerande
Det har framför allt varit dag till dag-planerande. Så mycket längre perspektiv är svårt att ha när vi inväntar ett stort besked, alltså vad är det för unge som kommer komma ut.
Här finns alla månadslistor med stories från respektive månad
Är det otänkbart att köa för naturen? Ska den vara tillgänglig för allt och alla jämt? Vad är egentligen värt att köa för?Många frågor och några svar.
Jag såg en kommentar på Facebook som är upprinnelsen till detta inlägg. En vän frågade efter tips att göra kring Trosa.
Det fick mig att fundera på, vad tycker vi är värt att köa för och förändras det över tid?
Vad är värt att köa för?
Att stå i kö är ju en sak vi svenskar brukar säga att vi är bra på, eller åtminstone ta som exempel som en väldigt stark norm som råder. Jag som bor i Stockholm kan konstatera att så jättebra på att köa är vi åtminstone inte när det gäller kollektivtrafiken. Men, nu var det inte detta som inlägget skulle handla om utan vad som vi anser är värt att köa för.
Det vi är vana att köa för
Att vi behöver stå i kö till åkattraktioner på nöjesparker är så att säga sen gammalt. Även när kön är över en timme står folk trånande och lydigt och väntar. Effektiv åkattraktionstid är sällan en särskilt stor del av dagen. Köandet är en del av uppladdningen, pirret i magen. Ibland är tiden i kön en del av själva berättelsen om vad som väntar, en upptrappning inför det som komma skall.
Förra sommaren köade jag en timme för att få äta en glass hos Glassbonden. Inte vilken glass som helst men ändå inget mer spektakulärt än norrländsk vispad frusen, smaksatt grädde. I nationalparken Plitvice i Kroatien köade jag först för att få komma in i parken och väl inne i parken blev det långsamma köbildningar längs vissa av broarna.
På Inkaleden var det ingen kö under själva vandringen. Kön bestod i stället av kravet på framförhållning för att få boka en plats i parken. Hårt uttryckt kan en säga att vi köande i fyra månader. Att vi får kliva upp före ottan för att få en glimt av Angkor vat i Kambodja det har vi accepterat sen länge. Exemplen är många. Men nu, när det ibland innebär att vi behöver köa för att få vara i den svenska naturen då verkar det för många ha passerat en gräns.
Den magiska naturen Plitvice i KroatienEn av köerna i PlitviceGlassen värd att köa för?
Naturen är vi inte vana att köa för
Naturen ska vara oändlig, tillgänglig och alltid öppen för alla. Den ska kunna sluka hur många som helst. Jag känner mig inte särskilt sugen på att köa till just naturen, en kö innebär ju per definition att maxgränsen är nådd och att jag kommer vara långt ifrån ensam väl ”där”. Jag tycker att charmen med naturen faller om det måste förbokas och planeras. Så jag förstår de som inte vill köa fullt ut. Men, jag tycker det är intressant att filosofera över vad som är värt att köa för? Och hur vi ser på när detta förändras. När något går från köfritt till köfullt.
Är det så här vi ser på naturen, oändlig och ensamma i den.
Kan en kö fylla en funktion?
För mig är svaret på den frågan ja. Kö kan bygga förväntningar. Kö tyder på en sund inställning om att saker och ting faktiskt har en maxgräns. En kö kan också innebära att själva upplevelsen blir bättre när det är en rimlig mängd människor på samma plats istället för total trängsel där ingen kan/får uppleva något. En kö behöver vara rättvis, störst eller rikast kan inte gå först.
Jag tänker på Gröna Lund som denna sommar har en maxgräns för hur många de får ta in i parken. 3100 jämfört med 15000 som de brukar ta in. I snitt en femtedels så lång kötid med andra ord och ganska tomt på gatorna. Jag är inte säker på att upplevelsen av Grönan är bättre utan kö. Kanske faller en del av upplevelsen när känslan av oändlig tillgänglighet finns. Att inte behöva prioritera i vilken ordning eller faktiskt bara få åka favoriten två gånger på hela dagen, inte åtta på raken.
Jag tänker också att glassen smakar lite godare när en väntat på något gott och att en del av storheten i en del historiska platser är just att det är en står efterfrågan på att få besöka dem. Sen finns det självklart en gräns för när köandet tar död på allt engagemang och snarare bara förstör upplevelsen. Men som sagt, en kö kan också vara garanten för att få tillräckligt med tid och synfält för att kunna uppleva överhuvudtaget.
Vackra Gröna Lund
Är att köa till naturen det som väntar?
Nej, inte nödvändigtvis. Det enkla svaret på problemet med att folk inte vill köa till naturen är att sprida ut oss. Den svenska naturen är oändlig, tillgänglig och öppen för alla. Men inte alla samtidigt på samma ställe. Vi behöver vara betydligt fler än 10 miljoner och få en närmare invasion av utländska turister för att vår natur ska nå sin maxgräns. Men alla kan inte åka till Höga kusten, Kungsleden eller Stendörren i mitten av juli. Kan vi finnas oss i det eller är vi ändå inte nöjda?
Vi förväntar oss också att den svenska naturen ska vara gratis. Föreställ dig stängsel och entréavgifter till de svenska nationalparkerna. Närmast otänkbart. Eller att vi behöver boka plats för att få gå några av de mest populära vandringslederna för att naturen inte ska slitas sönder av vår närvaro. Inte kul att föreställa sig. 4000 mil skrev ett intressant inlägg på det temat förra sommaren.
Vad som är värt att köa för är högst subjektivt och handlar om personliga preferenser. Kanske tillhör du gruppen som tycker att köande alldeles oavsett är ovärt eller att köande är en del av livet och känner ingen stress av det.
Vad tycker du är värt/ovärt att köa för och skulle du helst köa till en glass, en bergodalbana, en historisk byggnad eller en vandringsled?
Umeås bästa restaurang vill jag säga är Hunger och Törst. Välsmakande mat, utsökt dryck och service i topp. En riktig smak- och matupplevelse.
Jag tror minsann vi har besökt Umeås bästa restaurang. Om inte bäst så en av de bästa utan tvekan. I Stockholm finns det flertalet restauranger i klass med Hunger och Törst men i Umeå hade jag faktiskt inte förväntat mig att en restaurang likt Hunger och Törst skulle finnas.
Umeås bästa restaurang: Hunger och Törst
Konceptet Hunger och Törst
Restaurangen bygger en fast meny som rekommenderas att inte tjuvkikas på. Det går att välja en uppsättning om tre, fem eller sju rätter som serveras i en förutbestämd ordning. Till detta kan det väljas ett dryckespaket. Det blir som en avsmakningsmeny och vi var perfekt mätta efter våra sju rätter. Om somrarna avnjutes maten på den inglasade uteserveringen och på ruggigare årstider i en valvliknande källare med stor mysighetsfaktor.
Välkommen till Hunger och TörstLoungigt barhängRätt nr 1 av 7
Maten – godaste restaurangen i Umeå
Jag som i vanliga fall inte äter nöt- eller fläskkött och som gravid har en del övriga saker jag ska undvika fick anpassad mat där det behövdes. Kändes oerhört tryggt. Samtidigt fick jag inte så avvikande mat att jag åt något helt annat än Erik vilket jag tycker är en del av smakupplevelsen, att äta ihop. Överlag var det väldigt välkomponerad och vällagad mat som kändes svenskt rakt igenom. Vi fick en för en gångs skull perfekt (enligt oss) chili-balanserad aptitretare, jag åt en av de bästa fiskrätterna i mitt liv, en havskatt som var saftigare än det mesta jag ätit och sista rätten med myntamaränger satte sitt avtryck.
Rödbetor med crisp
Havskatten
Haloumi och primörer
Ostar med rabarberkompott
Drycken – bäst i Umeå
Vi gick all in och valde även dryckespaketen. Servitrisen presenterade det som ”Vi har dryckespaket med eller utan yrsel” så vi valde helt enkelt ett av varje. Jag tycker jag är relativt bevandrad i det alkoholfria dryckesutbudet men Hunger och Törst lyckades med konststycket att servera mig sju drycker jag tidigare inte prövat. Självständiga drycker som lemonader, druvjuicer och en tonic som smakade mer äkta kinabark än någon annan tonic jag druckit.
Många glas blev detJuice Tea hette drycken till sista desserten – så gott!
Servicen på Hunger och Törst
Jag måste säga att det var en av de bättre och helt i min smak. Eftersom jag inte äter nöt- eller fläskkött och inte dricker alkohol så fick vi ibland olika mat och dryck. De serverade ibland mig, ibland Erik först. De presenterade ibland min, ibland Eriks mat först. De beskrev den tillhörande drycken i olika ordning, oftast min först, ibland Eriks. Varför är då detta viktigt? Jo, för det tyder på en förståelse för normer. Det är inte alltid kvinnan som får tallriken först, det är inte alltid den ordinarie rätten som presenteras först och sedan ”här är ett vegetariskt alternativ” och den alkoholfria drycken fick en lika omsorgsfull presentation som alkoholdrycken.
En vet att en restaraung är bra när toaletten är i lika bra klass som övriga rumDukningen i källarvalvetMånga fina mässingdetaljer
Priser och prisvärdhet
När vi var där sommaren 2021 kostade sju rätter 895 kr och ett dryckespaket med alkoholfritt 350 och med alkohol 725. Vårt kalas gick loss på 3 000 kr och visst är det en saftig slant för en middag. Men som jag och Erik brukar se på den här typen av mat är att det går på upplevelsekontot och inte på matkontot. Vi åt i fyra timmar på en av Umeås bästa restauranger.
Personligen älskar jag efterrätter mest av allt på de flesta menyer
Umeås bästa restaurang får 4,7 poäng
Dryck och service får fem av fem stjärnor, maten fyra. Det fanns några mindre detaljer på saker som inte föll mig helt i smaken som hade varit skillnaden mot att även dela ut en femma för maten. Det här gör vår middag på Hunger och Törst till den bästa restaurangen i Umeå, subjektivt utnämnt av mig. Totalt 4,7 poäng, hoppas din upplevelse blir lika god.